Bråda dagar i maj 2017, del två

Plats: Lycka i Sandwhigedarl’n


Vårbruket var inte färdigt, och på lördagen var det dags att byta ut harven mot jordfräsen, för att åter styra kosan mot utmarkerna och ”Lycka’ i Sandwhigedarl’n”. Wiggo och jag tog en promenad i skogen medans Holger förberedde såbädden. Wiggo hittade och studerade med stort intresse två paddor och en ormslå (kopparödla). Först trodde Wiggo att det var en orm, och undrade om vi inte skulle ta och slå ihjäl den? Men jag förklarade att dels är det ingen orm, utan en ödla, och dels är alla ormar i Sverige fridlysta. Enda undantaget är om man påträffar en huggorm på tomten, då är sista utvägen att ha ihjäl den, om man inte lyckas flytta den.

Läs mer

Hur jag harvar (…och bultar)

Den största delen utav marken är utarrenderad till grannarna, men eftersom jag gärna ville pröva den nya harven, frågade jag ena grannen om han inte behövde hjälp med att göra vår’n. Jodå! Det skulle inte vara några som helst problem för mig att få pröva harven. Det slutade med att jag harvade hela det tilldelade gärdet. Det tog ungefär fyra timmar och det utstöttes spontana, glada tillrop och glädjetjut som tog sin uttryck genom diverse mustiga kraftuttryck, som ”Faaan!!!”, ”Helvete!!!”, ”Harvdjävel!!!” och dämpade ”-Det var då själva greve djävulen…”, samt en hel del andra saker som inte lämpar sig för tryck.

När man harvar så svettas man. Kopiöst. Mycket. Om man nu inte råkar ha en modern traktor utrustad med AC, vilket vi inte har. En annan viktig sak värd att nämna är att om man inte siktar på att drabbas utav tröskdammlunga, ser man till att hålla hytten och fläktarna stängda, härav behovet av medhavd dryck. Jag drack ungefär 2 liter vaan (vatten) och stannade och uträttade behov lika många gånger.

Läs mer

Sådde korn.

Idag ryckte jag fram en av de gamla såmaskinerna. Vi har en större, 21 billars, och en mindre, 17 billars. Tillverkade av Westerås Fabriker i Morgongåva. Dessa var ursprungligen gjorda att dras efter hästar eller oxar, men blev konverterade till traktorns trepunktslyft. Läs mer

»Ringvält» samt bultning af väg

20160410_valt001Inom jordbearbetning är vältning en medveten packning av jorden direkt efter sådd. Förutom att krossa jordklumpar, trycks fröet ner i markytan. Det finns olika typer av vältar; det vanligaste i folkmun brukar vara ringvälten, som egentligen heter Cambridgevält. Sedan finns det knastervält, ribbvält (eftervält/harv) och slätvält. Förr i tiden nyttjades uttrycket bult (”att bulta), trumla eller kornstock. Namnet kornstock kommer av att den aldrig användes på rågåkrarna utan endast på kornåkrar. På 1700-talet blev välten ett vanligt jorbruksredskap i många landskap, men det dröjde till 1800-talet innan välten blev vanlig i hela riket. Ursprungligen bestod välten av en rund ekstock, eller flera stockar som satt på järnaxlar ihop med ett ramverk. På ramverket kunde man i sin tur lägga stenar för att tynga ner välten till olika djup, beroende på vad man hade sått. Under slutet av 1800-talet blev det vanligare med gjutna ringvältar och de gamla trävältarna kasserades.

Läs mer