Gräset som vi slog har hunnit torka lite. Dags att vända det första gången. Efter ett tag hade vi fått fram den gamla gaffelsidräfsan och hängt på traktorn. En gaffelsidräfsa är ett multiverktyg. Den kan vända hö, stränga hö, vända strängar och lägga ihop strängar. Det bästa är givetvis att ha en maskin för varje område, det vill säga en hövändare och en strängläggare. Eftersom en kombimaskin oftast är bra på den ena saken (vända) men sämre på den andra (stränga). Men en gammal gaffelsidräfsa fungerar faktiskt än idag. Mycket bättre än exempelvis en JF 320 kombivändare.

När man skall vända höet första gången får man ha koll på vilket håll höet läggs. Oftast kastar maskinen det åt vänster, vilket betyder att man måste börja med ett högervarv längst ut på fältet. Första varvet kastar man första slåttersträngen uppi intilliggande sträng. När man kommer tillbaka till utgångspunkten så vänder man och kör tillbaka samma väg, och kastar då två ihoplagda strängar tillbaka till där den första strängen låg. Sen kör man vänstervarv så att höet kastas till vänster, där det nu är en tom plats att lägga höet på. När man är klar har man en tom rad i mitten av ängen. Vid vändning nummer två nästa dag (eller eftermiddag beroende på vädret) så börjar man i mitten och kastar inåt fältet och så vidare. Får man se på plats förstår man bättre.

När man skall stränglägga höet så att man kan plocka upp det med en hösvans, självlastarvagn eller balpress, hänger man på en slags gaffel på räfsan. Gaffeln är en arm med ett spröt – eller duk – som hänger ner till vänster om räfsan och fångar upp höet så att det blir en rak sträng när man kör framåt. Gaffeln har man inte på när man vänder höet (för då vill man att det flyger iväg).

Jag kände en trast, som sjöng för
sin käresta dagen lång,
och ljungen och lingonriset
beundrade djupt hans sång.

Och blåklockan ringde sakta
i takt med hans kärleksglöd,
och skogsstjärnans öga lyste
och smultronets kind blev röd.

Då hördes en vinge flaxa,
och klorna en glada slog
i sångarens bröst, och sången
om kärlek för alltid dog.

-I skogen, Gustav Fröding, 1891

Blåklockorna har kommit. Och när jag stod betraktade dessa blomster och funderade i största allmänhet, kom jag på var jag ska anlägga blomsterängen! Jag har en längre tid haft lust att återskapa en gammaldags slåtteräng/blomsteräng. Ängen är sinnebilden av det öppna, hävdade jordbrukslandskapet där humlor surrar mellan blommorna.  Att samla in vinterfoder till tamboskapen har människor i Sverige gjort sedan vi blev bofasta och började stalla våra djur för cirka 2500 år sedan. Slåttern har sedan dess präglat vårt landskap. En lång rad arter som är väl anpassade för att leva och frodas i marker som slås har varit vanliga. Ängen hölls öppen och solbelyst för att ge god avkastning. Den årliga slåttern innebar att ängen med tiden blev ganska näringsfattig. Själva slåttern gör att stora, dominanta arter inte kan breda ut sig på andra, ofta mindre och mer sällsynta, arters bekostnad. Höskörd gör också att det inte skapas någon filt av gammalt fjolårsgräs (förna) som växterna behöver kämpa sig upp igenom. Slåtterängarna är en miljö där många arter kan finnas sida vid sida. En enda kvadratmeter kan innehålla 40–50 växtarter. Många insekter är knutna till växterna, till exempel fjärilar, humlor och bin. Finns det mycket insekter gynnar det även fåglarna och fladdermössen. I dag odlar vi vinterfoder till våra djur på åkermark. Gödsel finns i överflöd och magra marker har blivit sällsynta. Bara någon promille av de gamla ängarna finns kvar. De slåttergynnade arterna för en tynande tillvaro. Om slåttern uteblir minskar mångfalden allteftersom förnalagret blir tjockare. Så småningom kommer igenväxning smygande med träd och buskar som skuggar växtligheten. Bete håller förnan och igenväxningen stången men alla ängens arter klarar inte bete. Och om blomningen betas bort missgynnas insekterna.

Här är en lagom plats att börja på. Måste ta gräset, sen slå kort med slagslåtter. Därefter plöja och jordfräsa. Sen plöja och fräsa lite till. Sen håller man på så till tidig vår då blomsterängen skall sås med klassiska blomster som blåklint, prästkrage, slåttergubbe, blåkloka, vitmåra, brudborste, kärrvial, ängsruta, krissla, smörbollar, lin med många fler.

Fint kvällsväder var det med…