Kortfattat kan man säga att skillnaden mellan att göra vita plastbollar fyllda med ensilage och att göra hö, är en viss skillnad i utrustning, väderberoendet och att man tittar på alla väder-appar man har, samt vädret på TV stup i kvarten.
För att göra ensilage eller hösilage behöver man;
1. En traktor med frontlastare
2. En slåtterkross
3. En strängläggare
4. En plastare
5. Bra väder i två dagar
För att göra riktigt hö behöver man;
1. En traktor
2. En slåttermaskin/slåtterkross/trumslåtter
3. En hövändare
4. En strängläggare (ofta kombimaskin 3+4)
5. Fyra fem nervkittlande dagar med svag vind och sol.
När man anser höet färdigt, kan man få det till ladan genom;
1. Hösvans
2. Självlastarvagn
3. Balpress
Det absolut billigaste sättet att skaffa föda åt djuren är löshö, som å andra sidan kräver mest arbetskraft och störst utrymme. Mittemellan-sättet är småbalar och det som är mest arbetsbesparande fast dyrast ( i utrustning) är plastade balar.
Fredag 30 juni 2017
Efter att meteorologerna ändrat prognoserna för de närmaste dagarna, IGEN, beslöt jag att göra ett försök att sätta igång med slåttern. Började i Elins hage och fortsatte med utmarkerna i Stormyr. Slåttermaskinen av märket Aktiv Sprinter fungerade utmärkt. Jag måste säga att de som säger att det inte går att slå med en slåttermaskin; lär er slipa kniven och underhålla maskinen. Hela landet använde denna typ av maskiner utan problem, för inte så värst längesedan. Det finns visserligen en fördel med att uppgradera till en slåtterkross, och det är själva krossen.
Förr bestod krossen av två gummivalsar som pressade sönder det yttre vaxskiktet på gräset, vilket resulterade i ungefär en dags snabbare torktid på gräset, för att komma under den magiska 45%-vattenhalt-gränsen, då gräset blir till hö.
Nu för tiden är en rotorslåtter en maskin som har tre eller fler roterande tallrikar (med två knivar/stålbitar) på en balk. Balken har en växellåda med vinkelväxlar och om rotorslåttern även är utrustad med en kross, heter det slåtterkross/rotorkross. Krossen består av en vals med Y-slagor i nylon, hänger bakom balken och slår sönder gräset. För en bra begagnad slåtterkross får man betala lägst 30,000 kr. Den är ganska dyr att laga när den går sönder, men man kan slå bredare (fler tallrikar) ju större traktor man har.
Sedan finns det trumslåtter, som kom efter slåttermaskinen / slåtterbalken. Trumslåttern har en nackdel jämfört med en rotorslåtter/slåtterkross – den kan inte bli bredare än två meter. Trumslåttern består av två stora upp-och-nervända T, som till skillnad från rotorslåttern har tre knivar på varje tallrik. Resultatet blir en jämnare slåtter än mot rotorslåtter, fast vissa hävdar att det går långsammare att slå än mot en rotorslåtter/rotorkross. En ny trumslåtter går på runt 20,000 kr.
Lördag 1 juli 2017
Barnen ville upp till gården tidigt efter att morsan via SMS meddelat att grannen Åke (som arrenderar mark av oss) höll på med slåttern. Han började redan kl 04,30, så jag klädde barnen, körde till gården och åt frukost och tittade på slåttern.
Efter frukost gick jag och Holger ut och slipade knivarna till den ena slåttermaskinen, samt smörjde ordentligt och kollade remmarna.
Jag fortsatte slåttern i hage, körde i godan ro, tittade bakåt, tittade framåt och helt plötsligt står det ett rådjur framför traktorn. En get. Men var fanns kidet? Fanns det något kid? Jag stannde och klev ur för att leta efter en lega. Ville ju gärna inte att kidet skulle fastna i kniven. Hittade inte legan, vilket gjorde att jag körde de kommande varven saaaakta. Däääär, var legan. Klev ur igen, legan var tom, dvs inget kid i närheten, Skönt. Skulle ta bort ett grässtrå från kniven vilket resulterade i att jag lyckades skära mig i fingret.
Måndag 3 Juli 2017
På förmiddagen var vi och hämtade några skulltork-bottnar hos en snäll granne (Tack Anders!), och efter att ha vänt hö en gång om dagen var det dags att pressa småbalar av det som slogs i fredags. Vädret hade varit ytterst gynnsamt med mycket sol och mycket vind, uppemot 15 m/s i flera dagar. Pressen gick bra, trots att jag alltid är skeptisk när man ser knytarmekanismen dra igång. Pressgarnet var nästan slut, men det räckte till dessa 197 stycken balarna. Först körde jag till Stormyr med spannmålskärran, för den är lättast att vända med uppe bland bergen. När jag hade lastat tre höbalar fick jag en regndroppe i nacken. Efter diverse svordomar kom det ingen mera regn, trots att det hela tiden hängde i luften. 23 balar + 33 balar bärgade i Stormyr, sen hem till ladan och lastade av. Innan jag åkte upp sa jag till Holger att han skulle ta rast och gå och äta och dricka något. Precis när han hade satt sig i köket kom det tre regndroppar på rutan, vilket gjorde att han skuttade ut i trätofflorna och körde gasen i botten till Elins hage för att bärga höet. Efter att jag backat in spannmålskärran under tak på logen körde jag och hjälpte Holger.
110 stycken balar från Elins hage. Vi tömde den lilla balkärran och körde ner och hämtade de sista balarna i kalvhagen, 33 stycken. Lastade av och tog ledigt för kvällen.
Ett av de bästa köp jag någonsin gjort, måste vara den lilla eldrivna traktorn Wiggo fick för ett par år sedan. Visserligen har han slitit ut två batterier och en batteriladdare, men nu får även Elin glädje av leksaken, när Wiggo och hon leker. Allt hö som ramlat av, det lastade Wiggo och Elin i sin lilla kärra och körde och lade detta på marken vid maskinhallarna. De skulle faktiskt bala de också!
Tisdag 4 Juli 2017
Eftersom vädret skulle vara fint hela dagen, orkade jag inte äntra mer med hö idag. Istället lade vi ut skulltork-bottnarna i ladan så att höet skulle få en ordentlig luftning där det skulle komma att ligga lagrat. Sedan lossade vi spannmålskärrans 56 stycken balar och bar upp på rännet.
Elin sitter gärna i höet och leker. Sjunger till och med ”…och höet luktar gott….solen är så solig och vattnet är så blått…”
Efter ett tag var det stuvat, saltat och klart.
Nästa projekt var att städa andra änden av ladan och lägga ut torken även där.
Onsdag 5 Juli 2017
Dags att pressa balar och bärga hö i de stora hagarna! Det blev 197 + 74 i den ena och 202 i den andra.
Wiggo var med och ”grejade me hö” som han uttryckte det. Efter ett tag satte han sig och pustade på höbalarna. Helt rätt! Blir man trött skall man vila. Är man trött gör man misstag och kan skada sig.
När pressningen var klar körde jag hem och bytte pressen mot en balkärra. Det var dags att bärga höet! I sista hagen fick jag hämta spannmålskärran igen för att få plats med allt. 60 balar i spannmålskärran, 87 i lilla balkärran och 124 balar i stora balkärran.
Balarna blev i snitt 60 cm långa och genomsnittsvikten var 7-8 kilo. Lagom för barnen att lyfta. I fjol gjorde vi större balar, 80 cm och 11 kilo i snitt. Jobbigt när man skulle lyfta den 200’ade balen för dagen för tredje gången (lastning, lossning och stuvning).
Runt klockan 22:45 på kvällen var pressen och alla tre kärrorna under tak. Skönt!
Torsdag 6 Juli 2017
Lossade och stuvade lilla balkärran, sedan bar det av till grannen som ville ha pressat småbalar.
Lördag 8 Juli 2017
Efter att ha varit på High Chaparal (Småland) och lekt med barnen, roade jag mig med att stuva hö…igen. Stora balkärran hade punka, så däcket byttes ut. Drack kaffe och tog det lugnt när Åke lastade storbalar framför gården.
När jag var liten (under 1980-talet) var det löshö som gällde. Självlastarvagn, hösvans, hökanon, svett, gemenskap, och barnets glädje över att få vara med, utan att behöva bekymra sig för vädret och känna den vuxna stressen. Det som jag nu tänker tillbaka på när jag var liten, ser jag igen hos Elin och Wiggo. Det bekymmerslösa sättet och glädjen över att få vara med. Tänk om det var så när man var vuxen…