Barnen och fåren

-Pappa, jag vill åka till Olle!
-Och jag vill åka till Sally och Oskar!

I Wiggos och Elins morgonritual brukar det förr eller senare komma fram ett önskemål om att åka till fåren för att se att djuren har vatten och mår bra. Olle är Wiggos bagglamm och Sally och Oskar är Elins tacklamm respektive bagglamm. Det är inte varje morgon jag har lust att köra upp till skogslycka’ och räkna får, men försöker i alla fall att minst en gång om dagen åka upp till betesmarken och titta efter. Nu finns det andra personer som ser efter fåren, så den dagliga tillsynen står och faller inte med mig, men det är avkopplande att se barnen nöjt gå omkring bland den lilla fårflocken och klappa får.


Elin med sin Oskar


Oskar är en rolig en. Så fort man kommer in i hagen kommer han skuttandes med lammets lekfullhet, stannar framför besökaren och buffar och vill lägga huvudet i knät för att bli klappad. Sedan följer han en i hasorna så man nästan snubblar på honom. Ibland tror jag att om Oskar hade varit människa, hade han troligen fått gå i särskola. Så speciell är han.

Läs mer

Kyd

»Kyd»,
uttalas [tchjyd]. Maträtt,  vanlig utmed bohuskusten, från Götha Elf i söder till Lysekil i norr. Speciell till både utseende och smak, dock ej oangenäm sådan. Vanlig föda bland den inhemska befolkningen och att betrakta som delikatess bland sommargäster och annat löst folk.

-Tolleby Uppslagsverk, 1875


Kyd. Schüd. Tjyd. Tchjüd. Sküdd. Stava hur du vill!


De som gör »kyd» idag får väl anses höra till minoritet i dagens samhälle. Först och främst, vad är kyd? Om man hade man frågat en lömsk halv-dansk (skåning), hade man fått till svar att det är kööyyyd, det vill säga ”kött”. Men här, längst de salta och karga klippor, skär, böar och öar i den bohusländska arkipelagen, är kyd numera en delikatess som avnjutes bäst tillsammans med en smörad »kaga» (brödkaka bakat i vedeldad bakugn) och en kopp rykande hett »koge-kaffe» (kokkaffe). Man tar fram en vass kniv och täljer helt sonika av ett tunt flarn, ty mer behövs inte per munfull.

Om man anser att kaviar och rom är gott, kommer man att tycka om att äta kyd. Fast en varning är ändå på sin plats – kyd bär på en extrem sälta.

Läs mer

Renovera ladan, del 37 – nytt golv vid norra gaveln

Jag hann inte att ta igen mig mer än en kvart, innan morbror Holger greppade en skyffel och började att bearbeta jordlagret invid den nyss renoverade väggen. Jag var rätt trött, men blev som vanligt smått förundrad över att Holger inte var trött efter att vi snickrat upp en ny vägg under större delen av dagen. Å andra sidan fyller Holger 75 år till hösten och har snickrat i drygt 61 år samtidigt som han jobbat med gården. Utöver det hade han hjärtat på utsidan kroppen när fältskären meckade med en kärlkrans/klaff-operation för två år sedan. Vid hemkomsten orkade han knappt gå till postlådan, men efter sex månader var det skutt i bergen och hammaren var åter som en naturlig del av handen, och under den varmaste sommaren på länge, lastade vi runt 3,000 höbalar med högafflar på kärror och stuvade in i ladan, och han påstår att han har mer ork nu än när han var 40 år.

Läs mer

Renovera ladan, del 36 – Ny gavelvägg

75 år. Det är åldern på den gamla norra gaveln på ladan. Mellan 1942/43 köpte morfar Gustav och hans pappa Albin granngården av ”Alice i Mörkret”, tillsammans med Petter ”på Backen” Berntsson. När lantmäteriförättningen var avslutad 1944, rev de raska herrarna helt sonika ned  ”Mörkrets” lagård och delade upp virket mellan sig. För vår del användes det återanvända virket till att bygga ut lagårn.


Gården 1958. Markeringen i rött visar hur vår egen lagård förlängdes med 18 meter norrut, västra gaveln skapades och vagnslidret blev ett stall. Allt med återanvänt virke. Privetet fanns på utsidan på norra gaveln, taket är synligt på utsidan ladan.


På 1980-talet byggdes norra gaveln ut ytterligare, till ett garage för att husera självlastarvagnen (användes vid höskörd). När vi slutade med djuren 1990/91, såldes självlastarvagnen och garaget blev ett virkeslager/bra-att-ha-lager. På senare år har vi haft fyrhjulingen, virke och höbalar i norra gavel. Flera gånger har jag haft en idé om att få fason på den gamla sneda och vinda väggen, och nu blev det äntligen av.

Läs mer

Grindslanten*

I fjol ställdes en högst provisorisk grind upp i den närmsta fårhagen, enbart för att få till någon form utav tingest som förhoppningsvis skulle hålla fåren på rätt sida stänget. Grinden bestod av en lätt modifierad gammal ställning för att piska mattor på, kombinerad med fårstängsel. Jag måste ändå påpeka att även om grinden fyllde sin funktion, var det estetiska inte mycket att hurra över. ”Vi gör en riktig grind senare”, tänkte jag. Men så anlände torkan och höskörden och en massa annat kom emellan, och sakta men säkert föll abrovinschen till grind bort till förgängelse. Tills en dag i maj månad år 2019.

Läs mer