Hösvans, Grållen och Brunnen.

Idag har vädret varit bättre – det vill säga svalare. Runt 22-24 grader celsius och måttlig vind. I Stormyr har de gamla hässjorna stått som viltfoder över vintern, men nu var det dags att ta bort dem. De har egentligen stått uppe alldeles för länge. Både älg och rådjuren har ätit bra på höet och räfwen har roat sig med att jaga möss och sork som haft hässjan som bostad. Jag ryckte fram hösvansen ur maskinhallen, hämtade ett passande rep och två högafflar. En stor gaffel till mig och en mindre gaffel till Wiggo. Förra året fick Wiggo en gammal gaffel av sin morfar som passar honom perfekt i längd och vikt. Den skulle han minsann använda, ingen annan.

20150903_171755031_iOSEn hösvans är ett äldre lantbruksredskap som används/användes vid höskörd, för att transportera hö från åkern till ladan. Om man nu använder lös-hö – vilket man enligt vissa måste vara antingen sinnesslö för att göra, snål eller social. Eller en kombination av nyss nämnda. Lös-hö är fortfarande det billigaste man kan använda, dock är det (nästan) ett krav att man måste umgås med folk för att få bärgat höet. Vilket jag personligen tycker är mycket trevligt, men det finns faktiskt effektivare sätt att bärga vallen på – genom att sitta ensam hela dagen framför en hydraulisk press och inte ha någon att tala med.

20150921_085940983_iOS

Den burna hösvansen utvecklades för montering baktill på traktorn. Den fästs vid traktorn genom trepunktskopplingen via lyftarmarna och dragstången. Hösvansen består av en bred grep med långa parallella tänder. Hösvansen har i regel även en övre grep, som griper neråt när traktorn lyfter hösvansen med sitt hö. Då griper hösvansen om det lösa höet och håller det fast under 20150921_085955932_iOStransporten från åker till lada. Med hösvansen i nedsänkt läge backar man traktorn sakta mot en sträng med hö och samlar upp höet. När man lyfter hösvansen stängs ”gapet” och lasten låses fast. Efter detta backar man lite till, släpper ner hösvansen, kör fram, tar sats och backar fort som fan in i höstacken man precis skapat. Sen gör man om proceduren och packar på så sätt stacken högre och högre till hösvansen är smockfull. Då är det dags att packa det sista med en högaffel. Sedan brukar jag – som sista moment – dra ett rep runt lasten för att hindra att höet faller av under transporten. Man kan även låsa hösvansen i öppet läge och backa mot en krake eller långhässja och ta med sig alltihopa.

Norska Kverneland är/var känt för sin produktion av hösvansar. Företaget tillverkade hösvansar åren 1955–85. Hösvans fungerar fortfarande om man bryr sig om att hålla iordning i små klämmor, lyckor och hagar dit endast gamla körevägar når. I kombination med en självlastarvagn står sig lös-hö än idag!

20160604_100315427_iOS

 


Tillbaka på gården ville Wiggo ha en lie, så jag letade uppe på ett ränne efter de mindre liarna. Men de var för stora för honom, så vi gjorde en åt honom istället. På rännet finns det en del gamla saker som får bli kommande projekt att göra iordning.

T.ex massa gamla verktyg, timmersvansar, träredskap. På bilden spadar, skyfflar, granplantor-planterarverktyg, hackor.
20160604_110451085_iOS

Gamla flaskor, här från Skärhamns bryggeri och vattenfabrik (finns inte längre), och Eriksbergs bryggeri.

 

Vidare så tog vi bort den stora stenhällen som täckt brunnen. När vi monterade pumpen kom vi på att ändra lite. I virkesförrådet fanns det ekplankor och brädor som mättes och sågades upp. Här nedan är ramen satt. Ek. Två tum. Tre bultar genom stenen.


Och en lucka på det. Eken tog slut så det blev alm istället.


Klart.

20160604_152745334_iOS

 


Men, eftersom dagen inte var slut än beslutades det att mecka med Grållen. Den har stått still sen i höstas och vägrat starta. Det var bara att lossa bränslefiltret (som var fullt av skit). Glaskoppen var helt brun. Bort med den, tvätta den ren. Töm tanken på bensin. Byta korkpackning och gummipackning på filtret. Fyll på med ny bensin. Mata i 10 sekunder sedan tände motorn och grållen pratade så fint.


Tyvärr går motorn trögt under belastning. Gissar på skit i förgasaren (får plocka ner). Ställde in belastningsskruven som den skulle vara, men fick inte till luft/bränsleblandningen riktigt. Men men, det är bara att förkovra sig i manualen från 1948.

Hämtade hässjestolpar- och störar.

»Stör»
Den för »hässjning» och »kräkning» använda »stören», förfärdigas bäst av unggranar av lämpliga dimensioner. Största diametern på Stören bör ligga mellan 3,5 och 7 cm, längden bör vara 2,70 m färdigvässad. Stören barkas väl samt vässas i båda ändar. Skall Stören enbart användas till hässjor, är givetvis vässning i övre ändan överflödig. Stör för såväl skylning av säd, krak-stör, som för hägnad, gärdsgårdsstör, göras mest av unga granar. Gammalt dagsbeting för en van arbetare var rensning och vässning av 100 par stör, vilket numera knappt torde nås. För ett »hjälphjon» eller »rotehjon» tordes 45-50 par störar uppnås för att räknas som ett fullgott dagsverke.
»Idioter» bör icke användas till störvässning ity skarpa verktyg finnas närvarande.


»Hässja», landtbr.,
ställning för upphängning af säd och stråfoder till lufttorkning. I norra Sverige brukas allmänt stånghässjor, bestående af »hässjestolpar», gubbar, som nedsättas i marken i rad, hvarefter i dessa fästas pinnar, och på dem läggas »hässjestänger», ron, på hvilka gräset upplägges.
Fortsätt läsa

Putsade i Elins hage

Jag har varit hemma med Vård-AfBarn i ett par dagar. Temperaturen under dagen nådde 29 grader. Lite för varmt för min smak. På kvällen fick jag dispens ett par timmar och slipade trädgårdsmöbler och putsade gräset i Elins hage. Alldeles för mycket smörblommor i vallen – bort med dem!

Uppdaterade sidan om slåttermaskinen.

Uppdaterade den fasta sidan under renoveringar/slåttermaskinen.


Jag beslagtog fick låna min svärfars gamla slåttermaskin eftersom vår Aktiv TH gick sönder. Jag har slagit en hel del med den under åren 2000-2015 utan problem men till slut gick vevstaken sönder. Eftersom Aktiv har en pivot-axel som gör att man kan klippa med kniven i upprätt läge, har maskinen inte som alla andra – en vevstake utav trä, utan istället av metall. Jag har inte orkat svetsa, lappa och laga mer så det får bli ett senare projekt. Fortsätt läsa

Skörda hafvre

>> Hafre.>>

hafvre    luddhafvre

Hafren anses äfven härstamma från trakterna kring Svarta hafvet och har af ålder varit kulturväxt i norra Europa, där den i vissa trakter utgjorde den egentliga brödsäden, liksom den ännu på somliga orter får tjäna därtill. Detta är fallet i de skottska högländerna och här i vårt land hufvudsakligen i Värmland, en del af Elfsborgs län och i Småland. I Österlandet och Egypten är hafren okänd, hvaremot den lärer växa vild i Södra Ryssland, Sibirien och vissa delar af Österrike.

Hafren är näst kornet vårt vanligaste vårsäde och odlas nu på många orter inom vårt land i större utsträckning än något annat sädesslag. Dock kan ej hafren odlas så högt upp emot norden som kornet, åtminstone icke i hopp att erhålla mogen skörd. Hafren behöfver nämligen längre växttid än det sexradiga kornet, men då den inemot mognaden är mera ömtålig för frosten än kornet, så är det sällan man lyckas erhålla hafren mogen norr om Umeå. På våren är hafren likväl mindre ömtålig än kornet, hvarför den också kan sås mycket tidigt, ja på moss- och dyjord medan tjälen ännu sitter kvar i jorden.


>> Slåtter och mejning med maskin.>>

20151101_100855633_iOS 20151101_104259224_iOS
Vid slåtter med maskin, dragen af ett par hästar, som få ombyte i hvar 4:de timme, bör hinnas 0,36 – 0,50 h:ar i timmen, då skärvidden är 1,35 m. Vid mejning af säd hinnes ungefär lika mycket, såvida skärapparaten ej är alltför tung eller marken mycket lös.

Fortsätt läsa