Restaurering av självbindaren

– Det var då självaste grefve djävulen!
Det var väl det  mildaste kraftuttryck jag använde i en ständigt återkommande harang för att få utlopp för min ilska över att jag köpt 100 kilo järnskrot. Jag hade god lust att backa ner hela åbäket i Skagerack och hoppas att den på något sätt åter landade på dansk jord. Men låt oss ta det från början.

Fortsätt läsa

Självbindaren har anlänt

»Sjieflvbindare» skära säden, binda den i kärvar och afvlassa dessa.


Den 19’e juni var jag uppe hos maskinhandlar’n igen och tittade på en självbindare, samt lite annat smått och gott. Idag levererades dessa till gården. Det som är mest intressant är självbindaren. En så kallad lättbindare av danskt fabrikat, JF. Danskarna tyckte att de svenska åbäkena till självbindare var för tunga och omständiga, så det gjorde den egen variant. Jag har skrivit tidigare om självbindaren, läs mer här.

Fortsätt läsa

Var hos handlar’n…

Maskinhandlar’n ringde i lördags kväll. Vid mitt senaste besök hos honom efterlyste jag en viss typ av slåttermaskin. En sådan hade han fått in nu. Så jag åkte upp och tittade på den. Efter att ha tillbringat 1½ timme med att samtala och titta på maskinsamlingen med väldigt fint restaurerade traktorer och grejer, införskaffades följande inventarier till går’n.

  • En slåttermaskin av märket Aktiv Sprinter. En av de sista svensktillverkade när företaget fortfarande fanns i Morgongåva, innan Volvo köpte upp det.
  • En kupplog av norska märket Underhaug. Den har samma fjöler och vingar och passar perfekt till att kupa potatisen med, eftersom potatissättaren är av samma fabrikat och mått. Billig var den med.
  • Original-frontvikter till traktorn, Massey Ferguson. Svåra att hitta och inte så lätta att skicka på posten eftersom de väger 45 kilo styck. Fyra stycken sådana kommer att hjälpa till vid harvning och plöjning.
  • En självbindare/lättbindare av det danska fabrikatet JF.

Väntar på leverans. Sprintern och självbindaren kommer att göras i ordning och bli projekt på bloggen.

»Självbindare»

Vi lära här känna våra egna mänskliga anlag, vår medfödda lust att samlas i arbete och gamman, i sång och lek med varandra; och då kunna vi förstå, vad det var, som gladde de bortgångna släktena och med lätthet förde dem genom deras arbetsfyllda liv. Först och främst att kroppen får sin rätt, att arbetet anlitar all styrkan i hela kroppen och alla dess lemmar och icke blott sysselsätter det finger eller den arm, som ständigt skall användas på samma sätt vid en maskin. Ty intet är så tröttande, så förslöande som detta.

En tysk teolog, Arnold Braunschweiger, vilken tog plats som kroppsarbetare för att sätta sig in i arbetarfrågan, försäkrar, att ingen sysselsättning var så sträng, — fastän han var stark och van att arbeta från barnsben, — som att stå med ena armen ständigt utsträckt för att passa på en järnstång, vilken hela tiden skulle hållas lodrät under arbetet. Och vilket elände är det icke, att skördearbetarens rygg icke längre spännes av liens kraftiga svängar, utan att han skall sitta på en klapprande självbindare och i stället lägga hela sitt arbete i en enerverande omtanke om maskinen!

Månne man rätt betänker, vad som går förlorat genom all denna ersättning av den naturliga människokraften — vilken tillbakagång hos rasen, som sker för varje arbete, som berövas händerna, för varje möda, som besparas kroppen?

-Myter och sagor på väg genom världen, 1925.


Idag körde jag och Wiggo upp en sväng till Dalsland för att hälsa på en herre. Mitt ute i ingenstans på en stor slätt ligger en gård. Eftersom jag letat runt i ett par år och försökt att hitta en välbevarad självbindare blev jag glad när den person jag köpte Åkland-kärran av hörde av sig till mig.

Fortsätt läsa