Att föda ut en oljetank

Innan kriget (andra världskriget) värmdes mangårdsbyggnaden på gården upp med kaminer och en köksgruva. I kaminerna eldades ofta koks – eller ved, i de fall man vågade ta ner ett av sina dyrbara träd till bräne‘.

Efter kriget var framtidens värmekälla olja. Man skulle värma sitt hus med olja, som var billig och fanns i överflöd. Morfar grävde grävde ut under huset och skapade en källare, där det fanns plats för en rejäl värmeanläggning. I god tid innan oljekrisen på 1970-talet, installerades istället en kombinerad ved/olje-panna i källaren på gården. Jag har för mig att det gick åt runt 20 kubikmeter huggen och staplad ved för att klara vintern på går’n.

Fortsätt läsa

Klint och Klätt

Klinten och Klätten har nästan blommat ut. Under våren konstruerades ett par  pallkragar vid det stockhus som Holger byggde för 20 år sedan. Som ett experiment såddes bland annat klint och klätt. På grund av det moderna jordbrukets utsädesrensing och ogräsbesprutning blir klinten allt ovanligare, medan klätten är utrotningshotad. När man på 1930-talet började få fram effektiva metoder att rensa utsädet från ogräsfrön gick klätten starkt tillbaka, för att nästan helt bli utrotad under 1960-talet.

Taklyft på maskinhallen

Förra året lyfte vi upp taket på halva maskinhallen och under semestern tog vi resten. När hallen byggdes på 1980-talet hade vi inte så stora traktorer, härav blev takhöjden därefter. Grållarna och  Massey-Ferguson-traktorn från 1969 går in under främre taket utan problem medans Massey-Ferguson-traktorn från 1979 går in om man är väldigt försiktig. Valtran går inte in alls.


Här är byggnadsställningen på plats och den gamla väggen är riven. Stocken är höjd till lite över 3 meter över marken, med god marginal för hökärror och annan brôte.


Nya taket på plats


Passade även på att måla om skjulet


Jag tyckte att det såg lite fel att ha halva taket i vitt, så även taket målades.

Barnen och fåren

-Pappa, jag vill åka till Olle!
-Och jag vill åka till Sally och Oskar!

I Wiggos och Elins morgonritual brukar det förr eller senare komma fram ett önskemål om att åka till fåren för att se att djuren har vatten och mår bra. Olle är Wiggos bagglamm och Sally och Oskar är Elins tacklamm respektive bagglamm. Det är inte varje morgon jag har lust att köra upp till skogslycka’ och räkna får, men försöker i alla fall att minst en gång om dagen åka upp till betesmarken och titta efter. Nu finns det andra personer som ser efter fåren, så den dagliga tillsynen står och faller inte med mig, men det är avkopplande att se barnen nöjt gå omkring bland den lilla fårflocken och klappa får.


Elin med sin Oskar


Oskar är en rolig en. Så fort man kommer in i hagen kommer han skuttandes med lammets lekfullhet, stannar framför besökaren och buffar och vill lägga huvudet i knät för att bli klappad. Sedan följer han en i hasorna så man nästan snubblar på honom. Ibland tror jag att om Oskar hade varit människa, hade han troligen fått gå i särskola. Så speciell är han.

Fortsätt läsa

Kyd

»Kyd»,
uttalas [tchjyd]. Maträtt,  vanlig utmed bohuskusten, från Götha Elf i söder till Lysekil i norr. Speciell till både utseende och smak, dock ej oangenäm sådan. Vanlig föda bland den inhemska befolkningen och att betrakta som delikatess bland sommargäster och annat löst folk.

-Tolleby Uppslagsverk, 1875


Kyd. Schüd. Tjyd. Tchjüd. Sküdd. Stava hur du vill!


De som gör »kyd» idag får väl anses höra till minoritet i dagens samhälle. Först och främst, vad är kyd? Om man hade man frågat en lömsk halv-dansk (skåning), hade man fått till svar att det är kööyyyd, det vill säga ”kött”. Men här, längst de salta och karga klippor, skär, böar och öar i den bohusländska arkipelagen, är kyd numera en delikatess som avnjutes bäst tillsammans med en smörad »kaga» (brödkaka bakat i vedeldad bakugn) och en kopp rykande hett »koge-kaffe» (kokkaffe). Man tar fram en vass kniv och täljer helt sonika av ett tunt flarn, ty mer behövs inte per munfull.

Om man anser att kaviar och rom är gott, kommer man att tycka om att äta kyd. Fast en varning är ändå på sin plats – kyd bär på en extrem sälta.

Fortsätt läsa