För några dagar sedan klättrade jag upp på rännet i koghuset (brygghuset) och rotade efter gamla verktyg till mitt pågående konstprojekt. Jag samlade ihop de hyvlar som hittades, och har avsatt tid då och då till rengöring och varsam renovering av dessa. Igår kväll stod jag och slipade bort det värsta dammet från hyvlarna, allt medan Elin satt en bit bort och schwasschla‘ (plaska) i en gammal balja (som används till allt från att bära tvätt i till att ha som slaktback).  När jag var färdig med rengöringen hämtades linolja. Träet drack girigt av oljan och efter första strykningen syntes det knappt att jag alls oljat. Träet var helt torrt, och ytterligare en strykning krävdes innan det började se någorlunda bra ut.

Hyvlar, tvättklapp, märlspikar, skopa m.m.

Hyvlarna är daterade ungefär till mormors fars (Karl) och morfars fars (Albin) tidevarv på gårdarna i Pilane och Tolleby. Från 1850 och framåt. Några av hyvelstålen är tillverkade i Eskilstuna under det dåtida välkända märket ”Erik Anton Berg, Eskilstuna, Sweden”. Namnet står stansat tillsammans med GARANTI och en bild på en haj.

Erik Anton Berg i Eskilstuna hade den otvifvelaktigt allra finaste utställningen af rakknifvar, skomakare-, kackel- och slöjdknifvar, hyfvel- och huggjern, etsade och förgylda pappersknifvar, flack-, böj- och afbitaretänger m. m.

Herr Bergs exempel visar, huru en stålmanufakturaffär kan i vårt land upparbetas, om innehafvaren förstår sig på, såsom denne verklige stålkarl gjort och gör, att dels välja rätta stålsorter för de olika ändamålen, dels ock vet att på bästa sätt handtera och behandla dem. Han började sin verksamhet 1880 med hjelp af en lärling samt tillverkade då endast rakknifvar.

1882 sysselsattes 5 arbetare, 1885 ökades de till 10 och 1888 till 25, då bland tillverkningarna upptogos eggverktyg för skoindustrien. Dessa samt Bergs rakknifvar hafva vunnit afsättningsorter i de flesta europeiska länder och i Amerika. År 1890 bygdes första delen af den nuvarande fabriken, då arbetareantalet ökades till 50, och 1891 upptogs äfven snickerieggjernstillverkningen. Sedan har efterfrågan å herr Bergs artiklar oupphörligen ökats, hvarför fabriken ytterligare tillbygts, och var arbetareantalet 1897 öfver 100.

Herr Berg hade visserligen ej utlagt några kvalitetsprof, men vi kunna ej underlåta att omnämna, hurusom han, genom att med hammare misshandla och afslå en mängd af utaf densamma utpekade verktyg, öfvertygade jernjuryn om, att starkare verktyg med finare gry finnas ej.

–Allmänna konst- och industriutställningen i Stockholm 1897. Officiel berättelse

På bilden ovan, mitten nederkant, syns en Falshyvel/Frishyvel som är ett handverktyg för framställning av fals inom träbearbetning. Falshyveln kan ha dubbla, ställbara anhåll för inställning i sid- och djupled och förskär för att skära av fibrerna vid hyvling tvärs över fiberriktningen.

Längst till vänster ligger en Putshyvel som är en hyvel med kort sula. Denna används vid finjustering av ett föremåls yta. Är putshyveln rätt inställd och virkesvalet riktigt så behövs ingen vidare efterbearbetning. Resultatet blir perfekt.

Längst till höger ligger en Oxhyvel, som är en hyvel med dubbla tvärställda handtag som är avsedd att föras av två man som sitter mitt emot varandra och den ene skjuter på och den andre drar. Oxhyveln användes före maskinhyvlarnas tid vid planhyvling av virke inomhussnickerier och båtbyggeri.

Alldeles till vänster om Oxhyveln, ligger en Skrubbhyvel. Denna hyvel liknar i stort en putshyvel. Skillnad från putshyvelns raka stål är den skärande kanten på skrubbhyvelns stål konvext slipat som en cirkelbåge. Därmed erhålles grov avverkning av det som hyvlas.

Längst upp till vänster ligger en Simshyvel. Hyvelstålet går ända ut i kanten på stockens ena sida. Med en sådan hyvel kan man hyvla dikt intill något uppåtstående på arbetsstycket, exempelvis i ett innerhörn. Simshyvel kombineras ofta med falshyvel.

Jag hittade även ett par gamla skomakar-tvingar, som användes för att hålla fast lädret mot sulan under tiden man spikade. Även skomakarstäd, hammare, spik, klackar, läster med mera hittades. Men det får jag ta allt eftersom jag känner för att få ordning på föremålen.

De två spetsiga föremål som syns på bilden ovan, liggande mellan hyvlarna, är inte döda-en-vampyr-genom-att-driva-pålen-i-hjärtat-grejer, utan användes för att splitsa tross och tåg. Just nu minns jag givetvis inte vad det heter på tjörbu‘, men på rikssvenska heter det märlspik.

Tvingar, användes vid skotillverkning

…och till sist en bild på Elin, som gladd sjöng Lina Sandells psalm ”Blott en dag…” för pappa när han gjorde helt onödiga saker som vanligt. Jag kunde egentligen suttit inne och sett på TV och druckit öl och käkat chips.