Visserligen är jag inte det minsta kyrklig och/eller religös av mig, men jag tycker förvisso ändå om att beträda en kyrka och sätta mig en stund ibland och halvsova. Även en redig psalm, gärna sommarpsalm kan vara trevlig att lyssna på eller sjunga och spela till. Jag skulle egentligen vilja säga att trots min o-religöshet, var det ändå något som satte sig fast i (den påtvingade) söndagsskolan när jag var liten. Fast istället satte det sig i minnet i mer vuxen ålder, när jag faktiskt bestämt mig för att läsa igenom Bibeln från pärm till pärm, mest eftersom jag inte hade något nytt att förkovra mig i. Evangelium enligt Matteus, tredje kapitlet, vers 12 berättar:
…»Han har sin kastskovel i handen, och han skall noga rensa sin loge och samla in sitt vete i ladan; men agnarna skall han bränna upp i en eld som icke utsläckes.»
När jag hittade två gamla attiraljer i ett dammigt hörn av ladan mindes jag versen och betraktade lite fundersamt den gamla kastskoveln i min hand. Jag kom att tänka på den gamla tröskslagan som stod i ett annat hörn, och såg direkt att dessa skulle passa ihop fint, upphängda någonstans på logen. Efter en stund satte jag igång med att rengöra, slipa och linolja redskapen.
Tjörnbo 