Plöjt och sågat

Eftersom jag mockade hönshuset i söndags, tillbringade jag måndagskvällen med att plöja ner dyngan som spreds på grönsakstäppan framför huset. Hönsskit är bland det starkaste man kan gödsla med, och visst ser det ut som det är duktigt övergödslat. Men det är mycket sågspån och lite skit, så det är inte riktigt så illa som det ser ut. Det är roligt att plöja. Jag vet inte varför, men det är väl ungefär som detsamma som att klippa gräs eller måla – man ser resultatet med en gång.

På tisdag kväll ville Elin åka till gården. Ett av de största nöjena för tillfället som rör sig i den snart treåriga hjärnan, är att prova pappas skor och stövlar. Utöver detta är nästa stora nöje att hoppa och, mer eller mindre, rulla sig i vattenpölar och lera.

Fortsätt läsa

Om gården

Ikväll totade jag ihop ett utkast till en ny sida till bloggen. Rätt och slätt ”Gården”. Jag är inte helt nöjd ännu, men för trött för att korrekturläsa och fundera över meningbyggnader och satser. Det får bli en annan dag…


Vi är en familj som bor på ön Tjörn i den bohusländska skärgården. Peter är född 1978, Christine 1983. Sonen Wiggo anlände 2010 och dottern Elin kom 2014. Gården har tillhört Peters familj i många generationer och ligger ungefär 3 kilometer från vår villa. Eftersom Peter är uppvuxen på gården och barnen helst varje dag vill åka dit, tillbringas (ibland ohälsosamt) tid med att gå här å mussla’ (greja).

Fortsätt läsa

Tre ting behöfvs för att drifva jordbruk; Gödsel, gödsel och åter gödsel!

Tre ting behöfvs för att drifva jordbruk; Gödsel, gödsel och åter gödsel.
Naturlig gödsel eller stallgödsel är en gemensam beteckning för husdjurens spillng och består av träck, urin och strö i växlande proportioner. Träcken eller den fasta spillningen utgör de delar utav fodret som är svåra att sönderdela, varav följer, att dess näringsämnen till övervägande del är ganska svårlösliga. Dessutom innehåller träcken levande och döda mikroorganismer av olika slag, vätskor från matspjälkningen med mera. Urinens näringsämnen däremot har urskilts ur
blodet genom njurarna och är därför lättlösliga och därmed lättillgängliga för växterna.

Fortsätt läsa

Ställde fram sågverket

Under helgen införskaffades lite bra-att-ha. Bland annat köpte jag redskapshållare, skarvsladdar med vindor, spännband, arbetskläder till familjen och en batteridriven vinkelslip. Eftersom jag redan har en handfull batteridrivna kraftverktyg från Ryobi (Råjby) var det lika bra att fortsätta på denna linje. Visserligen finns det redan en par tre flexar/vinkelslipar i olika dimensioner och storlekar på gården, men dessa har sladdar. En batteridriven kap är lätt att ta med sig. Det primära syftet kommer vara slipning av rost, därför köpte jag  även en drös olika slip- och lamellrondeller, och några kapskivor. Fredagkvällen ägnades åt att städa logen. Ner med allt gammal bröte, upp med redskapshållare för att ersätta spikar, sen var det bara att hänga upp allt igen.

Av någon anledning blir det gärna några tjog burkar, lådor och kartonger med skruvar, bultar, muttrar, brickor, spik m.m liggande här och var. Jag köpte ett par sorteringskärl, sedan var det dags för terapiarbete – att sortera allting, eller ja, i varje fall börja sortera.

Fortsätt läsa

Våffeldagen eller Vårfrudagen?

Cajsa Wargs Sura Grädd-Waflor ur »Cajsa Warg, Hjelpreda i hushållningen för unga Fruentimber», 1755

»Skicka ett hjon efter ingredienser. Till ett kvarter sur grädda tages 2 kvarter vatten, ett halvt kvarter smält smör och 2 stycken ägg. Alltsammans vispas väl tillhopa med så mycket gott vetemjöl att det ringlar sig efter vispen när han upplyftes. Bakas sedan på vanligt sätt. Till dessa våfflor bör vara god tjock grädda, som intet är för gammal, så bliva de goda»

 

Till 15 laggar:
3 ¼ dl sur tjock grädde eller crème fraîche
6 ½ dl vatten
1 ¾ dl smält smör
2 ägg
ca 5 dl vetemjöl


Personligen tror jag att Vårfrudagen förvandskas på detta sätt; Låtsas att Ni är valfri kung, biskop eller annan historisk viktig person,  stoppa munnen full med mat och säg ”Vårfrudagen” inför tjänaren/tinget/kyrkorådet/riksdagen;

”-Idag  är det hwåffldagn!”

Åhörarna undrade givetvis vad Ni just sade och eftersom ingen vågar fråga i rädsla att framstå som halt, lytt och idiot fick man försöka fundera ut vad <ämbete här> just sade.

”- Våffeldagen? Jahaja….våfflor skall det vara.”

Efter detta blev det vedertaget uttryck. ”Vårfru” blir lätt ”våfflor”, förtom i Skåne där man ställde sig frågande till våffleätandet. I Skåne hette ”Vårfrudagen” nämnligen ”Fruedag” från danskan och inte språkligt påminner om våfflor på samma sätt.

Fortsätt läsa