Under 2022 blev jag sjuk och orkade inte så mycket. Både greja på går’n och det mesta fick stå för fäfot medans jag satsade på att bli frisk. Efter en operation blev det åtgärdat och jag är på bättringsvägen och orken börjar sakta men säkert återkomma och så även skrivarlusten.

Att ”se etter längst väggarne” eller ”städa upp längst väggarna” är ett uttryck vi använder ibland. Det kan till exempel betyda allt från att riva ner och bygga en ny byggnad, till att få upp en jobbig sten ur marken, eller att sopa logen. Men just i detta fallet betydde det att städa upp i en slänt vid maskinhallarna. Mittemellan maskinhallarna låg en gång en källarevind. En jordkällare med stora, kraftiga stenar med en tillbyggnad i trä ovanpå, en vind. När morfar och hans pappa Albin år 1943 köpte grannens mark tillsammans med Petter på Backen, kom ägarna överrens om att riva och ta tillvara på källarevinden, var och en på sitt håll. Dels ville väl inte morfar ha Petter rännandes i tid och otid längst med väggarna, sen stod byggnaden inte helt optimalt till med tanke på den nya ytan som tillkom.

1943 påbörjades handlingarna med Lantmäteriet och 1945 var köpet klart. Man kan tänka sig att två års handläggningstid är i längsta laget, men jag kan med bestämdhet säga att det inte är bättre nu, snarare sämre.

Om vi hoppar från 1943 till 1958. Då är källarevinden borta och det står ett hönshus ungefär på samma plats.

Ett hopp till år 1980-nånting så byggdes maskinhallarna efter de ekonomiskt rådande omständigheterna och tillgång till byggnadsmateriel. Resterna av källarevinden flyttades med en hackspett (maskinen, inte fågeln) och en grävmaskin och massorna trycktes upp mellan de båda maskinhallarna. Gott nog.

---

I fjol, år 2022, vid slutet utav mars-början på april grävde vi bort massorna som lades på plats på 1980-talet och passade samtidigt på att lägga ny dränering och plana ut en del av marken och fylla med makadam.

---

När vi ändå var på G, var det lika bra för ett annat projekt – att ordna till översta delen på lagårn som en gång byggdes för att husera självlastarvagnen. Från början så fick man precis plats att backa in med en traktor typ MF 135, men 2019 byggde vi om taket för att få bättre ”rumme”, plats med grejorna. Alltså bättre takhöjd. Grävaren passade på och ibland undrade jag om man inte skulle lyckas med konststycket att riva ner denna del av lagårn med tanke på att bommen på grävmaskinen preciiiiis gick in.

Sista steget var att gjuta en betongplatta. Det blev inte världens precisionsarbete och plattan blev väl egentligen lite väl tjock. Mellan 20-30 centimeter. Så om man någon gång skulle råka snubbla över en stridsvagn eller något annat bra-att-ha som väger mellan 50 och 60 ton, kan man utan bekymmer parkera här. Plattan kommer garanterat att hålla.