Renovera ladan, del 37 – nytt golv vid norra gaveln

Jag hann inte att ta igen mig mer än en kvart, innan morbror Holger greppade en skyffel och började att bearbeta jordlagret invid den nyss renoverade väggen. Jag var rätt trött, men blev som vanligt smått förundrad över att Holger inte var trött efter att vi snickrat upp en ny vägg under större delen av dagen. Å andra sidan fyller Holger 75 år till hösten och har snickrat i drygt 61 år samtidigt som han jobbat med gården. Utöver det hade han hjärtat på utsidan kroppen när fältskären meckade med en kärlkrans/klaff-operation för två år sedan. Vid hemkomsten orkade han knappt gå till postlådan, men efter sex månader var det skutt i bergen och hammaren var åter som en naturlig del av handen, och under den varmaste sommaren på länge, lastade vi runt 3,000 höbalar med högafflar på kärror och stuvade in i ladan, och han påstår att han har mer ork nu än när han var 40 år.

Läs mer

Renovera ladan, del 36 – Ny gavelvägg

75 år. Det är åldern på den gamla norra gaveln på ladan. Mellan 1942/43 köpte morfar Gustav och hans pappa Albin granngården av ”Alice i Mörkret”, tillsammans med Petter ”på Backen” Berntsson. När lantmäteriförättningen var avslutad 1944, rev de raska herrarna helt sonika ned  ”Mörkrets” lagård och delade upp virket mellan sig. För vår del användes det återanvända virket till att bygga ut lagårn.


Gården 1958. Markeringen i rött visar hur vår egen lagård förlängdes med 18 meter norrut, västra gaveln skapades och vagnslidret blev ett stall. Allt med återanvänt virke. Privetet fanns på utsidan på norra gaveln, taket är synligt på utsidan ladan.


På 1980-talet byggdes norra gaveln ut ytterligare, till ett garage för att husera självlastarvagnen (användes vid höskörd). När vi slutade med djuren 1990/91, såldes självlastarvagnen och garaget blev ett virkeslager/bra-att-ha-lager. På senare år har vi haft fyrhjulingen, virke och höbalar i norra gavel. Flera gånger har jag haft en idé om att få fason på den gamla sneda och vinda väggen, och nu blev det äntligen av.

Läs mer

Björksav

Ett av de vanligaste träden i Sverige är björken. Ungefär 12% av skogsbeståndet i landet består utav björk.  Under våren savar björken och producerar björksav, en mer eller mindre bortglömd naturresurs.  Förr i tiden, när boskapen, efter vintervilan, fick björksav att dricka var folk mycket mindre allergiska mot björkpollen och gräs. Saven övergick i mjölken som dracks av människor som då utvecklade resistens mot den allergi som är så vanligt förekommande nu. Det var vanligt att de flesta hushållen gick ut på våren och samlade björksav för att få sig en behövlig vitaminkick efter den långa, mörka vintern, men även för att kunna bli lite starkare och friskare och klara av en del sjukdomar.


»Liksom alla andra öfvervintrande växter måste björken för knopparnas utveckling på våren samla ett reservförråd af näringsämnen. Detta, som hufvudsakligen består af socker, förvaras i stammen. När nu vid källossningen roten börjar uppsuga vatten, blir stammen så fylld af saft, att denna vid borrning utrinner i riklig mängd (ända till 8 knr om dygnet). Af denna söta s. k. ”björklag” eller ”björklake” kan genom jäsning beredas ett slags dricka eller musserande vin. Lagen af ett par nord-amerikanska arter, B. nigra och B. lenta, användes till sockerberedning»

-Nordisk Familjebok, 1905


Någonting som jag gått och grunnat öfver är att sedan mitten av 1800-talet har antalet allergiker ständigt ökat markant, och i Sverige beräknas ungefär 25% av befolkningen ha någon form av allergisk snuva. Det finns en del olika beräkningsmodeller som käckt försöker förklara varför det är på detta vis, men att det inte har med biologiska och genetiska förändringar är de flesta forskare överens om. En teori är att det istället kan bero på miljö och livsstil. Den traditionella skolan hävdar att luftföroreningarna, vars mängd har ökat successivt sedan början av industrialiseringen, dels gör allergenerna aggressivare, dels har negativ effekt på människornas förmåga att kunna motstå allergierna. Detta kan förklara varför de flesta allergiker finns i städerna. Folk som är uppväxta på landet har mindre allergibenägenhet, och det verkar även vara relaterat till ekonomiska förutsättningar än till smuts och luftföroreningar. Ju fattigare folk på landet lever, med många syskon och lek i ladugården, desto friskare är de. Jämförelsen kan till och med utvidgas på nationer i sin helhet: lantbrukarbarn i rika industriländer har fler allergier än lantbrukarbarn i fattigare agrarländer.  Nu har vissa forskare börjat vända och rönen pekar mot att den nutida, moderna människan är alltför renliga och lite skit under naglarna är bra för hygienen.

Läs mer

Vid havet

En dag under sportlovsveckan, fick Elin för sig att hon ville ner till Tolleby Bys båtplats. (Jag får väl berätta om båtplatsen en annan gång).  Så vi gick ner i skymningen och kastade sten i havet och diskuterade allahanda frågor en snart-femåring kan ha. Det var gott om knölsvan och några individer kom simmande och undrade vad vi var för ett par filurer.

Elin på stenbryggan

Det var en härlig kväll och jag mindes hur jag, när jag var i Elins ålder och några år framöver, tillsammans med morfar och Holger utgick från stenbryggan för att få köra ekan och dra garna’. Hur många generationer har trampat på dessa stenar? De gamla sjöbodarna och likaså trankokerierna är borta sedan länge, och jag stod där i skymningen, filosoferades tillsammans med Elin, och tänkte på de sista raderna i Evert Taubes Inbjudan till Bohuslän;

”Kom ut till stränderna, de ödsligt sköna,
med slån och hagtorn, böjda djupt av storm,
med gamla båtvrak som har multnat gröna,
men än, i brustna skrov, bär vågens form.
Där mellan hav och land, på sand som skrider,
på tång som gungar, kan du ensam gå,
och leva i de längst förflydda tider,
och i ditt släktes framtid likaså”

Utsikt med 65 års mellanrum.

En kulen och grå januaridag runt år 1955 togs fotografiet nedan, antingen med en gammal bälgkamera eller kanske användes en nymodighet som en kamera utrustad med spegelreflex,. Båda nämnda kameror står numera står som prydnad hemma i bokhyllan.

Byns lanthandel ligger till höger i bild med bostadshus/lanthandel med tillhörande lagerlokal. Byggnaderna ligger på toppen av en backe, eller som vi säger här på Tjörn, en lid, ”lia”. Handlar’n hette Oskar och var nära släkt till mormor. Alltså kallas backen för ”Oschkars li”.

Läs mer