Efter att ha tillbringat en del tid i Smens plats och fått bort de flesta barrträden var det dags att styra kosan mot Kalvhagen. Fyra hela dagar gick åt att gallra ur lämpliga granar ur ett litet bestånd, att elda och att hjälpligt städa upp efter sig. Att så få träd kan innebära så mycket jobb. Det är tur att vi har en liten traktor så att man klarar av att smyga sig upp bland träden. Vinschen gör så mycket jobb och sparade mycket svett genom att dra fram träden så hela som möjligt, hela vägen ner till hagen.
Fredag 6 januari
Dagen startade med en redig frukost, bestående av ett par liter kaffe, äggost, smörgåsar med ost, korv, salami och lite frukt. Det var kallt ute så mycket kalorier behövdes inför den kommande förbränningen.
Äggost is da shit!
Denna dunge med granar planterade morfar’n och Holger på 1990-talet (’92/’93). För ett par år sedan gjorde jag en lätt gallring genom att ta bort döda granar och kvista en del. Men eftersom jag och Holger tänkte såga virke behövs det träd. Granarna är ungefär 25 meter höga.
Det var fruset på marken så det var bra bärighet utan risk för körskador. Vi höll på till arla kväll och lade upp en hyfsad stuv i hagen.
Lördag 7 januari – laga grejer
Jag hade tänkt hämta de granar som fälldes under gårdagen när kulkopplingen (draget) gick sönder på skogskärran. Det var rent slarv från min sida. Jag hade missbedömt vikten på ett par stockar och kärran fick för mycket tyngd bakåt och lyfte fyrhjulingen i draget, så det gick sönder. Nåja, kärran har vi haft sedan 2013 utan att något har gått sönder på den efter tusentals körda kubik, så detta får anses vara acceptabelt. Jag skruvade av den trasiga kulkopplingen och skruvade loss kopplingen från släden för att tillfälligt kunna lyckas backa in kärran i garaget.
I somras pillade Wiggo sönder brytaren på styret på fyrhjulingen, den brytaren som sköter vinschen fram. Vi har inte haft en, utan två brytare liggande i reserv men jag har hela tiden skjutit bytet framför mig för att jag inte har haft lust att göra det. Men eftersom dagen ändå verkade gå åt reparation av saker så skruvade jag isär huven på fyrhjulingen och demonterade sakerna. Jag fick till och med ihop det igen med bibehållen funktionalitet. Det luriga var att det sitter två brytare på styret, en är för den elektriska ramstyrningen på skogskärran och en för vinschen, och de delar strömkälla mot batteriet. Det gick tillslut. Passade även på att byta olja i hydralmotorn och smörja griplastaren. Detta tog ett par timmar.
Under eftermiddagen var det dags att skruva på en traktor. De gamla stabiliserings-stagen för dragarmarna hade ramlat i bitar. Det började med under hösten när jag lyckades med konststycket att tappa det ena staget när jag plöjde. Det var en bult som gick av och när den inte höll emot lossade hela staget och ligger numera nere i jorden i Wiggos hage och bara väntar på att bli ett arkeologiskt fynd om ett par hundra år. Efter några veckors körande gick även det andra staget av – jag minns inte vad jag höll på med – men det var en kombination med kyla och att ett stag är för lite för att hålla emot en tung maskin som hänger och slänger bakom traktorn.
Lördag 14 januari – Elda
C’mon baby light my fire
Det jävla trädsläpandet…Gallringen fortsatte och högen med träd bara växte (!!).
Man tycker att det börjar ljusna inne bland träden och berömmer sig själv hur duktigt man varit som pillat grenar och bös. Sedan backar man tjugo meter och det syns inte att man ens varit i skogen. Vadå? Så har det väl alltid sett ut?
Efter att ha varit på västsidan hagen bar det nu av till östsidan. Det behövs sågas en del bjälkar på runt 6 meter, och fem stora granar föll som furor (!!). Efter att ha fällt dessa träd, tog bensinen slut i sågarna och extradunken var tom. Lika bra att gå hem. Skulle få besök till kvällen och behövde förbereda middagen.
Söndag 15 januari
Elin är nu i samma ålder som Wiggo var när han började köra fyrhjuling, runt 2½ – 3 år. Eller köra och köra, hon sitter framför mig och kan inte ramla av på något sätt eftersom jag håller fast henne med benen och armarna. Det hon kan göra är att ”köra” genom att hålla händerna bredvid mina på styret och trycka på gasen med tummen. Gasen och tutan, det är skoj det. Usch, vad oansvarig jag är etc etc etc. Ring Pravda Aftonbladet!
Att gå till dämmet och kasta sten på isen är ett av Elins favoritnöjen.
Efter att ha lekt med Elin hjälpte jag Holger att släpa fram jättegranarna från igår. Marken hade fryst mer under natten så det gällde att passa på att få fram träden utan för mycket markskador. Det skulle töa snart.
Under eftermiddagen tittade solen fram. Holger hade gått hem, Elin sov, Christine och Wiggo åkte skidor i Ale-backen och jag städade grenar och eldade.
Det tog två dagars eldande innan jag var nöjd med städningen. Brandkåren kom inte denna gången heller. Nu ligger jättegranarna och väntar på att bli kvistade vid foten av bräne-bär’t. Så att man kan få eldat lite till. Det bor en liten pyroman inom oss alla.
Det är lite kvar att städa, men det tar jag en annan dag.
Tjörnbo 