I älgtiden
Han kommer hvar natt till en havrevret;
från torpet man sett hvar han betar,
den väldige best, som med svett och förtret
jag fåfängt om dagen letar.

Nu sover all nejden i fullmånens flor,
men brinnande vakar min lystnad.
Vid diket, där frodiga pilhäcken gror,
jag väntar i vindlös tystnad.

Då träder han ut från sitt höstliga slott
mellan granar och blodröda aspar.
Han skrider högtidligt och lugnt som en drott,
och kronan i grenarna raspar.

Så fredligt i måndimmans vaggande ström
han vankar bland kornrika snesar,
fantastisk, bisarr som en syn i en drömm,
som en vålnad av fornskogens resar.

Och här, på sitt odal, för mer än ett djur
han syns mig, ja mer än min like:
en stoltare son av drottning Natur,
en förstfödd i vildmarkens rike.

Det kommer till korta, mitt jägarblod.
Jag kan ej min vekhet betvinga,
jag nänns icke sända mitt dödande lod
i denna månljusa bringa.

Ett sådant pris får ej vinnas med svek,
Jag smyger mig bort genom riset.
I morgon börja vi åter vår lek,
du höge, på gamla viset.

Då spela vi rent. Du har präktiga ben,
och ärligt försprång du vunnit;
om jag hinner dig då över stock och sten,
har nog månskenshumöret försvunnit.

Och bringar jag då mot din fasta bog
till hvila det darrande kornet,
skall skottet få sjunga kring myr och skog,
och med fröjd skall jag stöta i hornet.

Och stolt vill jag räkna hvar pannans tagg
som du burit i prakt utan lyte
samt föra hem över tuvornas dagg
i kvällen mitt förstliga byte.

-Ur Fridolins visor och andra dikter, 1899, av Erik Axel Karlfeldt.

Andra veckan i oktober är för många ett datum som skrivs upp i almanackan varje år. I alla fall i de södra delarna av landet, då älgjakten tar sin början. I vanlig ordning ser man otroligt mycket spår och färsk spillning överallt, ibland sitter det några hårstrå i ett träd eller taggtråd, men älgen ser man inte ett spår (!) av. En räv gick hädan på måndag morgon klockan 07:58, tack vare passkytten Per, vilket gjorde både hönsen och kaninerna glada och lätta till sinnet. Till och med rågeten med kiden verkade skutta av glädje!  Wiggo inspekterade nyfiket refwen under skymningen, när jag och han var ute på vår egen fika-i-tornet-prata-älgjakt. 

Utsikt från sockertoppen, mot västerhavet.

Utsikt från sockertoppen, söderut.

Grått och kallt

Hakefjorden skymtas

Efter att ha vandrat i bergen och dalarna i en halv mil, återvände jag till passkytten och vi tog en paus i närheten av sö-huset. Det började duggregna och det var kallt. Ändå kände vi båda att det var härligt att vara ute. Bacon stektes på Trangiaköket, kaffe kokades. Efter att ha suttit och vilat en halvtimme gick vi igenom ännu en såt, där en råget med två kid hoppade fram. De fick gå där. Vi tog oss upp till den plats där alla deltagare har grillat korv sedan 1973. På den tiden var det endast två deltagare, sedan tre. Som mest tolv-tretton. Idag var vi sex stycken som inandades röken från björkveden, grillade korv och pratade.

Älghår i taggtråd

Vi använder inte hund när vi jagar, vi har aldrig gjort det. Var och en går ut och sätter sig på pass under morgonen och förmiddagen. Där sitter man och fantiserar och funderar….”det där trädet borde jag nog såga ner”, ”där borde jag gräva ett nytt dike”, ”man kanske skulle plöja upp och så vete här?” Vid middagstid samlas alla där vi brukar samlas. Holger var saknades. Han hade gärna varit med, men han har precis genomgått en operation och måste genomgå en viss tid av konvalescens framöver. På eftermiddagen sätter vi ut passkyttar och de som känner för det börjar söka igenom ett visst område, en s.k såt. Man kan kalla det för tryckjakt, snarare än drevjakt. Skilladen består i att vi tryckjakt går man långsamt, tyst och varligt fram, viltet går då långsamt och tar gärna invanda viltstigar. Vid drevjakt har man en massa folk i skogen som går i drevkedja och väsnas, viltet kommer då fort lite hur som helst. Vi tycker att det är onödigt att stressa djuren för mycket, därav ”ta det lugnt”. En i laget såg benen på en älg av okänt kön, 25 meter framför sig när han var långt uppe i bergen, men älgen tyckte det var lika bra att avlägsna sig från platsen utan att ge sig tillkänna.

På kvällen ville Wiggo ”gå ut och jaga älg, som pappa gör”. Jag var trött efter att ha bränt 1500 kcal efter att ha gått 1 mil med full packning och bössa, men efter en kopp kaffe piggnade jag till, och jag och Wiggo gick till Kalvhagen och satte oss. Wiggo hade packat ner mjölk och kexchoklad som proviant, och åt upp denna, ivrigt pratande om älgar, rådjur, rävar, säd, traktorer, Ninjago, skolan och allt mellan himmel och jord, på en 5½ årings snusförnuftiga sätt. Vi satt och tittade på tre rådjur och diskuterade vad vi skulle göra, det slutade med att jag förklarade att man måste inte skjuta allt som rör sig. Sen gick vi sakta hem i skymningen.

 Om älgjakten 2015 kan man läsa här och här.