År 1890 grundade den finurlige by-smeden Nils Holmqvist ett företag på orten Lilla Harrie i Skåne. Holmqvist var knepig och uppfann det ena jordbruksredskapet efter det andra, till och med en ångtröska. Under årens lopp såldes och spriddes det från Lilla Harrie Verkstad AB flera tusentals signalröda harvar, tallriksplogar, hackor och kultivatorer över riket. Nästan hela byns historia hänger ihop med jordbruksmaskinerna, som tillverkades i byn under nästan 100 år. Som mest arbetade cirka 120 personer på verkstaden. Då hade Lilla Harrie över 400 invånare, två affärer, samt café, skrädderi, bageri, polis, tandklinik, pensionärshem och kommunalkontor. På 1960-talet var Lilla Harrie det dominerande varumärket på jordbruksmaskiner i Sverige. Ekonomin i byn var så god att Harrie kommun kunde hålla den lägsta kommunalskatten i Sverige och var känd för sin otroligt sparsamme kommunalkamrer. En gång upptäckte revisionen att det fattades 25 öre för kommunen. Då blev det ett väldigt liv och letande efter den där 25-öringen.
1981 gick verkstaden i konkurs, några förklaringar till detta kan vara att företaget inte följde med sin tid, samt gjorde misslyckade satsningar på både båtbygge och egna konstruerade betupptagare. Till slut gick företaget i graven och därmed slutade också storhetstiden i Lilla Harrie.
Förra året gick en fälg sönder på den minsta Lilla Harrie-harven. Vi hade tänkt att demontera en gammal hövändare som vid första anblick verkade ha samma sorts hjul och fälg. Men förra veckan upptäckte jag att axeln in alls är samma. Harven skall hur som helst lagas ändå, men det får ta lite längre tid än planerat.
Under hösten fick jag ett tips om en harv som var till salu. Den hade inte gått nämnvärt mycket, endast runt 5 hektar i vårbruket någon gång i början på 1990-talet innan dåvarande ägaren lade ner företaget, efter att ha köpt harven ny samma år. När jag var och tittade på harven var det inget att tveka på, frågan var bara om den skulle passa traktorn. Efter ett provlyft och provharvning gjordes affären upp. Jag passade även på att tinga en såmaskin som stod i en maskinhall som dåvarande ägaren köpte samtidigt som harven. En dansktillverkad Fiona modell D-784 / 2,5 meter. Den hade endast gått en vända på åkern, hela 31900 kvadratmeter (3,1 ha).
Jag fick ha maskinerna ståendes där de stod fram tills förra veckan, då jag passade på att hämta dem. De står tillfälligt inknökade i de redan fulla maskinhallarna. Men under våren och sommaren kommer en ny hall att byggas för vissa äldre inventarier och en rockad kommer att ske mellan hallarna.
Såmaskinen är i mycket bra skick. Det är en Fiona på 2,5 meters bredd. Extrautrustad med markörer (armarna som står rakt upp med en tallrik). Vi har två äldre såmaskiner som gått utan problem i alla år, men visst är det kul att köpa saker. De gamla Westeråsmaskinerna från Morgongåva är ungefär 100 år gamla och verkar nästan outslitliga med sin gjutjärnsmekanik. De har inte gått så mycket de senaste tio åren i med att den mesta åkermarken är utarrenderad, men några bitar har jag roat mig med att så, mest för att hålla igång. Våren 2016 såddes korn och jag var även uppe i utmarkerna långt uppe i bergen och sådde lite havre till viltet. Blev även sådd i en av småhagarna.
Nu blir det spännande att se om man klarar att klura ut hur denna maskinen är tänkt att fungera, för instruktionsboken fick jag inte med. Man brukar hissa upp maskinen och göra ett s.k vridprov med en vev för att simulera sådden och få grunden till matematiska beräkningar. På denna maskin och bredd vet jag att man skall veva 76 varv och sedan multiplicera utsädesmängden man får vridit fram med 20, för att få beräknad utsädesåtgång på 1 hektar. Men det skadar inte att även ha tabellerna ordentligt förklarade i pappersformat så att man kan vara ett par stycken som funderar och testar, därför letar jag nu efter en intruktionsbok.
Maskinerna behöver rengöras och smörjas. Kanske slipas och lackas om. Det kommer att se snyggt ut. Jag får se hur året utvecklar sig.
Tjörnbo 