Ur

-nedtecknad 1886, utgifven 1940.

Det var en präst, som hade svårt för att få drängar, för han var så obegripligt snål och höll så dåligt kosthåll.  Så var han ute och åkte. Och då var där en dräng, som kände till prästen, och han tänkte att lura honom och lagade så, att han mötte prästen på vägen och frågade, om han ville leja någon dräng.

— Ja, svarade prästen, det vill jag. Vad mycket skall du ha i lön?
— Jo, så och så vill jag ha, sade drängen.
— Ja, det ger jag dig, svarade prästen och gav honom städja.

Sedan frågade han:
— Vad heter du?

Då svarade drängen:
— Jag heter Du.

Sedan sprang gossen en genväg över skogen och vrängde sina kläder och mötte prästen omigen och frågade, om han ville leja någon dräng.

— Jo, sade prästen. Vad vill du ha i lön?
— Jo, jag vill ha så och så, sade drängen.
— Ja, sade prästen, det giver jag dig.
Och så gav han honom städja.

Sedan frågade han:
— Vad heter du?
— Jag heter Jag, svarade drängen.

Därpå fick gossen sig andra kläder och sprang en genväg och mötte prästen för tredje gången och frågade, om han ville leja någon dräng.

— Ja, sade prästen. Jag har nu lejt två förut, men jag skall även leja dig.

Sedan frågade han:
— Vad heter du?

Då svarade han:
— Jag heter Ingen.

Då gav prästen honom städja och sedan for han nöjd hem och sade till sin hustru:

— Nu skall vi slippa att klaga över, att jag ej får några drängar, ty nu har jag lejt tre stycken. Nu skall Du och Jag stå på logen, och Ingen skall stå på vedbacken.

Då svarade prästfrun:
— Det blir efter gammal vana. När du och jag står på lon, då är ingen på vedbacken.