En vanlig missuppfattning bland folk som inte boende utanför Tjörn, är att det var inlandsbon från Alingsås, Jonas Alströmer, som introducerade potatisen i Sverige. Det är fel.
Potatisen hade odlats i Uppsala botaniska trädgård under många år, innan Alströmer gjorde potatisen populär som livsmedel i riket. Under senare hälften av 1500-talet kom potatisen till Europa, sannolikt både till Spanien och England. Den förblev länge en raritet i botaniska trädgårdar, och endast långsamt lärde sig Europas folk uppskatta den nya kulturväxten. Som alla tjörnbor redan vet, infördes potatisen i vårt land (alltså Sverige, inte Tjörn) sannolikt tidigast av Olof Rudbeck omkring år 1655 (såsom en raritet till den nyanlagda botaniska trädgården i Uppsala). Under 1700-talet bedrevs en ivrig propaganda för potatisodling, bl. a. av Jonas Alströmer, men det dröjde likväl ett par årtionden in på 1800-talet, innan potatisen blev allmänt odlad i vårt land. Den enastående snabba arealökning potatisen uppvisar under 1800-talets förra hälft, står delvis i samband med husbehovsbränningen.

I Sverige odlas varje år knappt 20.000 hektar matpotatis och cirka 6.000 hektar stärkelsepotatis. Produktionen av stärkelsepotatis sker i huvudsak i Skåne och Blekinge där också förädlingsindustrin finns. Potatisväxtens (Solanum tuberosum) rotknölar, de så kallade potatisarna, är mycket rika på stärkelse och är därför mycket lämpliga att jäsa alkohol ur, dock är processen lite mer komplicerad än spannmål. Potatis innehåller, till skillnad mot spannmål inga eller mycket små mängder enzymer som kan omvandla stärkelse till glukos. Potatisens stärkelse är dessutom inneslutet inom växtcellernas väggar. Stärkelsen utvinns genom att man kokar potatisen i tryckkokare (3-4 ggr atmosfärstryck 150°C ). Då kokningen avbryts och trycket återgår till normalt atmosfärstryck, spricker cellerna och stärkelsen frigörs. Sedan blandas potatis-vatten-smeten med krossat mältat korn där maltets amylas även kan omvandla potatisens stärkelse till enklare sockerarter och efter jäsning erhålles etanol.

April 2021

Det finns mycket man kan spara under kategorien ”Bra-att-ha”. Egentligen borde man kanske rensa och slänga mer på tippen än vad man gör, men i detta fall blev de gamla granitstenarna extra bra-att-ha. Stenarna kom från en granne som undrade om jag ville ha dessa, annars så skulle de just till soptippen. Och eftersom jag har en förkärlek till just sten, hämtade jag stenarna och lade dessa uppe i en hage tills vidare, eftersom jag ansåg det ekonomiskt fördelaktigt att ta tillvara. Någon gång skulle ju säkert dessa granitstoder komma till användning med sin blandning utav rödsprängda skrovliga yttre, robusta hårdhet och sin bohuslänska kärvhet. Efter att ha fixat till en bra grund att börja renoveringen från, medelst utgrävning och armerad betong, skulle det ju bli perfekt att använda graniten till en schwjill – Tjörbu’ för stenfot, husgrund. (Ex, ”-Dräb katta i schwjilla”.) Efter att ha fått till vinklarna på graniten var det lika bra att använda lite mera saker från förrådet ”Bra-att-ha”, och denna gången användes alla murblock för att förstärka ytterväggarna samt göra dessa tjockare.