En gammal vevstake

När jag städade det gamla »koghuset», fann jag stående längst in i ett hörn, en gammal vevstake till en hästdragen slåttermaskin. Eftersom ombyte förnöjer, gav jag upp städandet under någon timme och ägnade mig en stund åt rast, vila. Jag betraktade vevstaken. Ska jag slänga den? Maskinerna är borta sedan länge – två utav dessa fick tjänstgöra som utfyllnad i ett slukhål i Stormyr, som morfarn fyllde igen för att ingen skulle förolyckas däri. Visserligen bevaras saker och ting i myrarna, men det vore väl ett vansinnigt företag att gräva upp dem. Efter en stunds funderande kom jag fram till att a) vevstaken tar ingen egentlig plats och b) jag kan ju hänga den på väggen någonstans i ladan – som förresten mer och mer fyller sin funktion som la’gård/stall/lada/nationalromantiskt hembygdsmuséum.

Vevstaken. Troligen till en fem-fots hästdragen slåttermaskin. Man brukade säga att en fem-fotare var för en häst, medan en sex-fotare var för två hästar.


Anläggningen under 1930-talet

Westerås Mekaniska Verkstad var nordens äldsta tillverkare av radsåningsmaskiner och skördemaskiner. Företaget startades 1874 av Oscar Fredrik Wijkman (dåvarande verkmästare vid Hallstahammars Bruk) och V. Svalin (verkmästare vid Hellefors Bruk). Verkstaden låg vid den nyanlagda järnvägen i centrala Västerås. Wijkman, som även senare hade en viktig roll som ASEAs ordförande 1891 – 1909, flyttade senare till Västerås, och kopplingen till ASEA bidrog till att Westerås Mekaniska Verkstad år 1890 blev den först elektrifierade verkstaden i Sverige.
1898 sålde Wijkman Westerås Mekaniska till ASEA, och ett nytt bolag bildades. Tillverkningen av lantbruksmaskiner flyttades till Morgongåva under namnet Westerås Lantbruksmaskiner. I den gamla verkstaden i Västerås startade ASEA istället tillverkning av spårvagnar. 10 år senare bytte man namn på företaget i Morgongåva till Westeråsmaskiner med Anders Fischer som huvudintressent. Slåtter-, radsånings- och de andra lantbruksmaskiner man tillverkade, sålde man själva eller via Julius Slöör i Stockholm. 1904 tecknade grosshandlare Anders Fischer ensamförsäljningsavtal med Westeråsmaskiner. 1988 lades tillverkningen av lantbruksmaskiner ner.

Fortsätt läsa

Renskäppen

-”Nej, det är inte en tidig, hemmagjord variant av en golfklubba.”, brukar jag svara de individer som vågar sig på en gissning vad det är för slags tingest jag visar. Svaret är att det är en gammal renskäpp till en hästdragen såmaskin. Förr i tiden, när hästen (kon, eller oxen) stod för dragandet när man skulle så, användes allt som oftast en såmaskin med släpbillar, ofta från Westeråsmaskiner i Morgongåva.

Svensk Industrikalender, Tjugonionde årgången, 1947

Eftersom det inte var så lätt att skapa en slät och fin såbädd med en harv från samma era, kleggade såmaskinens släpbillar ofta igen med jord och bös så att det blev stopp i såröret och utsädet kom inte ner i marken. Då fick drängen, eller någon annan passande person, gå bakom såmaskinen i dammolnet, utrustad med en renskäpp för att lyfta upp såbillarna och skaka dessa rena igen.

Fortsätt läsa

Bråda dagar i maj 2017, del två

Plats: Lycka i Sandwhigedarl’n


Vårbruket var inte färdigt, och på lördagen var det dags att byta ut harven mot jordfräsen, för att åter styra kosan mot utmarkerna och ”Lycka’ i Sandwhigedarl’n”. Wiggo och jag tog en promenad i skogen medans Holger förberedde såbädden. Wiggo hittade och studerade med stort intresse två paddor och en ormslå (kopparödla). Först trodde Wiggo att det var en orm, och undrade om vi inte skulle ta och slå ihjäl den? Men jag förklarade att dels är det ingen orm, utan en ödla, och dels är alla ormar i Sverige fridlysta. Enda undantaget är om man påträffar en huggorm på tomten, då är sista utvägen att ha ihjäl den, om man inte lyckas flytta den.

Fortsätt läsa

Bråda dagar i maj 2017, del ett

I år har vi haft tur med vädret, och eftersom väderlekstjänsterna trodde att solen skulle hålla i sig fram tills söndag, sattes vårbruket igång med gasen i botten…


Plats: Elins hage


Det skulle sås havre i Elins hage, och för skojs skulle plockade vi fram en av de gamla såmaskinerna. En är stor och en är liten. Båda är tillverkade utav Westeråsmaskiner i Morgongåva. Under 1960-talet köpte Aktiv och sedemera Volvo upp bolaget. Det är skoj att fortfarande kunna bruka de gamla maskinerna varje år, i liten skala. Allting är enkelt, rejält och nästan outslitligt med sitt svenska gjutjärn.

Hjulen är av trä, stålskodda, med träekrar. Till vänster finns det en spak för över– respektive undermatning av utsädet. Om spaken står till vänster är det övermatning, inställning för säd. Om man skall så ärtor flyttar man spaken till höger och får undermatning. Skillnanden mellan dessa två lägen är hur matningshjulen i såbingen snurrar; motsols eller medsols. När det gäller sådd av ärt, är det undermatning som gäller, annars så krossas ärten, samt att man får mixtra med ytterligare en spak, som ställer ytterligare ett flöde.

Fortsätt läsa