»Dagvatten, ytvatten»
det vatten, som framrinner på markens yta, verkar skadligt på odlad jord genom att hopslamma dess yta, varigenom luftens tillträde till underliggande jord hämmas och skorpa uppkommer vid upptorkning. På gräsbevuxen jord kan tidvis under vår och sommar framrinnande d. verka fördelaktigt på växtligheten, om jorden dessemellan torrlägges, men eljes försumpande.

Numera kallar vi hela hagen för Kalvhagen, men egentligen heter första delen till första broposten Hagebottna, och Kalvhagen (eller kohagen) är den bortre delen utav hagen. Så var det nedtecknat i Laga skiftet 1837, men det kan å andra sidan berott på någon Stockholmare som inte begrep dialekten på tjörn – tjörbu‘ – och skrev lite som han ville.

Under de senaste 10 åren har jag och morbror Holger grävt ner nya slangar för att få till bättre dränering, eftersom tidens tand sakta men säkert fördärvar de gamla dräneringarna, som lades för sisådär 70-80 år sedan. Under 1940-talet (och även tidigare), fattade morfar, morfars far och dikesgrävaren Ture spaden och grävde ner väldigt många 2,5″ tegelrör i Kalvhagen. Innan dess låg det stendiken här och var som åter fick se dagens ljus när dikesgrävningsmaskinen körde över dessa.

Eftersom arrendatorn Åke planerat för vete under hösten, och gräsvallen de senaste åren uppvisat klara tecken på förfall och dekadens,  var det lika bra att sätta igång och få ordning på markerna. I Åkes fall skulle vetet dränka sig, och bete åt eventuella framtida djur i egen regi skulle bli katastrofalt dåligt. Dräneringsfirman bokades och maskinerna kördes fram. Kvällen innan arbetet skulle starta sattes mätpunkterna upp för att beräkna fallet för avrinning, och vi grävde fram vattenledningen som går genom alla hagarna för att förse djuren med vaan’. När vattenledningen grävdes ner under 1970-talet låg slangen på norra sidan, 4 meter från bäckens centrum. Jag tyckte att djupet var lite för grunt, endast 35 centimeter ner.  Allt var klart för att köra igång på morgonen och tiden var (äntligen) mogen för att göra om hela dräneringen i både Hagebottna‘ och Kalvhagen.

Kvällen innan sattes mätkäpparna upp för stamledningen

Och det kommer att gå åt massa slang

En dikegrävare

Här skall det dräneras

Den odlade marken i hagen är nästan exakt 2 hektar. Eller 4 tunnland, fyra fotbollsplaner eller 20,000 kvadratmeter. Vilket man nu föredrar att räkna i.

2 hektar mark

Det beräknades ta mellan två och tre dagar att få färdigt dräneringen. Dag ett planerades det att få klart den norra sidan om bäcken. Bäcken går som ett streck mitt igenom hagen. Det kommer att gå en stamledning på varje sida bäcken, med avrinning mot den västra delen av hagen. Fallet kommer att bli ungefär en centimeter per tio meter. Armarna som kommer att gå mot stamledningen kommer att ligga tio meter isär.

Planering, dag ett

En framgrävd (hel) vattenledning

Givetvis blir det aldrig som man tänkt sig. Trots att vattenslangen låg i dager och vi visste sträckningen, hade tidens tand och diverse avplöjningar och avgrävningar i andra marker, ryckt i slangen så den låg som en ringlande orm mellan 30-35 centimeter ner i backen. Efter att dikesgrävningsmaskinen redan efter tio meter lyckades skala av sidan på vattenslangen, och vattnet stod som en springbrunn, tänkte man positivt att ”det där går ju att skarva ihop ganska lätt…”.  Ytterligare tio meter längre fram åkte en bit av vattenslangen med upp, och en bit till, och en till, och en till. Jag ringde till granne som jobbar på VA-verket så han kunde stänga av vattenpumpen.

Stamledningen lagd på norra sidan. Mätinstrumentet nås med stege.

Det blev lite blött och lerigt på sina ställen där vattenledningen gått av, men gjort är gjort och nu gällde det att få ordnat en ny ledning.

Läckande vattenledning

200 meter slang

Jag och Holger kopplade släpkärran till bilen och körde till Aqua Pipe för att köpa ny 50 mm slang. 200 meter borde räcka. Framme vid affär’n frågade biträdet om det var noga om det var blå eller brun slang? Tyvärr hade Tjörns kommun dagen innan köpt upp de tusen meter blå slang de hade hemma, för det läckte någonstans.

Men vad är skillnaden mellan blå och brun slang? Det är så enkelt som så, att blå slang har tunna, blå ränder på svart slang, medan brun slang har tunna, bruna ränder på svart slang. Blått symboliserar vatten och brunt symboliserar bajs. Alltså vatten- respektive avloppsslang. I det här fallet spelade det ingen roll alls, om någon om hundra år gräver fram vad de tror är avloppsslang i Kalvhagen, kan de gärna få gå och leta i bergen efter toaletten som den torde vara kopplad till, bwhahahahaha!

En hård slang

Efter lite dividerande om huruvida den nya vattenslangen skulle ligga ovanpå stamledningen för dräneringen, eller få ett eget dike, sa jag till slut att ”…jag vill ha vattenslangen separat ifall man någon gång behöver gräva fram dräneringen…så slipper man oroa sig för att gräva av slangjävelen IGEN.” Förslaget godtogs och dräneringsmaskinen fräste ett 80 centimeter djupt dike, 180 meter långt som vi lade ner vattenslangen i. Fast jag slapp det fina arbetet med att rulla ut den stenhårda slangen, eftersom jag behövde hämta barnen på dagis respektive skolan. När jag återvände hade Holger, Åke och Tore (Åkes son som blev inringd som extra dräng) redan rullat ut och kopplat ihop de fyra 50-meters rullarna till en enda lång 200 meters slang. Det hade tagit tre timmars hårt arbete med diverse rörtänger av varierande storlekar, Glidex och mängder utav kraftuttryck.

Själva dräneringsdikningen gick ändå rätt bra. Traktorn matade ner stamledningen på 110 centimeters djup i ena änden av hagen och 80 centimeter i den andra änden. Åke matade på med grus på de ställen det behövdes – i ändarna och där de gamla stendikena och tegelrören tittade fram.

Norra stamledningen nästan färdig

Förvånansvärt många tegelrör tittade fram är och var. Jag skulle inte vilja vara dikesgrävare när det begav sig. Bara tjock, trög blålera överallt.

Här ligger ett tegelrör

Avkört tegelrör

Två-och-en-halv-tum

Det syns lite dåligt, men här är en bild på ett stendike. Det var inte märkvärdigare än att man grävde ett djupt dike som man sedan lade sten i. Stenlagret varierade mellan någon decimeter till flera. Principen är samma som en stengärdesgård – en hâggålrd’. En hâggårld fungerar som ett ytledningsrör för vatten. De stora grundstenarna – ofta flera 100 kilo tunga – sjunker med tiden ner i jorden och vattnet följer stenen. Ofta lade man hâggåln hela vägen fram till närmaste bäck eller dike för att få en relativ enkel, men slitsam, avrinning och på så sätt få skapat sig en dränering.

Stendike anno 1700-tal

Dagen har bjudit på blå himmel och sol, och morgondagen utlovar solsken även den. Hoppas!