Renovera ladan, del 39 – rensa halm

Det har i många år legat gammal halm på ett litet ränne, eller vad man skall kalla det. Taket på en del av gamla stallet, numera taket på hönshuset. Halmen har i varje nyttjats som isolering sedan Jesus gick i kortbyxor. Men för att få bukt med möss och råttor har jag en längre tid velat ersätta halmen med frigolit och plyfa. Men för att kunna komma åt ordenligt behöver en takstol ordnas och stadgas upp med en rejäl planka, för att i sin tur kunna ta bort en gammal stötta. Och en dag infann sig helt sonika lust och ork.

Läs mer

Att sätta några ‘kuber’

Premiären för hummerfisket infaller alltid den första måndagen efter den 20 september, kl 07:00. Från 1 maj året efter är hummern fredad igen. Det är alltid roligt att sätta några hummertinor – eller som vi säger här på Tjörn, »hummerkuber» (kupa uttalas genom att man omvandlar p till b. Kupa – kuba.) När vi ändå är på det dialektala kan ni fundera på vad ordet hummerkubeväletauw’ betyder på bohusländska.

Morgonen bjöd på grått väder, lätt dimma och friskhet. När barnen (Wiggo och Elin) samt Holger och jag kom ner till båtplatsen hade det spruckit upp och sjön var kav lugn. Mina tankar gick till hur gôtt livet kan vara ibland, medans jag nynnade på Evert Taubes ”Inbjudan till Bohuslän”, som blev publicerad första gången 1943 i samlingen ”Ballader i Bohuslän – diktade, tonsatta och illustrerade av Evert Taube”

”Som blågrå dyning bohusbergen rullar
i ödsligt majestät mot havets rand.
Men mellan dess kala urtidskullar
är bördig jord och gammalt bondeland.
Dit tränger Skagerack med blåa kilar,
och strida strömmar klara som kristall.
Och lummig lövlund står med björk och pilar
och ask och ek vid ladugård och stall….”

Läs mer

Om Bohuslän i gemen

BOHUSLÄN, som ligger mellan Göta älv och Svinesund långs vid västra hafvet, är ett mycket bergaktigt land allt igenom, dock blifva bergen desto flera och större, ju närmare man kommer mot Norge. Emellan desse berg ligga antingen vackra åkrar och ängar eller sjöar, moras, utmarker och skogar. Gran– och tallskog finnes tämmeligen på gränsen mot Dal, även i den norraste delen av Bohuslän samt något i den södra delen, men mitt i landet och på öarna är så gott som ingen skog. Enkannerligen är Tanum, Kville, öarna Orust, Tjörn samt merendels alla de andra öar så skoglösa, att man på de flesta ställen näppeligen skall kunna få se en enda gran- eller tallbuske, endast här och där kan en få se någon liten lövträdsbuske. Den mangel de härav hava på bränsle, ersättes nu genom torv, som dock i framtiden även lärer bliva svår att bekomma.

På ön Tjörn, där de hava boskapen ute hela sommaren både nätter och dagar, samla de tillhopa den torkade kodyngan, som ligger ute på marken, där boskapen gått, förvara densamma och bränna henne i stället för ved. På Skredsvik sades vara stor bokskog, emellan Marstrand och Kungälv såg jag ock såväl ek– som bokskog i någon ymnighet, dock var det mest på frälseägor. Björkar såg jag väl här och där men på intet ställe i någon myckenhet. Det mesta jag därav såg var uti Resteröd på fasta landet mittemot Orust ned mot stranden. På ganska många ställen, i synnerhet i de skoglösa orter, får en se alla dälder, backar, kullar, hedar vara beväxte med ljung och ormbunkar samt uti myrar med pors (Myrica). Huru holmarna här se ut är förr här och där omtalt. Eljest som denne skärgården är full med klippor, så är nästan ogörligt för en obekant att utan lots och vägvisare segla oskadd därigenom.

Att en stor del, om ej hela länet, i forna dagar stått under vatten, intyga de på många order upp i landet befunne backar av snäcke– och musselskal.

Grund finnes en ymnighet i hela skärgården, varpå fiskare få en myckenhet fisk.

– Pehr Kalm, 1716-1779

Kyd

»Kyd»,
uttalas [tchjyd]. Maträtt,  vanlig utmed bohuskusten, från Götha Elf i söder till Lysekil i norr. Speciell till både utseende och smak, dock ej oangenäm sådan. Vanlig föda bland den inhemska befolkningen och att betrakta som delikatess bland sommargäster och annat löst folk.

-Tolleby Uppslagsverk, 1875


Kyd. Schüd. Tjyd. Tchjüd. Sküdd. Stava hur du vill!


De som gör »kyd» idag får väl anses höra till minoritet i dagens samhälle. Först och främst, vad är kyd? Om man hade man frågat en lömsk halv-dansk (skåning), hade man fått till svar att det är kööyyyd, det vill säga ”kött”. Men här, längst de salta och karga klippor, skär, böar och öar i den bohusländska arkipelagen, är kyd numera en delikatess som avnjutes bäst tillsammans med en smörad »kaga» (brödkaka bakat i vedeldad bakugn) och en kopp rykande hett »koge-kaffe» (kokkaffe). Man tar fram en vass kniv och täljer helt sonika av ett tunt flarn, ty mer behövs inte per munfull.

Om man anser att kaviar och rom är gott, kommer man att tycka om att äta kyd. Fast en varning är ändå på sin plats – kyd bär på en extrem sälta.

Läs mer