Jag kan inte minnas när jag senast besökte en tattarbasar loppmarknad, men under påskhelgen blev det gjort. Vi har en dylik välrenommérad affärsverksamhet tvärs över vägen hemmavid, och äntligen blev det ett premiärbesök. Jag kom därifrån med en köttkvarn (40 kr), storlek nr 8, med tillhörande korvhorn, från Bolinders, En handhållen våg, en slags besman (40kr) som verkar vara gjord för skålpund. Den sista leksaken blev en stocksåg (150 kr) i utmärkt skick, endast lätt ytrost, tänderna var hela och skränkta och handtagen satt fast på det 150 centimeter långa bladet. Jag slipade bort ytrosten och oljade in hela faderallan och hängde den på ena loge-väggen.
Att ordna ett stängsel
Istället för att gå och träna på gymmet tillbringade jag och Holger Långfredagen med att ta bort 50 år gammal taggtråd i en utav hagarna. Stolparna var lappade och lagade och tråden hängde här och var. Kort sagt, det såg illa ut. Sly, hagtorn, kaprifol och annan växtlighet hade snärjt in sig i taggtråden, men fyra timmar senare var taggtråden borta från markerna. Man får sätta upp ny taggtråd om man vill, men man får inte ha ström i den. Annars så hade det hade varit ett roligt hyss, att sätta taggtråd lite högre än en normallång människas skrev, och ha elström på översta tråden…
Björksav
Christine undrade en dag om jag inte hade provat att samla björksav? Jag fick erkänna att visst hade jag det med på min att-göra-lista, men projektet glömdes bort år efter år….tills nu. Jag frågade runt, och det visade sig att Christines pappa och farmor höll på med tappning för längesedan. Man drack den stärkande drycken och gjorde starkvin. Efter gediget informationssamlande satte jag igång…och det var väl lika bra att skriva en sida eller två om detta?
»Liksom alla andra öfvervintrande växter måste björken för knopparnas utveckling på våren samla ett reservförråd af näringsämnen. Detta, som hufvudsakligen består af socker, förvaras i stammen. När nu vid källossningen roten börjar uppsuga vatten, blir stammen så fylld af saft, att denna vid borrning utrinner i riklig mängd
(ända till 8 knr om dygnet). Af denna söta s. k. ”björklag” eller ”björklake” kan genom jäsning beredas ett slags dricka eller musserande vin. Lagen af ett par nord-amerikanska arter, B. nigra och B. lenta, användes till sockerberedning»
En droppe sav
Ett av de vanligaste träden i Sverige är björken. Ungefär 12% av skogsbeståndet i landet består utav björk. Under våren savar björken och producerar björksav, en mer eller mindre bortglömd naturresurs. Förr i tiden, när boskapen, efter vintervilan, fick björksav att dricka var folk mycket mindre allergiska mot björkpollen och gräs. Saven övergick i mjölken som dracks av människor som då utvecklade resistens mot den allergi som är så vanligt förekommande nu. Det var vanligt att de flesta hushållen gick ut på våren och samlade björksav för att få sig en behövlig vitaminkick efter den långa, mörka vintern, men även för att kunna bli lite starkare och friskare och klara av en del sjukdomar.
Någonting som jag gått och funderat över är att sedan mitten av 1800-talet har antalet allergiker ständigt ökat markant, och i Sverige beräknas ungefär 25% av befolkningen ha någon form av allergisk snuva. Det finns en del olika beräkningsmodeller som käckt försöker förklara varför det är på detta vis, men att det inte har med biologiska och genetiska förändringar är de flesta forskare överens om. En teori är att det istället kan bero på miljö och livsstil. Den traditionella skolan hävdar att luftföroreningarna, vars mängd har ökat successivt sedan början av industrialiseringen, dels gör allergenerna aggressivare, dels har negativ effekt på människornas förmåga att kunna motstå allergierna. Detta kan förklara varför de flesta allergiker finns i städerna. Folk som är uppväxta på landet har mindre allergibenägenhet, och det verkar även vara relaterat till ekonomiska förutsättningar än till smuts och luftföroreningar. Ju fattigare folk på landet lever, med många syskon och lek i ladugården, desto friskare är de. Jämförelsen kan till och med utvidgas på nationer i sin helhet: lantbrukarbarn i rika industriländer har fler allergier än lantbrukarbarn i fattigare agrarländer. Nu har vissa forskare börjat vända och rönen pekar mot att den nutida, moderna människan är alltför renliga och lite skit under naglarna är bra för hygienen.
Gråärt 2017
»Sådden bör ske tidigt; Tiburtii dag,
14 april, var av gammalt rätt ärtsåningsdag»
Denna grå och regntunga söndag, den nione april, fem dagar före ärtsåningsdagen satte jag, Holger, Wiggo och Elin några rader med gråärt. Man måste ju vara först….just i detta fall blir man först eftersom det mig veterligen inte finns så många kvar på ön (inga alls) som odlar gråärt. Efter fjolårets skörd fanns det gott om utsäde över. Det var väl ett par tusen kronor i spannen när jag tänker efter, för man brukar få betala 1 krona per ärta om man köper dessa i handeln.
Elin inspekterar
Gråärt
Det enklaste sättet när man sår sådan här gröda för hand, är att lägga en redig (rak) planka eller bräda på marken. Sedan drar man upp en lagom djup rad med en hacka efter plankans kant. Tänk enradig plöjning. Det skall vara 4 – 6 cm för små ärtor och 6-10 cm djupt för stora ärtor. Nu är jag inte så noga att jag i förväg har sorterat ärtorna efter storlek utan man får gå lite på känsla.
Satte tidiga potäter
Den enormt stora täppan framför huset där jag ställde in harven
Årets tidiga potäter sattes lördagen den 8 april. I fjol var våren tidigare, och vi kunde sätta redan den 25 mars. Annars så brukar det vara lagom att sätta runt påsk. Grannen var med och hjälpte till som sätt-hjon, tillsammans med Holger, Wiggo och Elin, (Tack, Albert!).
Jag började med att pröva den nya harven. Det gick mycket bra och det behövdes endast fyra drag innan molla‘ var slät som en barnrumpa. Nästa steg var att koppla på potäterläggar’n och hämta potatisen.
Tjörnbo 