Vår

Blåsippan ute i backarna står…

/ Peter / Lämna en kommentar

Blåsippor, med inledningsorden ”Blåsippan ute i backarna står”, är en svensk barnvisa med text av Anna Maria Roos. Dikten, som har tre strofer, publicerades första gången i ”Lilla Elnas sagor” 1894. Den tonsattes av Alice Tegnér, då musiklärare i Djursholm, och publicerades 1895 i ”Sjung med oss, Mamma!”. Ett säkert vårtecken brukar vara när blåsippan syns i backen burte ve’ trä’t. De kom på besök redan förra veckan, men jag glömde bort att skriva om det. Men, bättre sent än aldrig. Blåsippan är fridlyst i vissa delar av Sverige. Man får inte plocka blåsippor i Hallands, Skåne, Stockholms, Västerbottens och delar av Västra Götalands län.

Fortsätt läsa →

Bråda dagar i maj 2017, del ett

/ Peter / Lämna en kommentar

I år har vi haft tur med vädret, och eftersom väderlekstjänsterna trodde att solen skulle hålla i sig fram tills söndag, sattes vårbruket igång med gasen i botten…

Plats: Elins hage


Det skulle sås havre i Elins hage, och för skojs skulle plockade vi fram en av de gamla såmaskinerna. En är stor och en är liten. Båda är tillverkade utav Westeråsmaskiner i Morgongåva. Under 1960-talet köpte Aktiv och sedemera Volvo upp bolaget. Det är skoj att fortfarande kunna bruka de gamla maskinerna varje år, i liten skala. Allting är enkelt, rejält och nästan outslitligt med sitt svenska gjutjärn.

Hjulen är av trä, stålskodda, med träekrar. Till vänster finns det en spak för över– respektive undermatning av utsädet. Om spaken står till vänster är det övermatning, inställning för säd. Om man skall så ärtor flyttar man spaken till höger och får undermatning. Skillnanden mellan dessa två lägen är hur matningshjulen i såbingen snurrar; motsols eller medsols. När det gäller sådd av ärt, är det undermatning som gäller, annars så krossas ärten, samt att man får mixtra med ytterligare en spak, som ställer ytterligare ett flöde.

Fortsätt läsa →

Gråärt 2017, dag 46 (…samt Blå Dalsland)

/ Peter / 2 kommentarer

Den fyrtiosjätte dagen hade gråärten nått en höjd af ungefär trettio centimeter, och fångstkrokarna viftade planlöst omkring i tomma intet. Ibland fick ärterna tag i varandra och har börjar snärja ihop sig. Eftersom ärterna inte år sådda tillsammans med stödgröda, var tid att störa dem. Jag hämtade sisalgarn och satte igång.

Sisalgarn (hampa)
Höjden lagom för stöd
Här syns krokarna

Fortsätt läsa →

Hur jag harvar (…och bultar)

/ Peter / 5 kommentarer

Den största delen utav marken är utarrenderad till grannarna, men eftersom jag gärna ville pröva den nya harven, frågade jag ena grannen om han inte behövde hjälp med att göra vår’n. Jodå! Det skulle inte vara några som helst problem för mig att få pröva harven. Det slutade med att jag harvade hela det tilldelade gärdet. Det tog ungefär fyra timmar och det utstöttes spontana, glada tillrop och glädjetjut som tog sin uttryck genom diverse mustiga kraftuttryck, som ”Faaan!!!”, ”Helvete!!!”, ”Harvdjävel!!!” och dämpade ”-Det var då själva greve djävulen…”, samt en hel del andra saker som inte lämpar sig för tryck.

När man harvar så svettas man. Kopiöst. Mycket. Om man nu inte råkar ha en modern traktor utrustad med AC, vilket vi inte har. En annan viktig sak värd att nämna är att om man inte siktar på att drabbas utav tröskdammlunga, ser man till att hålla hytten och fläktarna stängda, härav behovet av medhavd dryck. Jag drack ungefär 2 liter vaan (vatten) och stannade och uträttade behov lika många gånger.

Fortsätt läsa →