Betkniven

Mitt senaste fynd låg instoppat under en bjälke i »kokhuset». Invirat i en gammal påse som en gång i tiden innehöll skorpor, låg en hemmagjord kniv, som användes till att skörda betor med. Det fanns fortfarande torkad moll‘ (jord) på klingan.

Troligen har morfars morfars far, Olof Rutgersson (1811-1859), smidit denna kniv i gårdsmedjan (numera riven). Kniven har i så fall blivit använd utav Olof samt morfars morfar, Rutger Olsson (1851-1918). Möjligen har morfar Gustav använt den under 1920/30/40-talet. Sedan har den blivit upplagt under en bjälke i kokhuset i väntan på bättre tider. 

Det var väl lika bra att fixa till den medelst polering, slipning och att olja in skaftet med linolja. Den blev vass som fan. Lyckades skära mig i tummen.

Hela kniven är 28 cm lång.

 

 

Namn i Tolleby, del I

Jag har börjat skissa på en ny serie som jag kallar för Namn i Tolleby. Detta är den första delen, och denna kommer att bli längre med en enorm wall-of-text än de kommande delarna, eftersom en del saker behöver förklaras för de få individer som skulle komma på tanken att orka läsa allt.


Namn i Tolleby, del I
Namn förvandskas genom tiderna. Hemma på går’n har vi namn på de flesta biddarna’ (markerna och/eller platserna). Ofta beskriver namnen jordmånen, om det är sol eller skugga, växtlighet, topografi/geografi eller liknande. Exempel på detta kan vara Gule åkern (gulaktig lera när man plöjer), Skuggåkern (dåligt med sol), Rostflaga (rödbrun lerjord på en liten åker), Hemåkrarna (nära huset), Långåkrarna (långa, smala tegar) Gele-gabet (ett trångt bergspass/gap vid platsen Gelen) Stormyr (en stor myr), Långemyra (en långsmal myr), Sandwhigedarl’n (Sandviksdalen vid Tolleby tjärn) och Frökärrsmyra (en myr med mycket kaveldun som fröar varje år).

Sida_Ga_Tolleby_storskifte_005Det kan inte ha varit lätt för den lantmätare som reste till Tjörn att förstå dialekten Tjörbu’. Man ser det ofta i den nedtecknade texten på gammalswenska att lantmätaren har haft funderingar om vad bonden egentligen hade sagt för namn på platsen. Lantmätaren kom vanligtvis ifrån Uddevalla, Stockholm eller Göteborg och beroende på lantmätarens uppväxt och härstamning kan det se en smula lustigt ut i skifteshandlingarna. Man i de flesta fall skrev man som det lät. Ibland bytte man lantmätare mitt under förrättningen och den nye uppfattade orden på ett helt annat sätt än sin företrädare, och hade sin egen stafvning på saker och ting.

Om man vill lära sig prata tjörbu’ är ett bra tips att stoppa munnen full med havregrynsgröt och prata med det speciella i-ande som är typiskt för öarna på västkusten. Att prata med den fina Liiidingö-dialekten är inget som tattarna folket i Stockholm hittat på själva. Det var nämligen som så, att efter andra världkriget blev det kutym att de vuxna, föräldrarna i Den Kongleliga Hufvudstaden nyttjade sin semester utan ha med barnen. Mamma och pappa måste ju få vila upp sig ordentligt! Barnen skickade man till Det Stärkande Landet i väst för att vistas på koloni, sommarkollo. När avkommorna efter sommaren återvände till mor och far, hade de anammat den klädsamma västkustdialeten med i-ande.

Exempel på tjörbu’ som knappt går att förstå för utomstående.
-Wa ä de no titt’? (Vad händer? Hur är det?)
-Ditt förpillade [plats där vederbörande kommer från], ex Rönnänge-skiddâs! (skidd-âs – ett ytterst nedlåtande kraftuttryck om både människa och djur).
-La bli, la wära, la kua få skitt! (Låt kon få vara i fred!)
-Drabeerebochser. (Dra-på-sig-byxor d.v.s arbetsbyxor/kläder)
-Plowen. (Plogen)
-Hâl (någonting är stelt, eller en stenhäll. Uttalas med långt a, haaal)
-Schwjill. (Stenfot på byggnad)
-Schwassla. (Plaska i vätskor)
-Sleeba på en schwâ-a. (Halka på en berghäll som vetter ner mot vatten)
-Schkäre-leija (Skäreleja, en båttyp)
-Dräb (ha ihjäl)
-Katta (katt).
Ku (ko)
Kräg, kräg’a (flera djur)
Schjwårt (något är duktigt, redigt, rejält)
-Hummerkubewäletauw (hummer-kupa/tina-väle (dvs flytbojen vid ytan)-tåg (grovt rep).

Ex 1 på meningsuppbyggnad
– Dräb katta i schwjilla.

Ex 2
– På möra låg ham hâl på gårdsplan.

Man förstår att lantmätar’n kunde bli perplex när bönderna började berätta om tegar, ägnar, åkrar, lider och berg.


När det stora Laga Skiftet påbörjades i Tolleby, Stenkyrka socken, Tjörn, år 1829, var det inte en liten enkel förrättning som var endast tog en vecka eller två att färdigställa. Det tog många år innan alla marker hade nedtecknats, gåtts igenom både fysiskt och psykiskt  och skiftats mellan gårdarna, och det slutgiltliga laga skiftet blev färdigt år 1837.  Det var otroligt viktigt att ingen gård fick mer bördig mark än den andra.

Läs mer

Renovera ladan, del 1.

»Lada»,hus för förvaring av hö, otröskad säd och halm. I äldre tid ansågs i allmänhet nödvändigt att förvara hela skörden i hus, och för hö och halm, som ej rymdes på skullar, samt otröskad säd, som icke fick rum i logen, byggdes lador ute på ägorna.Omkring mitten av förra århundradet, då sädesodlingen starkt ökades, började man ersätta de slutna ladorna, särdeles för säd, med öppna hjälmar eller stacktak vilande på stolpar, liksom det blev allt vanligare att lägga såväl hö som otröskad säd och halm i fritt stående stackar. Härtill bidrog arbetskraftens fördyring, i det att stackning kräver mindre arbete än inläggning i de ofta obekväma ladorna, likasom virkesprisens stegring, som tvang till sparsamhet i husbyggnad. Härmed har ock följt ändring i ladornas byggnadssätt. I äldre tid byggde man små lador, i vilka höet skulle instickas genom en trång glugg, så att en kraftig luftning skedde genom mellanrummen mellan stockarna, vartill ladans vanligen nedåt avsmalnande form ytterligare bidrog, i det att höet hängde på de lutande väggarna. Numera göras ladorna större, med lodräta väggar och helst med genomkörningar, så att avlassningen kan ske direkt från vagnen i ladrummen (golven). Timmerväggarna ersättas av stolpresning med brädfodring, som ofta täcker endast övre delen till omkring 2 m. höjd, under det att nedre delen är öppen. Därjämte inskränkes
användningen av tvärgående virke och strävor, vilka hindra utrymmets tillgodogörande.


»Loge», byggnad eller del därav, avsedd till förvaring av otröskad säd samt för dess tröskning och rengöring. I äldre tid voro logarna vanligen rektangulära och försedda med. 1—flere genomkörningar, från vilka säden inlassades i de genom en låg timmer-avbalkning, »logbalken», därifrån skilda avdelningarna, »golven» eller »ladorna», å båda sidorna om körgången. Tröskningen skedde i ett tröskgolv, vartill en genomkörning ofta användes. Där logen var förenad med eldria, var byggnaden delad i ria, loggolv samt ofta halm- och agnbod, men stundom tröskades i själva rierummet. I norra Sverige, i de trakter, där tröskningen vanligen skedde med tröskvagn eller tröskvält (tröskbult), var logens form avpassad därefter, antingen med tröskgolvet längs huset, då tröskvälten kördes rätt fram och åter. I närvarande tid är den först nämnda formen, tvärloge, den vanligaste, särdeles vid mindre gårdar. Genomkörningarna läggas helst ej på större inbördes avstånd, än att säden utan längre langning kan från dem inlassas i de mellanliggande sädesgolven och åter framföras till tröskverket. Golvens eller ladornas bredd mellan två genomköra ingar bör därför ej överstiga 8, högst 10 m. Tvärlogarna bereda möjlighet att hålla olika sädespartier väl skilda i de olika golven.


Grått och trist väder med lätt regn. Perfekt för att börja renovera ladan.

Checklista.
1. Beställ virke till ny loge. 6 meters plankor. 35 kvadrat.
2. Riva väggen.
3. Gräva upp grundstenarna.
4. Kör väggen till deponi.
5. Kör väck stenarna.
6. Förbered för gjutning.
7. Gjut ny syll.
8, Gjut underlag för nytt logegolv.
9. Lägg loge.
10. Bygg ny, rak vägg.
11. Bygg skjutport.
12. Bygga nya lo-lämmar (lämmar till logen, slagportar)
13. Måla allt.
14. Komma på annat som vi glömt.

Man får väl anses vara störd på något sätt, eftersom jag vill ha en fortsättning på den befintliga trälogen.

Det modernaste och enklaste hade givetvis varit att gjuta ett betonggolv. Men eftersom lagården/ladan är sedan 1700-talet och förlängd/tillbyggd 1943/44 och framåt, kände jag att en klassisk träloge skulle passa mycket bättre. Trots att materialvalet blir dyrare än betongen. Men vi snackar om en stolle som har renoverat en slåtterbalk och en hö-svans. Och har två hö-svansar till att göra iordning.
På den nivån är det.
När golvet är klart så kommer vi att göra en skjutport på ungefär 4,20 meters bredd samt ett par nya loge-lämmar [lo-lämmar]Jag har redan börjat fundera på vilka färger man bör ha.

Läs mer