Renovera ladan, del 37 – nytt golv vid norra gaveln

Jag hann inte att ta igen mig mer än en kvart, innan morbror Holger greppade en skyffel och började att bearbeta jordlagret invid den nyss renoverade väggen. Jag var rätt trött, men blev som vanligt smått förundrad över att Holger inte var trött efter att vi snickrat upp en ny vägg under större delen av dagen. Å andra sidan fyller Holger 75 år till hösten och har snickrat i drygt 61 år samtidigt som han jobbat med gården. Utöver det hade han hjärtat på utsidan kroppen när fältskären meckade med en kärlkrans/klaff-operation för två år sedan. Vid hemkomsten orkade han knappt gå till postlådan, men efter sex månader var det skutt i bergen och hammaren var åter som en naturlig del av handen, och under den varmaste sommaren på länge, lastade vi runt 3,000 höbalar med högafflar på kärror och stuvade in i ladan, och han påstår att han har mer ork nu än när han var 40 år.

Läs mer

Renovera ladan, del 36 – Ny gavelvägg

75 år. Det är åldern på den gamla norra gaveln på ladan. Mellan 1942/43 köpte morfar Gustav och hans pappa Albin granngården av ”Alice i Mörkret”, tillsammans med Petter ”på Backen” Berntsson. När lantmäteriförättningen var avslutad 1944, rev de raska herrarna helt sonika ned  ”Mörkrets” lagård och delade upp virket mellan sig. För vår del användes det återanvända virket till att bygga ut lagårn.


Gården 1958. Markeringen i rött visar hur vår egen lagård förlängdes med 18 meter norrut, västra gaveln skapades och vagnslidret blev ett stall. Allt med återanvänt virke. Privetet fanns på utsidan på norra gaveln, taket är synligt på utsidan ladan.


På 1980-talet byggdes norra gaveln ut ytterligare, till ett garage för att husera självlastarvagnen (användes vid höskörd). När vi slutade med djuren 1990/91, såldes självlastarvagnen och garaget blev ett virkeslager/bra-att-ha-lager. På senare år har vi haft fyrhjulingen, virke och höbalar i norra gavel. Flera gånger har jag haft en idé om att få fason på den gamla sneda och vinda väggen, och nu blev det äntligen av.

Läs mer

Grindslanten*

I fjol ställdes en högst provisorisk grind upp i den närmsta fårhagen, enbart för att få till någon form utav tingest som förhoppningsvis skulle hålla fåren på rätt sida stänget. Grinden bestod av en lätt modifierad gammal ställning för att piska mattor på, kombinerad med fårstängsel. Jag måste ändå påpeka att även om grinden fyllde sin funktion, var det estetiska inte mycket att hurra över. ”Vi gör en riktig grind senare”, tänkte jag. Men så anlände torkan och höskörden och en massa annat kom emellan, och sakta men säkert föll abrovinschen till grind bort till förgängelse. Tills en dag i maj månad år 2019.

Läs mer

Elin och Jordgubb

Förra året när vi kläckte kycklingar, fick Elin – då fyra år – välja en kyckling att ha som egen. I början fick kycklingen ett nytt namn varje dag, för att sedan genomgå namnbyte varje vecka. Efter en tid bestämde sig Elin tillslut för namnet Jordgubb. Som Elin har burit omkring på denna hönan och brytt sig om dess välmående. Det värmer på något sätt i hjärtat när man ser Elin springa in i hönshuset och hämta hönan och ta en promenad. Själv kan jag med den största svårighet få tag i hönan Jordgubb om hon skulle vara på rymmen. I flera fall har jag fått hämta Elin, som då helt sonika skäller på Jordgubb och lika raskt som en forna tiders fanjunkare, marscherar fram i rak linje till hönan – som givetvis står helt stilla – och plockar upp henne.

Läs mer

Ny pallkrage

Jag har haft en fundering på att odla något roligt, men kom inte på vad. Gråärten och bonbönorna är sådda, och jag var sugen på något färgsprakande och grannt. Efter lite slösurfande på nätet beställde jag Klätt, Klint, Blomsterlin, Berglin och en gammaldags sort Bondböna. Fast jag hade ingen bra plats att så på. Vårbruket var ju redan färdigt. Det kanske hade passat att ha en pallkrage vid stockehuset? Ja, varför inte? Gammalt virke i form av plankor hämtades och en pallkrage konstruerades. Jord hämtade jag från en åker och snart var pallkragen fylld. Förr i tiden så ansågs flera av dessa sorter som ogräs och bekämpades både genom mekanik och besprutning.

”I den skandinaviska frökontrollen betecknas med svårare ogräs sådana fröogräs, som genom särdeles rik frösättning vålla stor förorening av skörden och åkern eller som på grund av kraftigt växtsätt taga stort utrymme på marken eller snylta på kulturväxterna. Sådana äro: åkerkulla (Anthemis arvensis), blåklint, prästkrage, gullkrage, klöver snar ja m. fl. snärjearter, vild morot, baldersbrå, revsola (Ranunculus repens) och åkerskallra. Som svårare ogräs, om de förekomma i sädesvaror, räknas åkerklätt, råglosta, ryssgubbe och åker-rättika.”

-Lantmannens uppslagsbok, 1923

Läs mer