Man står i molla’. Myllan. Blicker över nejden. Solen värmer behagligt i nacken. Vinden är kylig från nordväst. Himmelen är blå. Man uppfattar ljudet av en dieselmotor som startar. Man tar ett djupt andetag och känner den karaktäristiska doften utav avgaser från en trecylindrig Sisu-diesel, tillhörande en röd Valtra 700, tillverkad av den lätt alkoholiserade och bastubadarälskande finnen Pekka Moustalainen i Suolahti, Finland.
Men man får väl ta det från början…
Vårbruket 2023 började ju egentligen med höstplöjningen 2022. Efter en liten tur med bilen för en inspektionsrunda, märkte jag att ingen annan på Tjörn hade börjat harva ännu. Inte heller till och från jobbet i Torslanda märktes något påbörjat vårbruk av i trakterna Stenungsund, Jörlanda, Kode, Kungälv, Säve.
Samtidigt försökte nog min tolvårige son Wiggo och grannbondens trettonårige son Emil långsamt ha ihjäl mig genom att hela tiden säkerställa sinsemellan att mitt blodtryck ständigt skulle befinna sig på topp, genom att försöka tjata ihjäl mig. I vår snapchat-grupp lovade jag att säga till i god tid, eftersom ingen skulle få harva mer än den andre.
Eftersom grannen jobbar på sjön och är borta i perioder så lovade jag dessutom pappan att jag skulle koppla på harvar och backa ner med traktorer och lite svårare moment så att inget skulle gå sönder. Redan på onsdag började jag slänga ut lite bete på Snapchat i form av diverse diffusa frågor och på lördag den 24 april kom de käcka gossarna sonika till mig där jag stod på logen och svor över den trasiga fastgödselspridaren (mer om den i ett senare inlägg när den danska djävulsmaskinen är ihopskruvad igen) och hade själva bestämt att NU skulle de harva. I var sin traktor.
Jaja, jag får väl ställa upp. Jag hade ju egentligen redan förberett vår traktor som redan stod påkopplad med harven så det var ju bara att ta grannens traktor och hålla lektion om säkerhet vid backning i slänt, aldrig stå bakom, stäng alltid av traktorn när man går ur den, hydraultryck och tips och diverse knep.
Det vanligaste misstaget när man skall koppla redskap till en traktor, är att överbruka våld. Och svordomar. Gärna högt och tydligt där det slamrar när man sparkar till något och svär över allt och inget. Man behöver egentligen inte vara så våldsam, för de flesta konstruktioner finns ju uttänkta av en anledning. Exempelvis så behöver man inte backa till med en MF 135 och bända lyftarmarna på plats medelst ett järnspett.
Man kan istället backa till redskapet, trycka på den vänstra lyftarmen först och sedan – om höjden är fel på den högra lyftarmen – veva denna upp eller ner till rätt höjd. När lyftarmarna är på kommer projectet med tryckstången/toppstången, en stång som sitter ensam högre upp än de båda lyftarmarna. Det vanligaste för att få på denna på redskapet är att skruva den längre eller kortare tills den passar på redskapet. Eller så höjer man bara redskapet och låter tryckstången vara i den längd den är tillsvidare. Sedan kan man korta eller förlänga beroende på vad redskapet kräver.
”Vi hafva i det föregående redogjort för de arbeten, som vi anse lämpligen kunna utföras på beting. För fullständigheten skola vi nu redogöra för hvad som af öfriga, till beting icke lämpliga jordbruksarbeten, bör kunna hinnas af personer, tjienstehjon, sinneslöa, hel- och halvidioter, drängar, tattare och hjon af allehanda slag samt dragare per dag. Till ifrågavarande jordbruksarbeten höra: sådd, arbete med plog och årder, harfning, vältning, sladdning, mullskopning, körslor i allmänhet, körningsarbete vid slåtter och skörd, tröskning, hackelseskärning, skärning af rotfrukter m. m.
Man får icke att förglömma att ta med i beräkning af tid de hjälphjon, tjienstehjon, rotehjon och andra hjon, tattare, drängar, sinneslöa, hel- och half-idioters kapacitet att draga harfven ock styra dragaren.
Ex; en half-idiot kan svänga dragaren vid tegens slut ejest långsammare än en redig dräng, medans en hel-idiot vid ej påpassning måhända harvar grannens åker gratis eftersom han ej har sans och vett att begripa när husbondens teg slutar.”
– Jordbrukslärans Hufvudgrunder, 1908
Vi började harva runt klockan 11.00 på lördag. Jag körde första varvet för att det inte skulle bli så jobbigt för pojkarna. Första varvet skumpar så förbannat och man måste hela tiden spana efter saker som vandrat upp genom jorden sedan plöjningen och tjälen. I år höll jag på att få en kniv från en rundbalspress i vänster framhul och i harven fastnade två gamla rostiga hästskor och en kedjegrimma till ko. Sedan släpptes pojkarna ut på grönbetet med förmaningen om att inte köra på kapp, inte köra för nära. Hur man skall bete sig om traktorn börjar sjunka i någon blöt håla m.m
Vi bröt för mat runt klockan 13 och var tillbaka på åkrarna kl 14. Jag stod på åkern till en början när traktorförarna stannade för frågor som de funderat ut, efter ett tag ställde jag mig på vägen, för att därefter lägga mig i en slänt.
Klockan fem bytte vi åker och klockan halv sex fick en traktor slut på bränsle. Tanka. Köra lite till.
Klockan halv sju bröt jag för dagen. Det var ju ändå lördag kväll och om ett par år kommer de väl vara på fester och sånt. Fast de kom överens om att var och en går hem till sitt och så skulle det spelas Farming Simulator.
Nu väntar vi på bättre väder och att allt skall torka ordentligt. Nästa steg i vårbruket är att slutharva och att förbereda vår nya såmaskin (bättre begagnad) inför premiärsådden.
Tjörnbo 