På fotografiet ser man tydligt att det inte är så stora marginaler att backa upp en normalstor hökärra på innergården. Till vänster, strax utanför bild, ligger nergången till källaren, vilket gör att bredden mellan mangårdsbyggnaden och »koghuset» inte blir mer än ungefär 190 centimeter. Kanske två meter med hjälp av diskmedel och perfekt syn.
En uppfart byggt för hästtransport en gång i tiden.
Det vore nog en bra idé att förstärka stenfoten – schwjilla – lite ytterligare innan vi påbörjar arbeitet med att gjuta en betongplatta i ladan. I höstas gjorde vi om en del av logen för att sedan gjuta en platta åt fåren. Inom en inte alltför avlägsen framtid kommer alltså arbetet att fortsätta med att få ett bättre golv i betong, än stampat jordgolv i den gamla ladan. Helst bör det vara färdigt innan midsommar, d.v.s när slåttern börjar dra igång. Planen är att även i år lagra höbalarna i denna del av ladan. Och då hade det varit trevligt med ett plant golv som skulltorken kan härbärgera uppå.
Schwjilla – stenfoten – behöver rättas till
Jag och Holger spikade ihop ett par gjutformar, tombolan rullades fram och betongen blandades. Det gick åt runt tio skottkärror med betong för att fylla formarna.
”När våren kom med sunnanvind och solen sken i sky,
då slog mitt hjärta underbart och rymden var som ny.
Ur fordoms gångna, mörka natt en morgonglädje kom,
när kärrets högflod sköljde upp de frusna fjolårsblom.Jag tackar dig, du vårens ljus, för glädjen som du gav.
Blodsmörk och sträng står rymden än kring slaktingsplats och grav!
Dock är som sände du, o sol, en hälsning fjärran från,
som mitt i vapenbraket gick en nyfödd himlens son.En himlens son, en fadrens son med ljust och lockigt hår,
du väcker upp bland blad och ben allt gräset där du går.
Du kommer ej från hämndens gud till dyster räfst och dom,
men sår kring hatets gravar ut ditt rikes vita blom.Bland järn som vittrar, kors som rests, du vandrar stilla hän,
och låter saven svälla högt i blodbestänkta trän.
Där tusen kroppar bli till jord i jättegravens ro
du låter vallmons vilda frön i fröjd mot solen gro.Jag frågar ej vad hända kan mitt i ditt glada ljus,
om än skall gå från rymd till rymd ett dödens vingesus.
Blir det till döds, jag tackar dig dock för ditt ljus ändå,
mitt i mitt hjärta skiner du, fast döden själv ser på.Av vilda dalar har du gjort till sist ett söderland,
där solen ler och vågen slår mot fruktbelastad strand.
Gå före dit och lys oss väg, o ljus, bland lövens gull, och
spela, vind, på harpan din min gård av toner full!Kanhända når ditt ögas glans långt bortom tidens led,
där dödas skuggor röra sig i liljeängars fred!
Kanhända kan du läka sår, dem ingen hela vet, du
ögonljus från det som var och är i evighet.Nu sjunger jag: kom, ljumma regn, kring blad och nya barr,
och spela milt på säv och strå din dämpade gitarr!
Mitt hjärtas port jag låtit upp för vind som dansar in,
i vår, i vår, o bröder, är all världens glädje min!”-Sång till våren, Dan Andersson, poet, författare (1888 – 1920).
Det är skillnad på potatis, och potatis. En del sorter är fasta och andra är mjöliga.Några är trinda somliga är avlånga. Vissa är vardagliga och andra mer festliga. I lördags blev det satt några ränner potäter, eftersom det var risk för regn under söndagen.
Fast potatis
Passar till det mesta. Koka, stek eller ungsrosta. Fast potatis har oftast en oval form och ett ljusgult till gult kött. Några vanliga sorter är Asterix, Bintje, Fakse, Folva, Jutlandia och Sava. Fasta sorter passar bra till kokning, stekning, stuvad potatis, klyftpotatis, pommes frites, potatissallad, Janssons Frestelse och Hasselbackspotatis.
Ett av de vanligaste träden i Sverige är björken. Ungefär 12% av skogsbeståndet i landet består utav björk. Under våren savar björken och producerar björksav, en mer eller mindre bortglömd
naturresurs. Förr i tiden, när boskapen, efter vintervilan, fick björksav att dricka var folk mycket mindre allergiska mot björkpollen och gräs. Saven övergick i mjölken som dracks av människor som då utvecklade resistens mot den allergi som är så vanligt förekommande nu. Det var vanligt att de flesta hushållen gick ut på våren och samlade björksav för att få sig en behövlig vitaminkick efter den långa, mörka vintern, men även för att kunna bli lite starkare och friskare och klara av en del sjukdomar.
»Liksom alla andra öfvervintrande växter måste björken för knopparnas utveckling på våren samla ett reservförråd af näringsämnen. Detta, som hufvudsakligen består af socker, förvaras i stammen. När nu vid källossningen roten börjar uppsuga vatten, blir stammen så fylld af saft, att denna vid borrning utrinner i riklig mängd (ända till 8 knr om dygnet). Af denna söta s. k. ”björklag” eller ”björklake” kan genom jäsning beredas ett slags dricka eller musserande vin. Lagen af ett par nord-amerikanska arter, B. nigra och B. lenta, användes till sockerberedning»
-Nordisk Familjebok, 1905
Någonting som jag gått och grunnat öfver är att sedan mitten av 1800-talet har antalet allergiker ständigt ökat markant, och i Sverige beräknas ungefär 25% av befolkningen ha någon form av allergisk snuva. Det finns en del olika beräkningsmodeller som käckt försöker förklara varför det är på detta vis, men att det inte har med biologiska och genetiska förändringar är de flesta forskare överens om. En teori är att det istället kan bero på miljö och livsstil. Den traditionella skolan hävdar att luftföroreningarna, vars mängd har ökat successivt sedan början av industrialiseringen, dels gör allergenerna aggressivare, dels har negativ effekt på människornas förmåga att kunna motstå allergierna. Detta kan förklara varför de flesta allergiker finns i städerna. Folk som är uppväxta på landet har mindre allergibenägenhet, och det verkar även vara relaterat till ekonomiska förutsättningar än till smuts och luftföroreningar. Ju fattigare folk på landet lever, med många syskon och lek i ladugården, desto friskare är de. Jämförelsen kan till och med utvidgas på nationer i sin helhet: lantbrukarbarn i rika industriländer har fler allergier än lantbrukarbarn i fattigare agrarländer. Nu har vissa forskare börjat vända och rönen pekar mot att den nutida, moderna människan är alltför renliga och lite skit under naglarna är bra för hygienen.
Tjörnbo 