»Matjorden»
är det lager, hvari växternas frö gro och hämta sin första näring. Hvad som ligger närmast under matjorden kallas »alf». Under alfvens bottenlager vidtager berggrunden.
Matjord kallas den övre mullrika delen av åkermarken, som sträcker sig ner till plogsulan. Jag har kanske snuddat vid ordet plogsula i tidigare inlägg om plogen och plöjning. Plogsulan är alltså den packade zon som är närmast under plöjningsdjupet, och kännetecknas av stor markpackning med relativt låg genomströmning av vatten. Plogsulan är kompakt vilket gör att det inte finns plats för porer, vilket i sin tur gör att det inte finns utrymme för växtlighetens rötter att passera plogsulan. Som sagt, ovanför plogsulan finns matjorden och under plogsulan återfinns alven. Matjorden innehåller större delen av markens växtnäring och de flesta av markens mikrober, speciellt på sandjordar och grovmo-jordar.
Matjord
Åkerjorden brukar uppdelas i matjord och alv. Matjord är det övre mullförande jordlagret till bearbetningsdjup och det karakteriseras genom likformig inblandning av mull. Alfen/Älven är matjordens underlag och den sträcker sig så långt ned, som jorden äger betydelse ur jordbrukssynpunkt. Benämningen matjord används för det översta, och ofta mer eller mindre, mörkfärgade jordskiktet i åkern. Begreppet matjord har tillkommit, därför att man tidigare ansåg, att växterna uteslutande hämtade sin näring ur mullen och till och med att i densamma »livskraften» låg förborgad, vilken växterna tillgodogjorde sig. Den ursprungliga betydelsen av matjord har därför varit en jord med större eller mindre mullinblandning. Numera begränsar man matjord till det djup, till vilket man i vanliga fall bearbetar jorden.
Fortsätt läsa →
Tjörnbo 