Första slåttern

Wiggo ville åka med Holger och köra slagslåtter (klippa gräset). Så det fick han göra medan jag gick omkring i närheten och väntade på att de skulle bli klara. En råget och två kid höll mig sällskap. En annan filur som alltid dyker upp när man slår gräset eller slår ner gräset, är ormvråken. Och denna morgonen var inget undantag. Den ryttlade ibland för att osakta dyka ner och kalasa på en råtta eller sork som legat i det nyklippta gräset. Rätt var det var gjorde ormvråken skäl för sitt namn – den dök ner och tog en huggorm som den sedan ryckte isär uppe i en tall i närheten.
Jag gick omkring i hagarna och hamnade tillslut på en av de gamla körvägarna till och från hagmarkerna. Den har inte blivit använd på minst 100 år. Mestadels för att den var gjord att köra med häst och kärra, det vill säga ungefär 1,40 till 1,60 meter bred. Fast på den tiden denna vägen byggdes använde man de gamla svenska måttenheterna. När man skrev ner hur bred vägen skulle vara använde man sig av måttenheten aln.

En aln motsvarade måttet från armbåge till långfingerspets. Enhetsmåttet för aln motsvarar 59,4 centimeter eller mer exakt – 0,593802 meter. Aln avskaffades år 1878 då metersystemet infördes. 1 aln = 2 fot = 59,4 cm = 4 kvarter. 3 alnar = 1 famn.
Metersystemet underlättade en hel del.

Hellre smal väg än att gåta 2 kvadratmeter gräs gå till spillo!

Här ser man de gamla borrmärkena i berget.

Gräset blev nerslaget till mos och Wiggo hittade en del intressant att titta på som vanligt.

Under tiden Holger gjorde klart åkte jag och Wiggo och förberedde en liten slåtter. Har lånat en passande liten lycka av grannbonden.

Nu när bönderna slår gräs till höger och vänster så kanske någon undrar hur det går till rent praktiskt? ~~Nähä, inte det.~~

Om man har en gammal slåtterbalk så börjar man med att stänga av traktorn, går ur och fäller balken manuellt. Håll inte fingrarna över knivbladet för vevstaken kommer att röra sig när du fäller ner balken. Det kan göra ont att skära fingrarna av sig.

Balken skall ligga horisontellt med marken. Gör den inte det – som i bilden nedan – måste man justera lyftkedjan som sitter fast mellan lyftarmen och toppstången.

Nästa steg är att ställa in stubbhöjden. Tänk på någon som snaggar sig på huvudet. Skall det vara renrakat eller lite stubb? För man spaken framåt för man sumpfingrarna på balken nedåt och höjer knivbladet. Kniven skär då av gräset på sned. För man spaken bakåt så höjer man balken och sänker knivbladet och det blir kortare stubb. Är spaken rak blir det rakt snitt. Träplattan med trägrejen som sitter längst upp på balken kallas för avläggare. Avläggaren rakar ihop det slagna gräset till en fin sträng och hjälper till att rensa kniven från gräs

och förna. Man får prova sig fram, om gräset bara trasslar så får man finjustera tills det blir bra. När allt ser bra ut slår man på kraftuttaget som driver kniven och lägger i passande växel. Man skall inte starta långsamt, utan varva upp så att kraftuttaget snurrar med 540 rpm, släpp upp kopplingen och kör! Inga fjollerier!

Man börjar alltid med yttervarvet. Eftersom kniven sticker ut på höger sida kör man första varvet som vänstervarv. Detta för att inte köra ner gräs med hjulen i onödan.

Efter yttervarvet ser det ut så här. Det sista varvet är rödmarkerat.

Kniven kommer med största sannolikhet att klägga igen, oavsett hur bra man har ställt in maskinen. STÄNG DÅ FÖR GREVE DJÄVULEN AV KRAFTUTTAG OCH TRAKTOR innan man påbörjar rensning! Tillräckligt många idioter har blivit av med fingrarna i stressrelaterade olyckor.