Efter sju års körning (köpt våren 2011) fördelat på 575 timmar kände vi att det var dags att kanske byta ut fyrhjulingen mot en annan. Ta i trä, så hade den gamla Polarisen aldrig gått sönder eller krånglat. Detta berättade jag för grannen. En vecka senare stannade fyrhjulingen uppe i skogen med kass växelförare…

Den nya fyrhjulingen känns kortare och högre än den gamla.

En stor service var på gång, fyra nya hjul, nytt dödmansgrepp, nytt tändningslås samt några grejer till så jag beräknade att det skulle landa på ungefär 25,000 kronor att få allt åtgärdat. Efter en tur till återförsäljaren och lite prat och förhandlingar fick det bli en ny Polaris Sportsman 570 EPS SP. Skillanden mellan 570 EPS SP och 570 EPS är att SP-modellen har något som kallas för High Performance AWD samt dubbla A-armar i framvagnen, medan EPS har True on demand AWD. En normal person hade troligen inte ens uppmärksammat detta, men eftersom jag är som jag är fick jag ju tagit reda på alla möjliga fakta.

Vad är nu då skillanden mellan dessa olika AWD?
High Performance AWD – frontdiffen kickar in när bakhjulen snurrar 4% snabbare än framhjulen.
True-on-demand AWD – frontdiffen kickar in efter 20%.

Eftersom fyrhjulingen kommer att dra en tung griplastarkärra ville vi naturligvis inte ha den sämre AWD’n.

Motorn är en vätskekyld, 1-cylindrig 4-takts DOHC på 567 kubik och drivlinan har en växellåda med de sedvanliga Hög/Lågväxel, back, neutral och parkeringsläge.

En sak som gamla fyrhjulingen hade var Active Decent Control, ADC, vilket automatbromsar alla fyra hjulen om man kommer nerför en sluttning med en tung kärra efter, typ vår griplastarkärra. EPS är utrigiska för servostyrning, och toppmodellen av Sportsman har MacPherson-fjädring, dvs delad bakaxel och dubbla A-armar med 241 mm fjädringsväg.

Däcken fram är 26 x 8-14 och bak 6 x 10-14 på svarta aluminiumfälgar. Kraftig vinsch fram och ramstyrning till griplastarkärran sitter monterat, överflyttat från den gamla fyrhjulingen.

Maxlast fram  på huven är 40,8 kg och bak 81,6 kg. Tankvolymen är 17 L (bensin) och markfrigången är 292 mm. Torrviken är 331 kg, men man kan räkna med 450 kg fulltankad med vuxen förare och lite utrustning.

Sitthöjden är 870 mm och max släpvagnsvikt är 680 kg. Draget är standard kuldrag som dock går att byta mot gaffeldrag – nytt på denna modellen.

Nytt som man märkte direkt jämför med den gamla ATVn var att det finns en separat knapp för stråkastaren på styret, samt att tumgasen är elektrisk inställd. På lågväxel går det mycket lätt att köra långsamt och stabilt eftersom gasen får större spel. På högväxel ställer gasen om sig till ett rappare läge. Den gamla fyrhjulingen var lite mer digital gas – antingen av eller på.

Redan första dagen fick den jobba med att forsla potäter

Den nya fyrhjulingen är registrerad som traktor B. Detta betyder att den behöver en registreringsskylt, men slipper en LGF-skylt (den oranga triangeln som varnar för LångsamtGåendeFordon). Traktor B får egentligen gå hur fort som helst, men får framföras på allmän väg i maximalt 50 km/h och får köra mitt i filen, som en bil. Den måste ha ABS-bromsar på framaxeln och toppfarten är elektroniskt begränsad till 62 km/h.

Traktor A går under 40 km/h, måste hålla sig i vägrenen på allmän väg, ha en LGF-skylt, men ingen registreringsskylt. Sen är det lite olika regler för förare m.m mellan traktor A och traktor B.

Den gamla fyrhjulingen var registrerad som terräng, vilket betyder att det var ostrypt motor, men att den inte fick framföras på allmän väg, in annat fall än mellan fastigheter.

Mycket nöjd än så länge.