Elins hage
Det skulle sås havre i Elins hage, och för skojs skulle plockade vi fram en av de gamla såmaskinerna. Den gamla tingesten är tillverkad utav Westeråsmaskiner i Morgongåva. Under 1960-talet köpte företaget Aktiv och sedemera Volvo upp bolaget. Det är skoj att fortfarande kunna bruka de gamla maskinerna varje år, i liten skala. Allting är enkelt, rejält och nästan outslitligt med sitt svenska gjutjärn.
Hjulen är av trä, stålskodda, med träekrar. Till vänster finns det en spak för över– respektive undermatning av utsädet. Om spaken står till vänster är det övermatning, inställning för säd. Om man skall så ärtor flyttar man spaken till höger och får undermatning. Skillnanden mellan dessa två lägen är hur matningshjulen i såbingen snurrar; motsols eller medsols. När det gäller sådd av ärt, är det undermatning som gäller, annars så krossas ärten, samt att man får mixtra med ytterligare en spak, som ställer ytterligare ett flöde.
Till höger sitter två långa spakar och en kort. Den vänstra långa spaken fäller man upp och ner billarna med. Den högra långa spaken ställer man höjden på billarna med. Eftersom havre sås på ett djup av ungefär 5-6 centimeter, och annat utsäde grundare, kan man ställa in perfekt djup via okulärbesiktning.
Den lilla spaken till höger styr hur mycket av matningshjulen som har tillgång till såbingen. Det högsta läget är fullt blås. Om man vill så runt 200 kilo per hektar, och mindre värden är mindre kilo per hektar. Det har även att göra med storleken på utsädet. Vetekorn är mindre än havre, och då får man anpassa matningshjulen så att man inte tömmer såbingen efter några få kvadratmeter.
Första stoppet blev i Elins hage Elins hage. När man sår med en sådan här gammal maskin med släpbillar bör man helst vara två personer för att undvika att behöva gå ur traktorn hela tiden för att kontrollera att inte billarna har bös i sig. En person sår och en går alltså bakom maskinen utrustad med en renskäpp.
Långemyra, Sandwhigedarl’n och Wiggos hage
En lagom lätt lunch i det gröna friskade upp sinnet, och vi körde till går’n och laddade om såmaskinen med 25 kilo havre, och fortsatte till de gamla utmarkerna i Långemyra och Sandwhigedarl’n (Sandviksdalen). Efter att harven fått slitit isär rötter och dylikt, såddes havren. Meningen med denna ligga bit är att det skall bli mat åt älg och rådjur.
En liten bit från Långemyra ligger dalen ner mot Tolleby tjärn. Dalen heter Sandviksdalen på grund av sin rödsandiga botten. Badar man på denna sida tjärn’t är det lent och mjukt under fötterna. Själva ängen har vi alltid kallat för ”Lycka’ i Sanwhigedarl’n”. Jag har arbetat i tre år med att få jorden i fin form, genom att plöja och jordfräsa.
Kort om betat utsäde
Det röda utsädet är behandlat så att det syns att det är just behandlat, betat. Betning innebär generellt sett att ett material behandlas med en lösning av olika syror eller salter (växtskyddsmedel), vilket kallas betmedel. Behandlingen syftar till att göra materialet mer mottagligt för ytterligare bearbetning eller användning. Betning är också en benämning på olika typer av behandlingar av utsäde som syftar till att minimera risken för spridning av växtsjukdomar. Tidigare användes kvicksilver för att beta spannmålsutsäde, men detta förbjöds år 1966 sedan man upptäckt systematisk kvicksilverförgiftning hos såväl fröätande småfågel som hos rovfåglar. Förr gjorde bönderna betningen själva hemma på gården, genom att blanda utsädet i en tunna med kvicksilverpulver och man sedan snurrade runt. Det fanns regler hur säckar där det förvarats betat utsäde i skulle behandlas m.m.
Eftersom jag såg att en del av utsädet var gammalt, sedan många år, beslöt jag att sopa upp detta och slänga det, så att inte barn eller hönor skulle stoppa det i munnen. Om hönor äter betat utsäde blir kammen vit. De dör inte av det, men människor skall helst inte äta äggen. (Om man nu inte vill ha vitt hår.)
Plats: Wiggos hage, Frökärrsmyra
Sista viltåkern såddes i Wiggos hage. Skön försommarkväll.
Nu återstår att se om havren tar sig även i år.