Hittills har det varit fullt upp i veckan med allehanda semesterrelaterade saker, jag och Holger har roat oss med att slå gräs, vända hö, balpressa och städa en maskinhall. Christine har satt igång med att måla ladan. Wiggo och Elin leker / passas av morsan (som även sköter markservice med mat m.m.)
17 juli
Slog det sista gräset efter flera veckor av regn. Nu var det äntligen torrt!
»Hästfibla», Arnica montana L.
Slåttergubbe, hästfibla, bergfibla (Arnica montana), en korgblomstrig ört med en rosett av brett avlånga blad, från vilken höja sig 25—30 cm höga stjälkar med ett eller annat par blad och några stora korgar med något klibbhårig holk och mörkgula blommor. Den är spridd på helst något fuktig ängsmark i södra och mellersta Sverige, dock med mycket ojämn fördelning. Den har av gammalt haft anseende som läkemedel för behandling av sår och ömhet och upp-köpes fortfarande av apoteken, d. v. s. detta gäller själva blommorna i torkat tillstånd, vilka utmärkas av en egendomlig arom.
Det svenska namnet liemannen slåttergubbe ( Arnica montana) skall inte förväxlas med slåtterfibbla (Hypochaeris maculata) eller slåtterblomma (Parnassia palustris). Det börjar bli mer och mer sällsynt med slåttergubben, både sådana gubbar som som vevar omkring med liarna och själva blomstren. Förr i tiden – när blomsterängarna och slåtterängarna existerade som kraftfoder åt djuren – höll man noga koll på när slåttergubben blommade. Slåttergubben, eller hästfibblan, är en av många arter som trivs på gamla betesmarker och slåtterängar. En gång i tiden var dessa ängar av stor betydelse för jordbruken – ju mer ängshö en bonde kunde slå desto fler djur kunde han hålla och ju fler djur desto mer gödsel att sprida – vilket i sin tur gav större skörd.
”Ängen är åkerns moder” som talesättet lyder.
Man tror ju per automatik att den nutida människan är mest intelligent och smartare än de tidigare generationerna, t.ex att man uppfann ensilage för cirka 30 år sedan. Men om man läser äldre litteratur från 1800-talet så ser man snabbt att folk även på den tiden var uppfinningsrika och knepigare än vad man trott.
Ensilage?
Nutida påhitt?
Pffff…. Fortsätt läsa
»Ekonomisk beräkning vid hässjning»
Vid slåtter af klöfver, då den ej ligger, bör en redig man eller dräng hinna omkring 0,5 hektar. Är klöfvern tunn 0,75 hektar. Ligger klöfvern mycket hinnes ej stort mer än 0,25 hektar.
Af timotej slår en man 0,5-0,25 medans ett rotehjon eller dåårhushjon slår 0-0,1 hektar.
Vid vändning af tjock klöfver och timotej, som ligger på slag, bör en man hinna vända 2,5 hektar och ett hjon 1/3 mindre. Ett statarhjon, rotehjon eller halvidiot bör vända 2/3 mindre.
Vid upphängning af klöfver på »stör» (krakning) bör en redig man hinna upplägga hö på 80-100 stör, då fodret förut är hafvet intill stören af ett valfritt hjon ur socknen, exempelvis dåårhushjon, rotehjon eller ett vanligt hjon, till tvenne uppsättare. Klöfvern bör vara halftorr (men ej så torr att bladen falla utaf) innan den upplägges på stör. En redig man bör hinna stöta hål till och nedsätta 300-500 stör; det minsta antalet då jorden är hård, det största då den är mjuk. Ett valfritt hjon utbär och fördelar 500-600 stör, då den förut är utkörd och lagd i högar på fältet. Fortsätt läsa
Gräset som vi slog har hunnit torka lite. Dags att vända det första gången. Efter ett tag hade vi fått fram den gamla gaffelsidräfsan och hängt på traktorn. En gaffelsidräfsa är ett multiverktyg. Den kan vända hö, stränga hö, vända strängar och lägga ihop strängar. Det bästa är givetvis att ha en maskin för varje område, det vill säga en hövändare och en strängläggare. Eftersom en kombimaskin oftast är bra på den ena saken (vända) men sämre på den andra (stränga). Men en gammal gaffelsidräfsa fungerar faktiskt än idag. Mycket bättre än exempelvis en JF 320 kombivändare. Fortsätt läsa
Tjörnbo 