Författare: Peter

Gråärt 2018

/ Peter / Lämna en kommentar

Efter att ha funderat en stund kom jag fram till att det var väl lika bra att vässa hässjestörarna. I bloggposten om reportaget om Gråärt, berörde jag flyktigt min dåvarade tveksamhet att så ärten även detta år. Men rätt som det var slog vädret om och blev fint, det kändes i kroppen att våren var på väg. Man kanske skulle så några rader ändå, för skojs skull? Vi hade ju utsäde och allt och det blir ju en grann syn om inte ann’t. Det skulle ju faktiskt vara lite kul att så på den rätta ärtsåningsdagen enligt gammal hävd, den 14 april, Tiburti dag.

En kvarts timme avsattes till spörsmål och dividering om hur störarnas skulle sättas i år, och det beslutades att så på tre långa rader på längden, en mindre på längden och bondbönor på tvären. En liten bit moll‘ (alltså tjörnbu’ för jord) sparades för eventuell insådd av Lin (någonting jag är nyfiken på).

Fortsätt läsa →

Får får får?

/ Peter / 2 kommentarer

”Mycket känd är den nyare berättelsen om grosshandlar
Lamm, som vid ett festligt tillfälle skulle frambära sin tacksamhet
till kamrer Bagge och då nöjde sig med orden:
»Lamm–får–tacka–Bagge!»”

-Om ordlekar och andra uppsatser i språkliga och historiska ämnen, Gustaf Cederschiöld, 1910

Nu var det visserligen endast tackor i den nya genbanksregistrerade (Tollebys Rasbiologiska Institut?) fårbesättningen, tackor utav den gamla svenska lantrasen skogsfår (eller värmlandsfår, värmländska skogsfår) som tillhör gruppen allmogefår.  Allmogefåren var tidigare vanliga i Sverige, men i slutet av 1800-talet började antalet minska. Istället för de små härdiga inhemska fåren började man importera får som hade större köttmängd och andra ullegenskaper, det skulle vara ull som passade till dåtidens spinnmaskiner.

Värmlandsfåren var nära att bli utrotade och när man återupptäckte rasen (som första allmogefårrasen ) fanns det endast cirka 100 individer kvar. Tack vare intensivt bevarandearbete finns det idag cirka 4 000 Värmlandsfår i genbanken.  Det finns 10 olika raser av allmogefår, varav värmlandsfår är den allra största av raserna, både när det gäller hur många det finns och hur fysiskt stora de är. Allmogefår har aldrig blivit korsade med andra raser för att uppnå någon speciell egenskap. Istället har de under århundraden anpassat sig till de lokala förhållanden som de har levt i. De raser av allmogefår som tack vare intensivt bevarandearbete finns kvar idag är Dala pälsfår, Fjällnäsfår, Gestrikefår, Helsingefår, Klövsjöfår, Roslagsfår, Svärdsjöfår, Tackbackstorpsfår, Värmlandsfår och Åsenfår.

Fortsätt läsa →

Den galne sommargästen

/ Peter / Lämna en kommentar

En bonde på Tjörn hyrde ut ett mindre torp om somrarna. En härlig morgon stannade det en sommargäst och undrade om det skulle gå för sig att få titta på torpet. Jodå, det skulle allt gå för sig! Sommargästen återkom till bonden efter en noggrann inspektion utav torpet och följande konversation utspelade sig;

-”Jo, jag undrar om det finns en berså till torpet?” frågade sommargästen.
-”Berrschåå? Hwaaa ä de fö’ nööd? undrade bonden.
-”Jo, en berså är en plats där man kan sitta utomhus och intaga sin måltider i.”, svarade sommargästen.
-”Nä, en sån har vi inte” sa bonn’.
-”Nehe, då undrar jag om det möjligtvis står att finna en vattenklosett?”
-”VATTENKLOSETT?!? Hwaa ä de fö’ nööd?” sa bonn’
-”Jo, en vattenklosett eller WC är en plats inomhus där man kan uträtta sina behov.”
-”Nä, en sån har vi inte” sa bonn’

Sommargästen torkade sig i pannan med näsduken, tackade för sig och lämnade bonden på gårdsplanen. Bondens fru, som hade hört hela konversationen från köksfönstret, utbrast:

-”Hwa wa de för e’ kärl?
-”DEN?! Han va la gar’n!”, sa bonden…
”…-Han ville äda ude å skida inne!”

Röjning vintern-våren 2018

/ Peter / 3 kommentarer

Det frös inte till ordentligen förrän mitten av januari, och då fick man passa på att jobba en del på markerna. Som tur (?) är finns det en del projekt och platser att välja på, så man slipper få tråkigt genom att såga på samma plats hela tiden. En annan fördel är att ha en otroligt snäll sambo, en otroligt snäll mamma samt mammas särbo. Sambon kan ta igen sig medans särbon Claes passar barnen och morsan lagar maten medans jag och Holger är ute och arbetar.

Lördag 20 januari 2018
En stor gran hade blåst omkull i Wiggos hage och låg en bit in på åkern. Tillbringade dagen med att rensa upp. Holger, Wiggo och Elin var med och eldade.


Lördag 3 februari 2018
På väg upp till Wiggos hage bröt en svetsfog på griplastarkärran och jag fick återvända till verkstaden. Grannen larmades och fixade i ordning. Stort tack Albert!

 Fortsätt läsa →

Blåsippan ute i backarna står…

/ Peter / Lämna en kommentar

Blåsippor, med inledningsorden ”Blåsippan ute i backarna står”, är en svensk barnvisa med text av Anna Maria Roos. Dikten, som har tre strofer, publicerades första gången i ”Lilla Elnas sagor” 1894. Den tonsattes av Alice Tegnér, då musiklärare i Djursholm, och publicerades 1895 i ”Sjung med oss, Mamma!”. Ett säkert vårtecken brukar vara när blåsippan syns i backen burte ve’ trä’t. De kom på besök redan förra veckan, men jag glömde bort att skriva om det. Men, bättre sent än aldrig. Blåsippan är fridlyst i vissa delar av Sverige. Man får inte plocka blåsippor i Hallands, Skåne, Stockholms, Västerbottens och delar av Västra Götalands län.

Fortsätt läsa →