En av funderingarna när vi köpte den gamla höpressen var att dels hålla rent i hagarna och dels få nytta av gräset genom att stödutfodra rådjuren under vintern. Eftersom det har gått över förväntan med att tillverka hö som man sedan kan bli av med på olika sätt, har själva tillverkningsprocessen av foderhäckar kommit i skymundan. Jag, Holger och Wiggo avslutade år 2017 med att snickra ihop tre olika prototyper av foderhäckar. Eftersom vi hade tillgång till eget uppsågat virke, var det inte så svårt att få ihop tre olika häckar, med olika mått och design. En del av höet samlades ihop i en hög på logen. Detta hö var sådant som barnen hade hoppat och klättrat i under hösten, så balarna var rätt tilltufsade. Perfekt rådjursmat!
Den första häcken fick bli ett test, bara för att få en känsla för måtten och utseendet. Man börjar med att skruva ihop ett par kryss för att få benen. Sedan får man fundera över höjden på foderbordet, för att sedan sätta ribbor och tak. Första häcken blev väl rätt okej ändå?
De andra och tredje häckarna blev bättre. Den sista blev bäst. Först hade jag tänkt att använda tryckt virke till stommen, men funderade en stund och kom fram till att det var bättre att använda sig utav obehandlat virke. Visserligen är det inte stora koncentrationer av koppar i det tryckta, men det känns bättre om rådjuren inte gnager på sådant i onödan, med tanke på att jag i min tur kanske äter ett framodlat rådjur då och då.
När allt var klar kördes häckarna ut och laddades med hö. Jag kom till och med ihåg att klippa bort de vassa kanterna på plåttaket.
Det är ju inte långt till Norge, där det nu är förbjudet (hela landet) att både utfodra hjortdjur och också förbjudet att sätta ut saltsten:
https://www.mattilsynet.no/dyr_og_dyrehold/dyrehelse/dyresykdommer/skrantesjuke__cwd_/informasjon_til_jegere_om_skrantesjuke_cwd.23534
GillaGilla