Vårbruket 2023: Färdigt. Rast! Vila!

Konstigt nog var det inte någonting som havererade under sådden i år. Annars så kan det vara allt från punkteringar till diverse krökta järn, fel inställning på såmaskinen, en storsäck utsäde eller NPK som spricker i lastaren och rinner över gårdsplanen. Traktorerna startade och gick som de skulle. Allt flöt på bra, inklusive premiärkörningen med vår nya, bättre begagnade tremeters såmaskin. Vilket schabrak att ha bakom traktorn! Ovant till tusen. Därav tog det ungefär en timme att läsa och gå igenom manualerna för mig och Daniel och ytterligare en timme till att provköra och alla djup- och fininställningar som behövde göras. Vår ”nya” maskin är en kombimaskin, där man kan så NPK (konstgödsel) och utsäde (exempelvis havre) samtidigt, så man slipper det extra momentet med en separat konstgödselpridare, i alla fall för sådden.

Jaja, ”odla ekologiskt” säger ni, ”Vill ni betala för att gå till jobbet?”, säger jag. Antingen gödslar man med konstgödsel, i mindre mängd, och kör en vända med såmaskinen eller spridaren. Eller så har man nånstans mellan tummen och pekfingret 500 stycken kossor och en grävmaskin, en rejäl lastartraktor och en 13-kubikmeters gödselspridare och kör upp diesel för 8000 kronor under någon dag eller två för att sprätta ut skiten. Vi har inte 500 stycken kor. Inte ens 500 stycken får. Eller så struntar man i allting, odlar en tredjedel ogräs och två tredjedelar spannmål på samma yta och går garanterat fetminus i bokföringen. Återigen, ingen vill betala för att gå till jobbet. Och konsumenterna vill inte betala vad maten faktiskt kostar att producera. Det är därför EU-stöden uppfanns, för att vi inte har samma regler i Sverige gällande många saker inom lantbruket, som i resten av Europa där det finns andra skattesatser, regler.

Fortsätt läsa
Annons

Hur kör man gaffelsidoräfsa?

»Hövändare»,
”landtbr., körredskap, som man använder att vända det slagna höet för att befordra dess torkning. Af hövändare finnas hufvudsakligen två konstruktioner: den engelska, där höet sättes i rörelse af på en roterande axel sittande gafflar, och den amerikanska, försedd med fram- och återgående gafflar, som kasta höet bakåt. Hövändare användas jämförelsevis föga i Sverige…”

-Nordisk Familjebok, 1910

Många ”hövändare” är egentligen en kombimaskin. Det betyder att maskinen kan utföra två eller flera moment, varav ett moment utföres bra och de andra momenten utföres mindre bra. När det gäller de i folkmun omnämnda ”hövändarna”, kan dessa maskiner oftast både vända hö och stränga hö. För att krångla till det ytterligare finns det flera olika typer av maskiner som kan vända hö; solfjäderräfsa, sprätt, rotorhövändare, gaffelsidoräfsa m.fl. Vanligast nu för tiden om man skall göra hö, torde vara rotorhövändare.

En rotorhövändare är en hövändare som endast kopplas till traktor och således drivs av kraftuttaget. Höet sprids jämnt över fältet, likt en tunn matta och rotorerna är monterade i bredd (i traktorns körriktning) och har nästintill vertikal rotationsaxel (lite lutande gör att materialet tas upp bra och slängs iväg längre). Modeller med 2 till 10 rotorer finns. På varje rotor finns 6-8 rotorarmar som i änden har fjädrande räfspinnar, som slungar höet bakåt. Tvårotorig hövändare finns även som en kombinerad maskin, en sådan har två avtagbara strängformarrullar (eller annan anordning) för att även kunna stränga höet, vilket annars görs med en speciell strängläggare. Rotorhövändare finns såväl för bogsering som burna (max 8 rotorer) i traktorns trepunktslyft och omställning till transportläge kan göras såväl manuellt som hydrauliskt.

Fortsätt läsa

Gödsel, potatissättning och mera gödsel

För några år sedan erhöll jag en stallgödselspridare, m/ äldre, genom grannens försorg. Efter att ha gjort i ordning spridaren och skaffat nya däck till den, var det äntligen dags att  – utrustad med en styck morbror Holger och två stycken grepar-  lasta gammal hederlig koskit. På går’n är korna borta sedan länge, men det är tur att det finns en granngård med kräg’ i närheten, endast 8 minuters körtid, enkel väg, med en gammal Grålle från 1956.

För 60 år sedan var detta ett extremt ekipage. Man räknade i hektoliter på den tiden och inte i ton.

Fortsätt läsa

Hur kör man gaffelsidoräfsa?

»Hövändare»,
”landtbr., körredskap, som man använder att vända det slagna höet för att befordra dess torkning. Af hövändare finnas hufvudsakligen två konstruktioner: den engelska, där höet sättes i rörelse af på en roterande axel sittande gafflar, och den amerikanska, försedd med fram- och återgående gafflar, som kasta höet bakåt. Hövändare användas jämförelsevis föga i Sverige…”

-Nordisk Familjebok, 1910

Många ”hövändare” är egentligen en kombimaskin. Det betyder att maskinen kan utföra två eller flera moment, varav ett moment utföres bra och de andra momenten utföres mindre bra. När det gäller de i folkmun omnämnda ”hövändarna”, kan dessa maskiner oftast både vända hö och stränga hö. För att krångla till det ytterligare finns det flera olika typer av maskiner som kan vända hö; solfjäderräfsa, sprätt, rotorhövändare, gaffelsidoräfsa m.fl. Vanligast nu för tiden om man skall göra hö, torde vara rotorhövändare.

En rotorhövändare är en hövändare som endast kopplas till traktor och således drivs av kraftuttaget. Höet sprids jämnt över fältet, likt en tunn matta och rotorerna är monterade i bredd (i traktorns körriktning) och har nästintill vertikal rotationsaxel (lite lutande gör att materialet tas upp bra och slängs iväg längre). Modeller med 2 till 10 rotorer finns. På varje rotor finns 6-8 rotorarmar som i änden har fjädrande räfspinnar, som slungar höet bakåt. Tvårotorig hövändare finns även som en kombinerad maskin, en sådan har två avtagbara strängformarrullar (eller annan anordning) för att även kunna stränga höet, vilket annars görs med en speciell strängläggare. Rotorhövändare finns såväl för bogsering som burna (max 8 rotorer) i traktorns trepunktslyft och omställning till transportläge kan göras såväl manuellt som hydrauliskt.

Fortsätt läsa

Det första höet bärgat

Den extrema värme med tillhörande torka har gjort att Sverige i år kommer att få synnerligen ont om vallfoder till djur. På sina håll har jag läst att en del bönder kanske tvingas ställa sig i kö till slakterierna redan under hösten för att fodret inte kommer att räcka. Gräset dör helt enkel. Nu har vi inte riktigt detta problemet på Tjörn, eftersom myllan här – trots värmen – håller kvar fukt och dagg ganska bra. Det beror helt enkelt på jordmånen. Trots avsaknaden av nederbörd i form utav regn hade förnan vuxit sig relativt tät, för att inte säga mycket tätare än normal för juni månad. Trots bättre vetande kände jag mig dock en smula orolig över att torkan skulle hålla i sig och tillslut lyckas med att ha ihjäl vallen.

Fortsätt läsa