De senaste dagarna har det pillats med ”é gkran å hwart‘”. Alltså lite av varje. Tidigare under sommaren har hönshuset mockats ett par gånger och ströet har samlats i en rejäl stuka utanför lagårn. Eftersom det nu har legat och göttat ihop sig till perfekt konsistens, var det perfekt att nyttja dyngan till en liten testkörning utav den nya gödselspridaren. Spridaren kördes fram och handlastades med grep. Det var mycket mindre jobbigt än vad jag hade föreställt mig, men å andra sidan var det inte kogödsel och halm jag lastade, utan en blandning utav hönsskit, kaninskit, lite kiss, sågspån (strö), gräs och halm.
När jag stod och grejade kom Wiggo och höll mig sällskap.
”-Pappa, titta! En trollslända!”, utbrast Wiggo, och pekade på en trollslända som surrade omkring oss.
”-Ja, den var fin. Den lever oftast bara i en dag.” (Egentligen lever trollsländor inte alls i endast en dag. Att frågan ofta uppstår är på grund av en förväxling med dagsländorna, som inte är nära besläktade med trollsländor, men jag orkade inte förklara för Wiggo).
-”Pappa…varför skapade Gud trollsändor sådana? Att de bara lever i en dag?, undrade Wiggo
-”Vad nu?”, tänke jag…”-Håller gossen på att bli religös? Detta måste stävjas i sin linda…”
”-Jag vet inte Wiggo….men den har ju i alla fall tur med vädret”, svarade jag och kisade mot den strålande solen.
