Fredag kväll och fantastiskt väder. Sol, men kallt i vinden. Perfekt väder för att sätta några ränner potäter. Elin skulle åka traktor och somnade efter en stund. Först satte vi i Smens plats och därefter blev det ett par rader vid Kalvhagen. Potatisen har legat i källaren och grott till sig rejält.
Efter frukost hängde vi på den större plogen på en av traktorerna. Föredrar den mindre plogen men behövde skrapa bort lite rost på fjölen. Vanligtvis smörjer jag in plogen med rapsolja men hade varit lat och inte gjort detta. Resultatet blir att innan rosten är borta så fastnar jorden lätt och man bör skrapa av fastklenad jord medelst spade mellan varje drag för att få korrekt vändning av jorden.
Elin har lärt sig ett par nya ord – ”Åka traktor” – och klagar högt och tydligt när hon inte får åka med.
Eftersom det var så fint väder så bestämdes det att vi skulle lägga några rader tidiga potäter. Vi körde bort till en av granngårdarna och hämtade gödsel. En enkel resa tar 8 minuter med en traktor som går på maxvarv i 30 km/h. Vi skulle inte lägga så mycket potatis denna gången så det blev två skopor gödning.
Kalvningen hade börjat komma igång – en kalv hade blivit född i torsdags. Resten står på kö. Wiggo fick gå med in i lagårn och mata djuren med hö samt visade vad han hade lärt sig via iPAD och Barnkanalen. Han förklarade mycket bra skillnaden på tjurar och kor genom att visa de genitala skillnaderna och var mjölken kommer från. Fortsätt läsa
Dagen började tidigt. Wiggo vaknade fem och ville åka till gården och greja. Dagens projekt blev att elda upp åtta vagnslass med träd och grenar som vi tog ner förra helgen vid maskinhallarna.
Vi började elda klockan sju på morgonen, sen blev det frukost klockan halv tio. Wiggo hade redan ätit frukost nere vid elden, men försåg sig gärna en gång till vid frukostbordet.
Vi fortsatte elda fram tills klockan tolv då vi grillade korv.
Detta var så spännande att Elin tog sig en tupplur i skrindan. Fortsätt läsa
»Stallgödsel»
Den blandning af träck, urin och strö, som samlas efter våra större husdjur, kallas stallgödsel och utgör en i allo fullständig gödsel, då hon både innehåller alla för de odlade växterna nödiga näringsämnen och äfven bidrager att underhålla jordens myllhalt.
»Olika slag av gödsling»
För jordens gödning har i regel husdjurens spillning varit det första och oftast enda medlet, varav ock dennas benämning »gödsel» härrör. Husdjursskötseln har därför i allmänhet varit en förutsättning för ett oavbrutet åkerbruk, och där husdjursskötseln i och för sig varit mindre lönande, har den betraktats som »ett nödvändigt ont» för gödselbehovets fyllande. Numera strävar den kunnige jordbrukaren att, så mycket omständigheterna det medgiva, fördela gödslingen i givor, som i mängd och de ingående näringsämnenas proportioner avpassas efter de olika växtarternas behov.
»Gödselstad, dynesta’»
anordning för gödselns från våra husdjur tillvaratagande och lagring. G:s utformning rättar sig efter sättet för gödselns tillvaratagande. Detta kan antingen ske därigenom, att urinen uppsuges med hjälp av strömedel, varefter urinen lagras tillsammans med träck och strö. Eller också söker man särskilja urin och träck och lagra dem var för sig. Vid det först nämnda tillvägagångssättet, vilket är det hittills vanligaste, användes huvudsakligast halm eller torvströ, eller också bådadera tillsammans. För att metoden skall bliva effektiv, måste strömängden tillmätas så rikligt, att den kan uppsuga ali urin. Detta låter sig göra vid användning av torvströ, men däremot knappast, om ströet utgöres enbart av halm.
Under veckan körde vi till en av granngårdarna och hämtade koskit. Naturlig gödsel. Denna koskit sprids manuellt medelst grep ut på den åker som de väldigt tidiga potäterna skall sättas på.
Denna gödsel kommer från granngårdens Limousinkreatur. Så naturligt det kan bli. Tag e ‘gran hö, och kanske lite ensilage, blanda i nät-, blad-, löpmagen och våmmen ett tag och ut kommer det den naturliga vägen och läggs till vila i dyngestan‘.
»Plog», redskap, vilket skär jorden i tiltor och vänder dessa.
De plogliknande redskapen synas i äldsta tid hava saknat
vändskiva och således hava endast luckrat men ej vänt jorden och därför egentligen böra räknas som årder.
»Plöjning» avser att samtidigt luckra och vända jorden. I nutida bemärkelse är plöjning av relativt ungt datum, i det man hos oss intill mitten av 1800-talet allmänt använde årderliknande redskap härför, som endast luckrade jorden utan att vända densamma. Då det, såsom under jordbearbetning närmare anföres, är önskvärt, att jorden tid efter annan vändes, innebar plogens införande i vårt land ett betydande framsteg för jordbrukets utveckling.
Idag blev det markförberedning för de mycket tidiga potatisarna. Det skadar inte att få vänt jorden så att den får ligga och gotta tills sig innan man strösslar dynga och jordfräser innan själva sättningen.
Om vilka sorter som skall sättas i år kan man läsa här.
Det kan vara bra att veta hur man ställer in (teg)plogen. Det kan man läsa här.
Jag får nog skriva ett mera utförligt inlägg om markberedning när det kommer till plöjning…
I år har jag förberett för ett litet experiment.
Vi har under de senaste två åren röjt i en beteshage och jag har en idé om att sätta ‘skogspotäter’ eller vad man skall kalla det. Endast för skojs skull. Det kommer att bli intressant. Vad som var intressantare var själva plöjningen som har gått i två omgångar med en plöjning i höstas, sen fräsning, och nu plöjning igen. Detta på grund av alla trädrötter som skall ryckas upp så att inte kupplogen (potatissättaren) går sönder.
Tjörnbo 