> Blot (fno. blót, offer)>>
Våra hedniske förfäder hade för sed att vissa tider anställa stora offer åt gudarna. Detta kallades att blóta, och den, som verkställde offringen, kallades blótmaðr.
Årligen firades tre stora offerfester: i midten af oktober, ”til árs” (för god skörd under det förflutna året); i midten af jan. (jól, ”jul”), ”til gróðrar” (för ett lyckligt och fruktbringande år), och slutligen vid vårens ankomst, ”til sigrs” (för lyckosamma härfärder).
Under natten snöade det. Barnen fick åka snowracer och pulka. Det gäller att passa på för snart regnar snön bort. Efter att barnen var nöjda så plockade vi fram släden och fick provkört en sväng. Det gick bra, möjligen får jag sätta en distans mellan dragbommens bottenplatta och slädens golv för att få dragbommen lite mer i våg.
Wiggo somnade under färden.
»Jul»,
kristenhetens förnämsta högtid, firas till minne af Jesu födelse. Ordet jul är af omtvistadt ursprung. Enligt A. Braunschweiger skulle ordet vara enbiform till sv. hjul (hjulet var vintersolståndets symbol). Ihre framkastar emellertid den förmodan, att det möjligen härstammar från angls. géol, som stundom betecknar månaden december. Denna åsikt delas af senare tiders forsakre. Grundbetydelsen af det angls. geohol, géol är ”glädje”, ”skämt”, ”upptåg”, och ordet är besläktadt med lat. jocus, skämt, hvadan jul alltså skulle beteckna festen som ett slags saturnalier (se nedan). Den svenska julhögtiden ingår 24 dec. (julaftonen) och afslutas 6 jan. (trettondedagen). Förr varade julen t. o. m. 13 jan. (tjugondedagen, Knuts dag; däraf det gamla uttrycket ”Tjugondag-Knut kör julen ut”) och räknade då flera helgdagar än nu (helgdagarna 3:e-dag och 4:e-dag-jul m. fl. afskaffades genom k. förordn. 4 nov. 1772).
>> Högdjur, jaktv >>.,
vissa slag af villebråd, i synnerhet hjortdjur (älg, kronhjort och rådjur), hvarå jakten vajit konungen och frälsemännen uteslutande eller företrädesvis förbehållen. Redan östgötalagen (af-fattad omkr. år 1290) förklarade rådjuret vara ”konungs djur”; under 1400-talet började man hänföra hjorten till samma kategori, och på 1500-talet fördes äfven älgen dit. Under Vasaättens tid benämndes dessa djurarter konungens ”fridkallade djur”. I Sverige har denna klassindelning af villebrådet strängast vidmakthållits under senare hälften af 1600-talet, med det undantag, att älg, hjort och rådjur i de mindre bebyggda landskapen då fingo, i laglig tid, jagas af allmogen. Också i af seende på rapphönsen gällde under sistnämnda tid det särskilda jaktprivilegiet. Ehuru detta privilegium formligen upphäfdes genom skatteköpsförordningen af 1789, efter hvilken tid hvarje jordegare hade rätt att å egen mark jaga högdjur, kvarstod dock denna benämning i jaktstadgan af 1808, hvarest den då afsåg sådant mera betydande villebråd, som företrädesvis borde sparas och hvars jagande under förbjuden tid eller å förbjuden mark medförde strängare ansvar. Till högdjur räknades i nämnda jaktstadga älg, kronhjort, dofhjort, rådjur, vildren och svan, hvilka utgjorde den s. k. ”stora jakten”. För öfrigt har man i de flesta europeiska länder, i synnerhet där länsväsendet härskat, iakttagit samma rangskillnad mellan villebrådsarterna och hållit på denna dess strängare, ju mer aristokratiskt utbildadt samhällsskicket varit.
Under 2011 års älgjakt fällde jag en älgtjur. Och nu har hornen äntligen kommit upp på väggen i uterummet på gårn. Jag tog en ekbit som jag oljade och beställde en liten skylt med årtal och plats där älgen blev fälld.
Den gamle Massey Ferguson m/135 av 1969 års modell har det påbörjats överhalning på.
Motorhuven har blivit omlackad och korrekta dekaler och emblem har monterats, grillen har ordnats, lastarfästena har fixats, dörrarna har lagat, packboxen för kraftuttaget har blivit bytt, samt packningen för hydraulpumpen har blivit utbytt mot en ny dito.
Tjörnbo 