I år har vi haft tur med vädret, och eftersom väderlekstjänsterna trodde att solen skulle hålla i sig fram tills söndag, sattes vårbruket igång med gasen i botten…
Plats: Elins hage
Det skulle sås havre i Elins hage, och för skojs skulle plockade vi fram en av de gamla såmaskinerna. En är stor och en är liten. Båda är tillverkade utav Westeråsmaskiner i Morgongåva. Under 1960-talet köpte Aktiv och sedemera Volvo upp bolaget. Det är skoj att fortfarande kunna bruka de gamla maskinerna varje år, i liten skala. Allting är enkelt, rejält och nästan outslitligt med sitt svenska gjutjärn.
Hjulen är av trä, stålskodda, med träekrar. Till vänster finns det en spak för över– respektive undermatning av utsädet. Om spaken står till vänster är det övermatning, inställning för säd. Om man skall så ärtor flyttar man spaken till höger och får undermatning. Skillnanden mellan dessa två lägen är hur matningshjulen i såbingen snurrar; motsols eller medsols. När det gäller sådd av ärt, är det undermatning som gäller, annars så krossas ärten, samt att man får mixtra med ytterligare en spak, som ställer ytterligare ett flöde.
Till höger sitter två långa spakar och en kort. Den vänstra långa spaken fäller man upp och ner billarna med. Den högra långa spaken ställer man höjden på billarna med. Eftersom havre sås på ett djup av ungefär 5-6 centimeter, och annat utsäde grundare, kan man ställa in perfekt djup via okulärbesiktning.
Den lilla spaken till höger styr hur mycket av matningshjulen som har tillgång till såbingen. Det högsta läget är fullt blås. Om man vill så runt 200 kilo per hektar, och mindre värden är mindre kilo per hektar. Det har även att göra med storleken på utsädet. Vetekorn är mindre än havre, och då får man anpassa matningshjulen så att man inte tömmer såbingen efter några få kvadratmeter.
Wiggo ville gärna vara med och fylla såbingen och han fick skära sönder säcken med utsäde med sin lilla kniv. Sedan gjorde han precis som jag tycker om att göra, att dra med handen genom säden och låta den rinna mellan fingrarna. Det framgick inte på säcken om utsädet var betat eller ej, så vi gick och tvättade händerna efteråt, för säkerhets skull.
Vi körde ner till Elins hage, mot Yele-gabet. Holger harvade medans Wiggo hade funderingar om det mesta. Vi tittade på myror och växter. Det var varmt, uppemot 25 grader, och vindstilla, och vi stod i skuggan och drack vatten tills det var min och Wiggos tur att köra över tegen med såmaskinen.
Utsikt över kalvhagarna mot väster
Plats: Långemyra och Sandwhigedarl’n
En lagom lätt lunch i det gröna friskade upp sinnet, och vi körde till går’n och laddade om såmaskinen med 25 kilo havre, och fortsatte till de gamla utmarkerna i Långemyra och Sandwhigedarl’n (Sandviksdalen). Långemyra var som vanligt full av vatten, utom i östra änden där jag tidigare i år försökte mig på att få brutit upp den gamla vallen.
Efter att harven fått slitit isär rötter och dylikt, såddes havren. Meningen med denna ligga bit är att det skall bli mat åt älg och rådjur.
En liten bit från Långemyra ligger dalen ner mot Tolleby tjärn. Dalen heter Sandviksdalen på grund av sin rödsandiga botten. )Badar man på denna sida tjärn’t är det lent och mjukt under fötterna.) Själva ängen har vi alltid kallat för ”Lycka’ i Sanwhigedarl’n”. Jag har arbetat i två år med att få jorden i fin form, genom att plöja och jordfräsa. Det såg för jävligt ut! Och harven gjorde inte mycket nytta. Eftersom lycka’ är uppbyggd som en enorm jättegryta, var det ännu varmare här uppe bland bergen. Efter några försök med harven åkte vi hemåt och grillade istället.
Tjörnbo 