Renovera ladan, del 36 – Ny gavelvägg

75 år. Det är åldern på den gamla norra gaveln på ladan. Mellan 1942/43 köpte morfar Gustav och hans pappa Albin granngården av ”Alice i Mörkret”, tillsammans med Petter ”på Backen” Berntsson. När lantmäteriförättningen var avslutad 1944, rev de raska herrarna helt sonika ned  ”Mörkrets” lagård och delade upp virket mellan sig. För vår del användes det återanvända virket till att bygga ut lagårn.


Gården 1958. Markeringen i rött visar hur vår egen lagård förlängdes med 18 meter norrut, västra gaveln skapades och vagnslidret blev ett stall. Allt med återanvänt virke. Privetet fanns på utsidan på norra gaveln, taket är synligt på utsidan ladan.


På 1980-talet byggdes norra gaveln ut ytterligare, till ett garage för att husera självlastarvagnen (användes vid höskörd). När vi slutade med djuren 1990/91, såldes självlastarvagnen och garaget blev ett virkeslager/bra-att-ha-lager. På senare år har vi haft fyrhjulingen, virke och höbalar i norra gavel. Flera gånger har jag haft en idé om att få fason på den gamla sneda och vinda väggen, och nu blev det äntligen av.

Fortsätt läsa

Sång till våren

Dan Andersson omkom i rum 11 på Hotell Hellman, beläget i Klara-kvarteren i Stockholm, den 16 september 1920, där han befann sig för att söka arbete på tidningen Social-Demokraten. Hotellpersonalen hade rökt med vätecyanid mot vägglöss och inte vädrat enligt föreskrifterna. Klockan 15 på eftermiddagen hittades Andersson död, och vid samma tillfälle omkom även försäkringsinspektören Elliot Eriksson från Bollnäs. Vid Anderssons död var hans hustru Olga (1889−1948) gravid i sjätte månaden och födde senare dottern Monika (1921−2009)

Vägglöss var i början av 1900-talet ett mycket vanligt problem i Sverige. För att bli av med ohyran användes en giftig gas, som kallas vätecyanid. Gasen är dödligt giftig för både djur och människor. Hotell Hellman i Stockholm hade i september 1920 använt vätecyanid mot vägglöss, men tyvärr fanns det gas kvar i några utav rummen, och antagligen var det för att madrasserna inte hade vädrats ordentligt som Dan Andersson och ytterligare en hotellgäst förgiftades och hittades död i sina rum.

Fortsätt läsa

Ny pallkrage

Jag har haft en fundering på att odla något roligt, men kom inte på vad. Gråärten och bonbönorna är sådda, och jag var sugen på något färgsprakande och grannt. Efter lite slösurfande på nätet beställde jag Klätt, Klint, Blomsterlin, Berglin och en gammaldags sort Bondböna. Fast jag hade ingen bra plats att så på. Vårbruket var ju redan färdigt. Det kanske hade passat att ha en pallkrage vid stockehuset? Ja, varför inte? Gammalt virke i form av plankor hämtades och en pallkrage konstruerades. Jord hämtade jag från en åker och snart var pallkragen fylld. Förr i tiden så ansågs flera av dessa sorter som ogräs och bekämpades både genom mekanik och besprutning.

”I den skandinaviska frökontrollen betecknas med svårare ogräs sådana fröogräs, som genom särdeles rik frösättning vålla stor förorening av skörden och åkern eller som på grund av kraftigt växtsätt taga stort utrymme på marken eller snylta på kulturväxterna. Sådana äro: åkerkulla (Anthemis arvensis), blåklint, prästkrage, gullkrage, klöver snar ja m. fl. snärjearter, vild morot, baldersbrå, revsola (Ranunculus repens) och åkerskallra. Som svårare ogräs, om de förekomma i sädesvaror, räknas åkerklätt, råglosta, ryssgubbe och åker-rättika.”

-Lantmannens uppslagsbok, 1923

Fortsätt läsa

Björksav

Ett av de vanligaste träden i Sverige är björken. Ungefär 12% av skogsbeståndet i landet består utav björk.  Under våren savar björken och producerar björksav, en mer eller mindre bortglömd naturresurs.  Förr i tiden, när boskapen, efter vintervilan, fick björksav att dricka var folk mycket mindre allergiska mot björkpollen och gräs. Saven övergick i mjölken som dracks av människor som då utvecklade resistens mot den allergi som är så vanligt förekommande nu. Det var vanligt att de flesta hushållen gick ut på våren och samlade björksav för att få sig en behövlig vitaminkick efter den långa, mörka vintern, men även för att kunna bli lite starkare och friskare och klara av en del sjukdomar.


»Liksom alla andra öfvervintrande växter måste björken för knopparnas utveckling på våren samla ett reservförråd af näringsämnen. Detta, som hufvudsakligen består af socker, förvaras i stammen. När nu vid källossningen roten börjar uppsuga vatten, blir stammen så fylld af saft, att denna vid borrning utrinner i riklig mängd (ända till 8 knr om dygnet). Af denna söta s. k. ”björklag” eller ”björklake” kan genom jäsning beredas ett slags dricka eller musserande vin. Lagen af ett par nord-amerikanska arter, B. nigra och B. lenta, användes till sockerberedning»

-Nordisk Familjebok, 1905


Någonting som jag gått och grunnat öfver är att sedan mitten av 1800-talet har antalet allergiker ständigt ökat markant, och i Sverige beräknas ungefär 25% av befolkningen ha någon form av allergisk snuva. Det finns en del olika beräkningsmodeller som käckt försöker förklara varför det är på detta vis, men att det inte har med biologiska och genetiska förändringar är de flesta forskare överens om. En teori är att det istället kan bero på miljö och livsstil. Den traditionella skolan hävdar att luftföroreningarna, vars mängd har ökat successivt sedan början av industrialiseringen, dels gör allergenerna aggressivare, dels har negativ effekt på människornas förmåga att kunna motstå allergierna. Detta kan förklara varför de flesta allergiker finns i städerna. Folk som är uppväxta på landet har mindre allergibenägenhet, och det verkar även vara relaterat till ekonomiska förutsättningar än till smuts och luftföroreningar. Ju fattigare folk på landet lever, med många syskon och lek i ladugården, desto friskare är de. Jämförelsen kan till och med utvidgas på nationer i sin helhet: lantbrukarbarn i rika industriländer har fler allergier än lantbrukarbarn i fattigare agrarländer.  Nu har vissa forskare börjat vända och rönen pekar mot att den nutida, moderna människan är alltför renliga och lite skit under naglarna är bra för hygienen.

Fortsätt läsa

Om våren

Förra veckan kändes det som att våren verkligen var på gång med sol och härlig temperatur. Denna veckan har hittills varit tvärtom; kall och jävlig. Jag kom ändå att tänka på en dikt om våren, av Karlfeldt. Det kryper i kroppen på bonden. Man vill komma igång med vårbruket. Jag får väl erkänna att jag inte riktigt kunnat hålla mig, och har börjat att vårplöja…

Om våren
”Om våren, säg om våren
allt stolt och ungt du känt.
Ett vårord går som kåren
mot sol och firmament.

Om våren, sjung om våren
hvar nyckfull melodi;
som fläkt och drill i snåren
den löper saklöst fri.

Om våren, gråt om våren
ditt hjärtas svärmeri,
ty solen torkar tåren,
det finns ej kval däri.

En skur på gröna knoppar
som springa efteråt,
ett salt av honungsdroppar
är hjärtats ungdomsgråt.”

– Flora och Belladonna, Om våren, 1918, av Erik Axel Karlfeldt (1864 – 1931), Nobelpristagare, poet, författare