BOHUSLÄN, som ligger mellan Göta älv och Svinesund långs vid västra hafvet, är ett mycket bergaktigt land allt igenom, dock blifva bergen desto flera och större, ju närmare man kommer mot Norge. Emellan desse berg ligga antingen vackra åkrar och ängar eller sjöar, moras, utmarker och skogar. Gran– och tallskog finnes tämmeligen på gränsen mot Dal, även i den norraste delen av Bohuslän samt något i den södra delen, men mitt i landet och på öarna är så gott som ingen skog. Enkannerligen är Tanum, Kville, öarna Orust, Tjörn samt merendels alla de andra öar så skoglösa, att man på de flesta ställen näppeligen skall kunna få se en enda gran- eller tallbuske, endast här och där kan en få se någon liten lövträdsbuske. Den mangel de härav hava på bränsle, ersättes nu genom torv, som dock i framtiden även lärer bliva svår att bekomma.

På ön Tjörn, där de hava boskapen ute hela sommaren både nätter och dagar, samla de tillhopa den torkade kodyngan, som ligger ute på marken, där boskapen gått, förvara densamma och bränna henne i stället för ved. På Skredsvik sades vara stor bokskog, emellan Marstrand och Kungälv såg jag ock såväl ek– som bokskog i någon ymnighet, dock var det mest på frälseägor. Björkar såg jag väl här och där men på intet ställe i någon myckenhet. Det mesta jag därav såg var uti Resteröd på fasta landet mittemot Orust ned mot stranden. På ganska många ställen, i synnerhet i de skoglösa orter, får en se alla dälder, backar, kullar, hedar vara beväxte med ljung och ormbunkar samt uti myrar med pors (Myrica). Huru holmarna här se ut är förr här och där omtalt. Eljest som denne skärgården är full med klippor, så är nästan ogörligt för en obekant att utan lots och vägvisare segla oskadd därigenom.

Att en stor del, om ej hela länet, i forna dagar stått under vatten, intyga de på många order upp i landet befunne backar av snäcke– och musselskal.

Grund finnes en ymnighet i hela skärgården, varpå fiskare få en myckenhet fisk.

– Pehr Kalm, 1716-1779