Tredje dagen ägnades åt att göra klart in/utfarten till hagen, samt att sätta ner tre brunnar, benämda 1, 2 och 3 på bilden. Vill man, kan man läsa om dag 1 och dag 2 av dräneringen.

Kalvhagen

Brunnarna behövs för att hjälpa dräneringen. Vid 1 ligger den egentliga, giltliga infartsvägen till hagen (gällande både den gamla mjölkvägen och vår egen traktorväg). Men där är även ett berg som det sipprar vatten ur, så vägen får en brunn som granne. Vid 2 finns en stor håla, ungefär 4 x 2 meter och 1 meter djup. Perfekt att stoppa ner en brunn för att hjälpa dräneringarna uppe i hörnet. Vid 3 fanns en gammal stenbrunn som morfars farfar gjorde. Men den hade kleggat igen. Stenbrunnen grävdes upp, och en ny brunn stoppades i hålet och stenen återanvändes till att täcka brunnen.

»Då undantagsvis vatten från ett öppet dike skall avledas genom ett täckt, vilket kan vara önskvärt för att undgå ett öppet avledningsdike, som skulle olämpligt sönderstycka åkern, så inledes vattnet i täckdiket genom en dikesbrunn eller sil  i vilken slammet kan avsätta sig. Då större vattenmängd skall avledas, muras en brunn av kullersten eller tegel intill det öppna diket, så djupt att brunnens botten ligger minst 0.5 m. under avloppet till täckdiket. Vid mindre vattenmängd göres en sil av småsten eller grus, som antingen fylles i en intill det öppna diket nedsatt tunna, ur vilken avloppsröret till täckdiket utgår, eller blott packas kring detta rör. Det vatten, som sålunda upptages i täckt dike, bör ej inledas i dikessystemet utan avledas genom en särskild ledning».

Hur ser det ut inne i en sådan här modern dikningsbrunn? Inte speciellt märkvärdigt. Röret har skurna, avlånga hål på sidorna för att vattnet skall kunna rinna in, samt att dräneringsslangarna möts.

Nu återstår det att plocka sten, och få ordning på hagen, som just nu mest liknar ett övningsområde för pansarfordon.