Wiggo ville åka med Holger och köra slagslåtter (klippa gräset). Så det fick han göra medan jag gick omkring i närheten och väntade på att de skulle bli klara. En råget och två kid höll mig sällskap. En annan filur som alltid dyker upp när man slår gräset eller slår ner gräset, är ormvråken. Och denna morgonen var inget undantag. Den ryttlade ibland för att osakta dyka ner och kalasa på en råtta eller sork som legat i det nyklippta gräset. Rätt var det var gjorde ormvråken skäl för sitt namn – den dök ner och tog en huggorm som den sedan ryckte isär uppe i en tall i närheten.
Jag gick omkring i hagarna och hamnade tillslut på en av de gamla körvägarna till och från hagmarkerna. Den har inte blivit använd på minst 100 år. Mestadels för att den var gjord att köra med häst och kärra, det vill säga ungefär 1,40 till 1,60 meter bred. Fast på den tiden denna vägen byggdes använde man de gamla svenska måttenheterna. När man skrev ner hur bred vägen skulle vara använde man sig av måttenheten aln. Fortsätt läsa →