Hur lång var egentligen en aln?
När man läser äldre litteratur, kontrakt, servitut och dylikt, stöter man ofta på längdmåttet aln. Beroende på vilken tidsålder man förkovrar sig i, har längdmåttet aln varierat över åren.
Fram till år 1889 var det ordning och reda på de svenska längdmåtten. En fot var en fot, en aln var en aln, och alla småväxta var en tvärhand höga (en tvärhand = 4 verktum). Ordet aln betyder underarm – de flesta äldre måtten utgick från någon kroppsdel. Problemet var bara att en underarm bedömdes vara olika lång i olika delar av landet. Man satte därför upp Likare på kyrkportar och i rådhus runt om i riket, så att det inte skulle någon tvekan om vad som gällde på platsen. Man ville ju inte bli lurad på någon tum rep. Redan i de gamla svenska landskapslagarna användes aln som måttenhet. Även det redskap, alnmåttet, med vilket denna längd mättes, kallades aln.

1492 ritade Leonardo Da Vinci ‘Den vitruvianske mannen’, idealet för en kropp. Sedan dess har denna flitigt blivit använd när det gällde måttenheter i världen. Leonardo skre: ”Från hårfästet till hakspetsen är en tiondel av en mans längd; från hakspetsen till toppen av huvudet är en åttondel; från bröstet till hårfästet är en sjundedel av hela mannen.”
Hjältekonungen Karl IX fann dock detta lite opraktiskt och 1604 gav riksdagen i Norrköping konungen i uppdrag att rätta till alla slags olika mått, mål och vikter i riket. Det beslutades att det svenska alnmåttet skall vara lika med Rydaholmsalnen och att edsvurna smeder skulle tillsättas i alla städer för att göra alnmåtten. En aln i Sverige skulle vara exakt 59,38 centimeter. Man gick därför ifrån den gamla Stångaalnen från 1200-talet, som varexakt 55,5 centimeter och bar texten ”Hitta ier ret gota eln” – Detta är rätt göta aln. Karl IX hade egentligen redan före 1604 låtit göra en aln efter den gamla Rydaholmsalnen och fästa den på dörren till Stockholms rådhus. Denna aln, som senare kallades Stockholmsalnen, varexakt 59,34 centimeter lång, medans den nyare Rydaholmsalnen var cirka 1 % längre änStockholmsalnen. Stockholmsalnen bytte därför namn till Linea Carolina för att förvilla allmogen, som inte förstod latin.
Alnens växlande storlek i olika landsdelar (beroende på vilken standardiserad aln man använde) åstadkom åtskillig villervalla. Allmogen klagade vid riksdagarna. Grannars slogs. Folk stämde varandra inför tinget. Tjörnbor och Orustare dräpte varandra till höger och vänster. Nya förordningar utfärdades år 1733 och 1737. År 1855 bestämde man att frångå alnen, och foten skulle istället bli grundmått i stället för alnen. När metersystemet infördes 1889 som ensamt längdmåttsystem, slutade alnen användas i officiella sammanhang, men del använder fortfarande måttet aln, för att alltid retar det någon.
En aln indelades i 2 fot som i sin tur var 4 kvarter som i sin tur var 24 verktum à 24,741 75 millimter. 3 alnar var en famn och 18000 alnar var en svensk gammal mil(10 688 m). Alnen var enligt denna definition exakt 0,593 808 meter lång. Verktum (12 per fot) ändrades till decimaltum, även kallad nytum (10 per fot, med motsvarande ökning i längden av 1 tum, 29,690 4 mm).
Sedan fanns det andra påhitt som var relaterade till aln, som exempelvis sågaln. En sågaln var ett övermått som tog hänsyn till hur mycket arbete det var att kapa timmer av olika grovlek. Man mätte alltså den kapade stockens längd i alnar, och lade till detta mått diametern på den kapade stockens ände, mätt i tum.
Fan, metersystemet är inte så dumt ändå….
Jaha! Så hur lång är alnen då på Chartan i början av artikeln eller på en liknande jag har i min hand över Bassholmen uppmätt 1809 af Nils A; Wessborg?
Hälsningar
Martin
GillaGilla
Pingback: Vad var egentligen ett mantal? | Tjörnbo