»Sättugnar» af järn började genom tyskt inflytande komma i bruk i midten af 15oo-talet. De utgöras af en kubisk låda af järn, i hvilken glöden efter eldningen i spisen inkastas för att åstadkomma en jämn värme. I de äldre sättugnarna eldar man aldrig i vanlig mening. De sakna utlopp för röken.

-ur Ymer, årgång 25, 1905.

Förr hade de flesta gårdar ett så kallat »brygghus». Fast på Tjörn heter det inte brygghus, utan »koghus» (kokhus). I denna byggnad tillhörande gården, bryggde man gårdens öl och ofta fanns det en fastmurad »tvättegryda» (tvättgryta) som rymde mellan 85 – 100 liter vatten.

I koghuset finns det numera en massa bråte från en mångårig gårdshistoria. Allting ligger ungefär som det blev lagt en gång i tiden, och med årens lopp har ordningen förvandlats till ett mindre kaos. En inventering (d.v.s städning) är nödvändigt. En hel del intressant hittas och en del saker läggs i att-ta-vara-på-högen. Planen är att under regniga dagar (eller soliga) fixa till grejerna och lägga på ett bättre ställe än mörkret i ett gammalt koghus.

Som till exempel den här gamla sättungsplattan. Den var väldigt angripen utav ytrost, och jag brydde mig tyvärr inte om att ta en före-bild. Plattan var en del av en gammal sättugn, som på morfars mors tid var installerad i boningshuset på gården.

Måtten är 46 cm x 70 cm  och vikten ungefär 30 kg. Som jag nämnde såg man endast en rostig platta när jag släpade fram åbäket i dagsljus, men efter en viss rengöring såg den rätt okej ut för att vara ungefär 150 år gammal.

Och efter att ha kletat på spissvärta, blev resultatet ganska bra

Var de andra delarna av just denna sättugnen / järnugnen har tagit vägen vet jag inte, men min morbror Holger har ett minne utav att hans farmor (min morfars mor) pratade om att när »dyngestan» byggdes om i slutet av 1800-talet, lade man en massa järnplattor under golvet. Om det var för att enkelt bli av med bråte, eller om det var för att järn under saker (som t.ex trösklar m.m.) betydde tur och höll det onda på avstånd, går inte att få reda på. Men det ena utesluter ju inte det andra.