»Sådden bör ske tidigt; Tiburtii dag,
14 april, var av gammalt rätt ärtsåningsdag»

Denna grå och regntunga söndag, den nione april, fem dagar före ärtsåningsdagen satte jag, Holger, Wiggo och Elin några rader med gråärt. Man måste ju vara först….just i detta fall blir man först eftersom det mig veterligen inte finns så många kvar på ön (inga alls) som odlar gråärt. Efter fjolårets skörd fanns det gott om utsäde över. Det var väl ett par tusen kronor i spannen när jag tänker efter, för man brukar få betala 1 krona per ärta om man köper dessa i handeln.

Elin inspekterar

Gråärt

Det enklaste sättet när man sår sådan här gröda för hand, är att lägga en redig (rak) planka eller bräda på marken. Sedan drar man upp en lagom djup rad med en hacka efter plankans kant. Tänk enradig plöjning. Det skall vara 4 – 6 cm för små ärtor och 6-10 cm djupt för stora ärtor. Nu är jag inte så noga att jag i förväg har sorterat ärtorna efter storlek utan man får gå lite på känsla.

Det började bra…

..sedan kom katten…

..som genast blev intressant för barnen…

Två hässjestolpar fick markera början och slut på varje rad. Eftersom vädret var som det var och det blåste vårvindar friska, blev det inte så mycket satt. Planen är att sätta några rader till, men inte för många. I fjol blev det för många projekt, så i år blir det mindre av allt. Man måste ju ha semester…

En rad klar

Två rader klara

Fyra rader klara

Nåja, det kommer bli bättre

Efter sådden provkörde jag och Wiggo jordfräsen. Det var lite för vått i marken, men på det stora hela fungerade det ganska bra. Det får gå en-två-tre veckor till innan man kan börja jordfräsa och harva på riktigt. Runt första maj brukar var en riktpunkt. Vi fräste i Elins hage samt den lilla skogslyckan i Holgers hage där vi förra året satte potatissorten Gwenne. Istället för att det inte kommer att växa annat än skid uppe bland träden i den lyckan, kan man väl lika gärna så något för att hålla det snyggt? Kanske en lite viltåker? Om det inte blir potatis i år igen. Bredvid denna lycka ligger en schwjår myrstack. Huvudet från råbocken jag skjöt i fjol blev till övervintringsmat för myrorna. Det var rätt renrakat, så jag passade på att ta hem det (jag har glömt det de senaste tio-tolv gångerna jag varit i hagen).