Det är ren skit!

»Stallgödsel»
Den blandning af träck, urin och strö, som samlas efter våra större husdjur, kallas stallgödsel och utgör en i allo fullständig gödsel, då hon både innehåller alla för de odlade växterna nödiga näringsämnen och äfven bidrager att underhålla jordens myllhalt.

»Olika slag av gödsling»
För jordens gödning har i regel husdjurens spillning varit det första och oftast enda medlet, varav ock dennas benämning »gödsel» härrör. Husdjursskötseln har därför i allmänhet varit en förutsättning för ett oavbrutet åkerbruk, och där husdjursskötseln i och för sig varit mindre lönande, har den betraktats som »ett nödvändigt ont» för gödselbehovets fyllande. Numera strävar den kunnige jordbrukaren att, så mycket omständigheterna det medgiva, fördela gödslingen i givor, som i mängd och de ingående näringsämnenas proportioner avpassas efter de olika växtarternas behov.

»Gödselstad, dynesta’»
anordning för gödselns från våra husdjur tillvaratagande och lagring. G:s utformning rättar sig efter sättet för gödselns tillvaratagande. Detta kan antingen ske därigenom, att urinen uppsuges med hjälp av strömedel, varefter urinen lagras tillsammans med träck och strö. Eller också söker man särskilja urin och träck och lagra dem var för sig. Vid det först nämnda tillvägagångssättet, vilket är det hittills vanligaste, användes huvudsakligast halm eller torvströ, eller också bådadera tillsammans. För att metoden skall bliva effektiv, måste strömängden tillmätas så rikligt, att den kan uppsuga ali urin. Detta låter sig göra vid användning av torvströ, men däremot knappast, om ströet utgöres enbart av halm.

Under veckan körde vi till en av granngårdarna och hämtade koskit. Naturlig gödsel. Denna koskit sprids manuellt medelst grep ut på den åker som de väldigt tidiga potäterna skall sättas på.

Denna gödsel kommer från granngårdens Limousinkreatur. Så naturligt det kan bli. Tag e ‘gran hö, och kanske lite ensilage, blanda i nät-, blad-, löpmagen och våmmen ett tag och ut kommer det den naturliga vägen och läggs till vila i dyngestan‘.

Idag – fredag eftermiddag/kväll – byttes det blad på jordfräsen.
De nya bladen har blivit liggande i verkstaden ett tag, se detta inlägg.

Det ser riktigt trevligt ut med nya, fräscha blad som sitter monterade på valsen. Det gick åt ungefär 15 stycken ‘faaan‘ och 12 stycken ‘helveteee‘ innan allt satt som det skulle.
Två hylsnycklar, en tång, en slägga och en burk
5-56 sen var det klart!

Ett par av de gamla bladen får sparas undan någonstans.
Kan vara bra-att-ha om man kör sönder ett blad eller om det ramlar av.

Nåväl, provkörningen efter bytet gick bra. Jag fräste upp den täppa framför gården som används till mindre grödor, exempelvis gul lök, rädisa, sallad, morötter, örter m.m

Efter provkörningen körde jag upp till Smen’s plats – där bodde en smed en gång – och inspekterade jorden. Tjälen hade gått ur bra. Det hade torkat upp under veckan så det var ingen risk för att bara slira omkring med traktorn. Myllade ner koskiten och förberedde bädden för de tidigaste potäterna.

Före

Och efter

Det blir ungefär fyra ränner (rader) med de tidigaste sorterna. Får se hur vädret och torken är under morgondagen. Resten av åkern skall plockas ren på sten som tjälen och plogen har fört med sig till ytan, innan jorden eventullelt blir fräst. Det blir senare potatis satt på den biten.

Sist körde jag, Wiggo och Holger ner till Elins hage och provfräste lite tung lerjord.
Det var alldeles för blött så smatterkopplingen löste ut och behövde kylas.