Ranrike

och då tar jag mig en titt i släktforskningen.
År 1300 återfinnes generation XXII; min morfars farmors mormors morfars farmors mormors mormors farfars mormors mormors farfar.

Jon Saulesson Drotning,
född 1300 i Bö, Stenkyrka socken, Tjörn,
död 1399 i Utäng, Stenkyrka socken, Tjörn
Lagman i Ranrike

Men vad var Ranrike för något?

En Snorre…

Ranrike var under folkvandringstiden ett smårike i norra Bohuslän, tidigast skildrat av historikern Jordanes under 550-talet. Senare nämndes även riket i Snorre Sturlassons verk ”Heimskringla” på 1230-talet. För er som inte minns historielektionerna i fjärde klass så var Snorre Sturlasson en isländsk adelsman, hövding, lagman, politiker, historiker, författare och skald, f. 1179 – d.1241.

Fortsätt läsa

Bråda dagar i maj 2017, del ett

I år har vi haft tur med vädret, och eftersom väderlekstjänsterna trodde att solen skulle hålla i sig fram tills söndag, sattes vårbruket igång med gasen i botten…


Plats: Elins hage


Det skulle sås havre i Elins hage, och för skojs skulle plockade vi fram en av de gamla såmaskinerna. En är stor och en är liten. Båda är tillverkade utav Westeråsmaskiner i Morgongåva. Under 1960-talet köpte Aktiv och sedemera Volvo upp bolaget. Det är skoj att fortfarande kunna bruka de gamla maskinerna varje år, i liten skala. Allting är enkelt, rejält och nästan outslitligt med sitt svenska gjutjärn.

Hjulen är av trä, stålskodda, med träekrar. Till vänster finns det en spak för över– respektive undermatning av utsädet. Om spaken står till vänster är det övermatning, inställning för säd. Om man skall så ärtor flyttar man spaken till höger och får undermatning. Skillnanden mellan dessa två lägen är hur matningshjulen i såbingen snurrar; motsols eller medsols. När det gäller sådd av ärt, är det undermatning som gäller, annars så krossas ärten, samt att man får mixtra med ytterligare en spak, som ställer ytterligare ett flöde.

Fortsätt läsa

Gråärt 2017, dag 46 (…samt Blå Dalsland)

Den fyrtiosjätte dagen hade gråärten nått en höjd af ungefär trettio centimeter, och fångstkrokarna viftade planlöst omkring i tomma intet. Ibland fick ärterna tag i varandra och har börjar snärja ihop sig. Eftersom ärterna inte år sådda tillsammans med stödgröda, var tid att störa dem. Jag hämtade sisalgarn och satte igång.

Fortsätt läsa

Bondböna 2017, dag 1 – sådd

När jag kom hem under eftermiddagen, hade postiljonen lefvererat en försändelse, innehållande ett tjockt, vadderat kuvert från Fröhandlar’n. Jag tog barnen med mig och sådde två olika sorters bondbönor. Våren verkar har kommit av sig en smula, eftersom både dag som kväll bjöd på temperaturer runt 5 grader.


Om vi skall prata lite om de två sorters bondbönor som blev sådda under gårdagen, följer här en kortare sammanfattning.

Fortsätt läsa

Om ängen – ett litet experiment

Ängen är sinnebilden av det öppna, hävdade jordbrukslandskapet där humlor och bin surrar mellan blommorna, där barnen leker barfota i det daggvåta gräset, där pigan går i arla gryning och särla skymning med mjölkepall och hink, där drängarna slår med liarna. Sommaräng, blomsteräng, slåtteräng – kärt barn har många namn.

Wiggo och Elin 2015. Nu är detta inte en klassisk sommaräng, eftersom det bara är maskrosor. Men tänk en liknande bild, med artrikare blomsterflora.


Men det finns ingen äng utan slåtter! Att slå en äng är ett enkelt och konkret sätt att upprätthålla en kulturhistorisk tradition och samtidigt göra en naturvårdsinsats (vilket allt färre bönder och jordbrukare gör, om de inte får ersättning för det). Om man vill, och hittar folk till ett slåttergille, ger detta en gemenskap och en rolig friluftsupplevelse. Nu får jag visserligen göra slåttern mer eller mindre, på egen hand, eller så är Holger med. Att se folk som kan bruka en lie på rätt sätt blir mer och mer sällsynt. Ännu mera sällsynt är att hitta en ordentlig lie med ett passande orv och blad i dagligvaruhandeln. De flesta verkar vara gjorda för folk som inte är längre än 1,65 m och har en axelbredd på 30 cm.

Fortsätt läsa