Bråda dagar i maj 2017, del två

Plats: Lycka i Sandwhigedarl’n


Vårbruket var inte färdigt, och på lördagen var det dags att byta ut harven mot jordfräsen, för att åter styra kosan mot utmarkerna och ”Lycka’ i Sandwhigedarl’n”. Wiggo och jag tog en promenad i skogen medans Holger förberedde såbädden. Wiggo hittade och studerade med stort intresse två paddor och en ormslå (kopparödla). Först trodde Wiggo att det var en orm, och undrade om vi inte skulle ta och slå ihjäl den? Men jag förklarade att dels är det ingen orm, utan en ödla, och dels är alla ormar i Sverige fridlysta. Enda undantaget är om man påträffar en huggorm på tomten, då är sista utvägen att ha ihjäl den, om man inte lyckas flytta den.

Fortsätt läsa

Renoverade såmaskinen

Jag har gått igenom såmaskinen som införskaffades i februari. Diverse saker har monterats isär, rengjorts, slipats och målats och blivit ihopsatta igen. Jag fick tag i en manual på danska och nu återstår det endast att provköra maskinen. Men det måste torka upp och bli varmare innan jorden  kan förberedas inför sådden.

Locket fick slipas ordentligt…


…innan grundlack och finlack…

 

Fortsätt läsa

Nya inventarier

År 1890 grundade den finurlige by-smeden Nils Holmqvist ett företag på orten Lilla Harrie i Skåne. Holmqvist var knepig och uppfann det ena jordbruksredskapet efter det andra, till och med en ångtröska. Under årens lopp såldes och spriddes det från Lilla Harrie Verkstad AB flera tusentals signalröda harvar, tallriksplogar, hackor och kultivatorer över riket. Nästan hela byns historia hänger ihop med jordbruksmaskinerna, som tillverkades i byn under nästan 100 år. Som mest arbetade cirka 120 personer på verkstaden. Då hade Lilla Harrie över 400 invånare, två affärer, samt café, skrädderi, bageri, polis, tandklinik, pensionärshem och kommunalkontor. På 1960-talet var Lilla Harrie det dominerande varumärket på jordbruksmaskiner i Sverige. Ekonomin i byn var så god att Harrie kommun kunde hålla den lägsta kommunalskatten i Sverige och var känd för sin otroligt sparsamme kommunalkamrer. En gång upptäckte revisionen att det fattades 25 öre för kommunen. Då blev det ett väldigt liv och letande efter den där 25-öringen.

1981 gick verkstaden i konkurs, några förklaringar till detta kan vara att företaget inte följde med sin tid, samt gjorde misslyckade satsningar på både båtbygge och egna konstruerade betupptagare. Till slut gick företaget i graven och därmed slutade också storhetstiden i Lilla Harrie.

Förra året gick en fälg sönder på den minsta Lilla Harrie-harven. Vi hade tänkt att demontera en gammal hövändare som vid första anblick verkade ha samma sorts hjul och fälg. Men förra veckan upptäckte jag att axeln in alls är samma. Harven skall hur som helst lagas ändå, men det får ta lite längre tid än planerat.

Under hösten fick jag ett tips om en harv som var till salu. Den hade inte gått nämnvärt mycket, endast runt 5 hektar i vårbruket någon gång i början på 1990-talet innan dåvarande ägaren lade ner företaget, efter att ha köpt harven ny samma år. När jag var och tittade på harven var det inget att tveka på, frågan var bara om den skulle passa traktorn. Efter ett provlyft och provharvning gjordes affären upp. Jag passade även på att tinga en såmaskin som stod i en maskinhall som dåvarande ägaren köpte samtidigt som harven. En dansktillverkad Fiona modell D-784 / 2,5 meter. Den hade endast gått en vända på åkern, hela 31900 kvadratmeter (3,1 ha).

Fortsätt läsa