Tre ting behöfvs för att drifva jordbruk; Gödsel, gödsel och åter gödsel.
Naturlig gödsel eller stallgödsel är en gemensam beteckning för husdjurens spillng och består av träck, urin och strö i växlande proportioner. Träcken eller den fasta spillningen utgör de delar utav fodret som är svåra att sönderdela, varav följer, att dess näringsämnen till övervägande del är ganska svårlösliga. Dessutom innehåller träcken levande och döda mikroorganismer av olika slag, vätskor från matspjälkningen med mera. Urinens näringsämnen däremot har urskilts ur
blodet genom njurarna och är därför lättlösliga och därmed lättillgängliga för växterna.

Träckens mängd och sammansättning växlar starkt med utfodring och produktionsriktning, men som grova medeltal kan följande värden anföras. Den färska träckens mängd i kilo per år samt innehåll av näringsämnen i %.  Man brukar inte ta tillvara på enbart träcken, utan blandar alltid tillsammans med strö av olika slag, oftast halm. Mängden och arten av det använda strömedlet påverkar starkt gödselns beskaffenhet och härav får gödseln efter de olika djurslagen sin särprägel.  Sålunda har nötkreatursgödsel en ganska hög vattenhalt. Den är finfördelad och blir på grund av detta tämligen tät, vilket gör, att omsättningarna förlöper relativt långsamt. Man brukar på grund av detta beteckna den som en kall gödsel. Hästgödseln är i motsats härtill en varm gödsel. På grund av dess låga vattenhalt och grova konsistens blir omsättningarna i denna gödsel utomordentligt livliga. Den härvid alstrade värmen användes ibland för uppvärmning av drivbänkar etc. Fårgödseln har mycket låg vattenhalt, men hög halt av kväve- och fosforsyra. Trots att den är mycket finfördelad, blir den därför en varm gödsel. Svingödseln däremot är på grund av hög vattenhalt och relativt lågt näringsinnehåll en kall och långsamt verkande gödsel. Slutligen må tilläggas, att hönsgödsel liksom gödsel från övriga fjäderfä är vida näringsrikare än gödseln från de större husdjuren. 

På grund av att gödseln från olika djurslag har så starkt varierande egenskaper är det fördelaktigt, om man kan lagra och använda flera dylika gödselslag i blandning. Härigenom minskas lagringsförlusterna hos de varma gödselslagen och ökar gödselns verkan.

Fårgödseln tillvaratages dock vanligen inte genom regelbundna utgödslingar såsom beträffande annan gödsel, utan fåren hålles vanligen i s. k. djupstallar, varvid gödseln med hjälp av riklig användning av strö lagras under djuren för längre tid och köres ut en eller ett par gånger per år. Härvid uppsuger den torra träcken urinen så gott som fullständigt. Genom djurens ständiga tramp packas gödseln kraftigt. Luften utestänges och omsättningarna bliva på grund härav minimala, varför denna metod för gödselns lagring ger ett mycket gott resultat. Ströar man ordentligt luktar det nästan ingenting.

Beträffande naturgödselns användning bör det påpekas, att dess effekt i mycket hög grad är beroende på hur den användes. Ju kväverikare gödseln är, desto viktigare är det, att den nedbrukas fortast möjligt efter spridningen, annars kan den utsättas för stora kväveförluster. Ett gammalt danskt experiment visar att om gödseln fick ligga utspridd i 24 timmar utsatt för väder och vind, innan den nedplöjdes, blev följaktligen dess verkan ej bättre, än om man gav halva gödselmängden, men nedplöjde denna omedelbart efter spridningen. Där gödseln tillvaratages efter urinbrunns-metoden (dyngesta’), är dess halt av lättlösligt kväve så låg, att man väsentligen torde kunna bortse från ovan anförda synpunkter. Dylik gödsel torde därför utan större olägenhet kunna spridas på vintern för att nedbrukas i samband med vårbruket. Sen finns det regler och undantag påhittade utav folk som inte kan ha ett vanligt  jobb som bidrar till samhällsnyttan, utan måste ha sådana jobb som staten har uppfunnit för att slippa ha dessa individer på dårhuset. Men det får väl bli en annan historia.

Naturgödsel utnyttjas i allmänhet bäst, om den nedbrukas genom skumplöjning. Den får inte myllas för djupt, men den bör å andra sidan införlivas bättre med jorden, än vad som blir fallet, när den myllas med hjälp av harv eller liknande redskap.

Bästa effekten av naturgödsel erhålles vid användning till potatis, rotfrukter och liknande grödor med relativt stort kvävebehov och långsam näringsupptagning.