De senaste dagarna har det pillats med ”é gkran å hwart‘”. Alltså lite av varje. Tidigare under sommaren har hönshuset mockats ett par gånger och ströet har samlats i en rejäl stuka utanför lagårn. Eftersom det nu har legat och göttat ihop sig till perfekt konsistens, var det perfekt att nyttja dyngan till en liten testkörning utav den nya gödselspridaren. Spridaren kördes fram och handlastades med grep. Det var mycket mindre jobbigt än vad jag hade föreställt mig, men å andra sidan var det inte kogödsel och halm jag lastade, utan en blandning utav hönsskit, kaninskit, lite kiss, sågspån (strö), gräs och halm.

När jag stod och grejade kom Wiggo och höll mig sällskap.
”-Pappa, titta! En trollslända!”, utbrast Wiggo, och pekade på en trollslända som surrade omkring oss.

”-Ja, den var fin. Den lever oftast bara i en dag.” (Egentligen lever trollsländor inte alls i endast en dag. Att frågan ofta uppstår är på grund av en förväxling med dagsländorna, som inte är nära besläktade med trollsländor, men jag orkade inte förklara för Wiggo).

-”Pappa…varför skapade Gud trollsändor sådana? Att de bara lever i en dag?, undrade Wiggo

-”Vad nu?”, tänke jag…”-Håller gossen på att bli religös? Detta måste stävjas i sin linda…”

”-Jag vet inte Wiggo….men den har ju i alla fall tur med vädret”, svarade jag och kisade mot den strålande solen.

För att återgå till skitpratet. Om man ser till att djuren (oavsett vad det är för djur) har tillgång till ordentliga mängder med passande strö, uppnår man tre saker;

Det första är att djuren mår bra. Ofta är djur mycket renligare än vad man tror. En kanin skapar sin toalett i samma hörn hela tiden av buren, för att sedan äta upp sin spillning för att ytterliga ren gång tillgodogöra sig näringen. En gris bajsar och kissar helst på samma ställe i spiltan, men det förutsätter att det finns ordentligt med halm att gräva i. Hönorna kacklar sitt glada kackeln om det är (hyfsat) rent i hönshuset/hönsgården och så vidare.

Det andra är att det inte luktar speciellt mycket alls. Visserligen tycker jag att en rejäl, gammaldags gödselstack kan lukta ganska hemtrevligt och gott, ungefär detsamma som i en riktigt lagård med kor.

Det tredje beror varierar givetvis från person till person, men man mår (förhoppningsvis) psykiskt bra om man ser att djuren har det bra.

Spridarens funktion var utmärkt och molnet utav bajs låg i dess kölvatten, likt en Lützendimma.

Under kvällen plöjde jag ner den utspridda gödseln samt fick täckt över dräneringen.

---

Grannbonden Åke kom för att plöja ihop den nya dräneringen i Kalvhagen. Nu får jorden torka ordentligt innan man harvar över det plöjda. Sedan beror det mycket på vädret om det blir sått vete i år eller havre till våren.

---

Under tiden jag jobbat, har Holger pillat med att få ihop vår nya vattenledning i Kalvhagen, eftersom den gamla gick hädan förra veckan. Ett par kopplingar, lite ny slang och nya kranar gör att vattnet flödar som aldrig förr. Det känns bra att ha i ordning så eventuell framtida djurhållning har vatten.

---

Även självbindaren har fått lufta sig.  Vetet som jag sådde ifjol höll på att helt bli fördärvat utav duvorna. Självbindaren gjordes iordning och trots att förnan (det som är grönt i säden, dvs gräs/ogräs) var tjock, gick det rätt bra att få ihop några stycken nekar.

Nekarna sattes sedan upp på hässjestörar.

---

I söndags slog jag en klövervall och höll på att få ordnat grillbuffé samtidigt. När jag började slå, såg jag att det rörde sig i gräset framför kniven. Det var en katt som hoppade framåt. Jag stannade traktorn och gick ur och fick jagat bort katten, vände mig och fick se ytterligare en rörelse i närheten av slåtterkniven. En katt till! Katter är dumma ibland. Just vid slåttern i högt gräs (klöver i detta fall) tror katten att den är osynligt så länge den sitter still. Jag fick schasat fram katten en meter i taget. Vid varje hopp tänker katten ”Haha! Jag är osynlig…”, för att märka att den inte är det och tar ett nytt skutt till ett annat ställe i gräset och tänka ”Haha! Jag är osynlig…”. Och så höll det på tills jag fick jagat bort katten. Resten av slåttern gick utan incidenter.

---

Raden med bondbönor som såddes för 147 dagar sedan var mer eller mindre klar för skörd. Eftersom jag inte har något emot att nyttja mina barn som gratis arbetskraft, fick Elin sitta med och pilla bönor. Treåringen fann ett oväntat stort nöje i detta, och hon är riktigt vass på det. Lite senare kom Wiggo och började pilla han med. Bara en till, bara en till, bara en till. Och snart var hela raden skördad.

Man kan äta bönor under hela skördeperioden. När skidorna blir svarta är de helt klara för skörd. Så här granna var bönorna dag 96 sedan sådden.

---