»Såt»,
det afvgränsade område inom en jagktmark hvaraf en eller flera jägare jagar inom. Om dessa använda siegh af skallgångskedjia/rotehjonskedjia äro såten afvklarad när kedjian gått genom den. Vid löshundsjagkt afvgör hundföraren när jagkten äro afvslutad. Jagktformen kallas äfven tryckjakt.
Efter att ha varit ute i måndags och tisdags utan att ha sett någon älg, jobbade jag onsdag och torsdag. Sent på torsdag eftermiddag ringde grannlagets jaktledare och undrade om inte vi kunde jaga tillsammans under fredagen. Två hundförare skulle komma och gå igenom markerna. Jodå, inga problem. Jag ringde runt och frågade de andra i jaktlaget, alla var med på detta. Från mitt lag var det endast tre stycken som kunde vara med och det andra laget hade nio personer. Totalt skulle vi alltså bli 12 personer. Eftersom det var bekvämt att dumpa över befälet på mig, utsågs jag till jaktledare inför fredagen. Så kvällen tillbringade jag över kartor och funderade ut var skyttarna skulle sitta, vem som skulle sitta var och hur hundförarna skulle gå. Exempelvis så kanske det inte vore klokt att hänvisa 80-årige Bertil till ”Slottet” där man behöver bestiga ”syd-berget” med hjälp av ett rep, utan Bertil skulle trivas bättre på ett vägpass där man kan ta en lätt promenad från parkeringen. Und so weiter…
Vi samlades klockan 07:00 och i ficklampans sken beskrevs strategin över en karta på en bagagelucka. Folk transporterades ut till sina anvisade pass, hundförarna var på plats och första såten betades av. En älgkviga siktades. Likaså två rävar och tre rådjur. Jag satt längst upp i utmarkerna, i Långemyra, och inväntade den ena hunden. Visst är det mer spännande att höra intensiv, fryntlig radiokommunikation med diverse ömhetsbetygelser i stil med;
-”Får jag lämna passet nu?”
-”Nä, vi ska jaga räv i december så du kan stanna kvar tills dess.”
-”Jag skjöt en räv häromdagen”
-”ÄR DU GAR’N?! Den skulle vi spara till hundjakten”
-”Håll käften, gubbjävel”
Skårorna symboliserar inte fällda älgar. En skåra för varje år jag suttit i detta tornet. 14′ skåran i år.
Långemyra i arla morgonstund.
Efter avklarad såt samlades vi på samma ställe som på morgonen. Nya planer gjordes upp och folk gick till sina anvisade pass. Tyvärr fick jag ett riktigt trångt pass med dålig utsikt. Det blåste av någon okänd anledning nordostlig vind. Brukligt är att det om året blåser västanvind i 99%. Så jag fick alltså solen i ryggen och vinden i ansiktet. Nu blåste det inte mer än 11-12 m/s så jag klarade mig bra med fullt underställ i Merino-ull, windstopper, jaktbyxor, jacka, halsduk, mössa och hörselskydd, sittandes på en ryggsäck m/Stubben från Fjällräfven.
Västerhavet mot Danmark skymtas, samt bebyggelse och dalgångar.
En grann älgkviga kom lunkande över Häle Mosse och försvann framför mig uppe i bergen. En räv syntes och ett par rådjur. Men ingen ko med kalv, eller ensam kalv.
Tredje såten bestod i att hundförarna åkte ut till havet och drog inåt land mot passen. Det var helt dött i bergen med gammal spillning och gamla spår. Hundarna reagerade inte alls. Vädret skiftade från grått och blåsigt, till blå himmel, sol och …blåsigt. Jag passade på att äta sen lunch/tidig middag runt klockan 15,00 för att orka med.
Fjärde och sista såten drog igång strax innan klockan fem på eftermiddagen. En del folk hade börjat gå hemåt men vi var några tappra själar kvar på markerna. Jag satte mig på en äng och fick se en ilsken älg tampas med en av hundarna. Det var en lustiger dans att skåda, i sanning. Älgen rusade mot hunden som dansade undan och de två sprang runt i en intensiv session, innan älgen fick nog och gick upp på ett berg. Det var en kviga, men kan även ha varit en ko utan kalv i med att hon var stor.
Klockan 18.00 blåstes jakten av och vi hade återsamling med lite kaffe, lätt vuxenmobbing, och raljernade. Alla var glada trots att vi inte skjutit något. Ålderspannet var från 20 till 80 år.
Nu hoppas vi att det går bättre år 2017 istället.
För mer om älg, läs här.
Tjörnbo 